Menu Close

En preprintstudie tyder på att gravida får ett bra immunsvar av mRNA-vaccinen mot COVID-19

En ny preprintstudie tyder på att gravida får samma antikroppsnivåer som icke-gravida kvinnor när de vaccineras med mRNA-vaccinen mot COVID-19. Denna och ytterligare data tyder även på att gravida kvinnors biverkningsfrekvens också är jämförbar. Antikroppssvaret hos vaccinerade gravida kvinnor tycks därtill överstiga det hos gravida kvinnor som i stället tidigare har haft COVID-19.
  • Gray et al. vid Harvard studerade 131 kvinnor i reproduktiv ålder (de hade urvalet 18-45 år), varav 84 var gravida, 31 ammade, 16 var icke-gravida. De flesta var i 30-årsåldern. De flesta som fick sin första vaccindos var i 2:a (46%) eller 3:e (40%) trimestern. De gravida var i snitt i vecka 23.2
  • I studien tittade forskarna på vaccinering med Pfizers och Modernas vaccin (de som var godkända vid tidpunkten i USA). Blodprover togs vid baseline, vid dos 2, samt 2-5.5 veckor efter dos 2. Därtill togs prover vid födseln om det inträffade unders studieperioden (13 individer)
  • De jämförde antikroppsnivåerna med 37 kvinnor som 4-12 veckor innan provtagningen haft COVID-19. Som ses i den övre delen av figuren nedanför (panelen längst ner till höger) så var IgG-antikroppsnivåerna efter vaccination signifikant högre jämfört med nivåerna efter tidigare infektion.
Fig 1 och 2 från Gray et al.:s preprintstudie

Antikroppar i navelsträngsblod och bröstmjölken efter vaccinering

  • I navelsträngsblod (10 av 10 prover) och i bröstmjölken fanns antikroppar av ffa. typen IgG. En andra dos ökade nivåerna av IgG i moderns blod och bröstmjölken. Sådan överföring av antikroppar har tidigare observerats för de antikroppar som uppstår efter infektion med SARS-CoV-2 (studie här i JAMA Pediatrics). Man har tidigare spekulerat i huruvida sådana antikroppar kan skydda fostret från infektion med SARS-CoV-2 (så kallad passiv immunisering, mer om det här).
  • Signifikant högre antikroppsnivåer sågs med Modernas kontra Pfizers vaccin (se bilden nedanför), något som författarna spekulerar kan ha att göra med det längre dosintervallet (men mRNA-dosen är ju högre för Modernas vaccin; 100 µg kontra 30 µg).
Pfizer kontra Modernas vaccin effekt gravida

Inte fler biverkningar bland gravida, men generellt sett kanske fler hos kvinnor för mRNA-vaccin

Biverkningarna var – som tidigare observerat med mRNA-vaccinen – vanligare efter dos 2 (se gärna denna sammanställning). T.ex. sågs feber hos 1-6% vid första dosen, för att uppträda hos 32-50% efter den andra dosen. Därtill redovisas intressanta resultat i supplementära tabell nummer 2, där de fann en korrelation med högre nivåer av antikroppar efter vaccinering, och en total symptompoäng – dvs. fler biverkningar tycktes i detta fall korrelera med hur mycket antikroppar kvinnorna senare fick tack vare vaccinen.

 
De anger även i diskussionen att de i större dataset i USA inte har sett någon data för att vaccinen skulle ge mer biverkningar eller skadliga inverkningar på gravida (ålder 16-54). Detta har de kunnat följa med en smartphone app “V-safe” (se t.ex. här och här på CDC:s hemsida).
 
V-safe har även använts för att finna att kvinnor generellt sett har rapporterat betydligt fler biverkningar mot COVID-19-vaccinen, jämfört med män (CDC-publikation här).
  • Biverkningsrapporterna Dec 14-Jan 13 avsåg till 79% av fallen kvinnor, för ~7,000 biverkningar rapporterade för de första 13.8 miljoner givna doserna – under denna period utgjorde kvinnor 60% av de som fått vaccin i USA.
  • Tidigare data tyder på könsskillnader i hur effektiva vissa vaccin är (som regel till fördel för kvinnor). Lite relaterat om det i denna långa Twitter-tråd relaterad till könsskillnader vad gäller COVID-19, men som också går igenom lite möjliga mekanismer för könsskillnader i immunförsvaret.
  • Att kvinnor rapporterar fler biverkningar kan också bero på att de helt enkelt är bättre och mer villiga att bidra med rapportering, men det finns alltså även immunologiska skillnader som kan tala för varför kvinnor skulle kunna uppleva fler biverkningar – och även bättre skydd – av vaccin.
För den nya preprintsstudien av Gray et al. anger de i diskussionen, baserat på tidigare vaccinkunskap, att man antagligen får olika mängd IgG överfört till fostret beroende på trimester (se t.ex. denna av Palmeira et al.). Denna kinetik är inte känd för COVID-19. De lyfter även att graviditet ökar risken för svår sjukdom, men att man samtidigt inte vet huruvida t.ex. mRNA-vaccin kan påverka fostret – även om ingen data tyder på sådana effekter.
 
Se gärna även min tidigare sammanställning här om gravida kvinnors och fostrets risk vid COVID-19, och vad WHO/CDC säger om vaccinering
 
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare
Read more →

Testning inriktad på symptomatiska fall kan missa en stor del av fallen av COVID-19, enligt studie i Lancet Infectious Diseases

Testning inriktad på symptomatiska fall kan missa en stor del av fallen av COVID-19, enligt ny studie i Lancet Infectious Diseases. Därtill en studie i Nature kring hur risken för att smittas ser ut i olika vardagssituationer.
 
 

1. Studie i Nature om risken att smittas beroende på typen av plats man besöker, och effekten av reducerat antal samtidiga besökare

I en studie i Nature, undersökte Chang et al. hur olika situationer ökar risken för smitta. De undersökte även risker för smitta i sådana situationer bland olika socioekonomiska grupper. Studien, ”Mobility network models of COVID-19 explain inequities and inform reopening”, genomfördes av amerikanska forskare utifrån mobildata. Studien utfördes utifrån bakgrunden att det förekommer superspridning av SARS-CoV-2, samt att socioekonomiskt utsatta grupper tycks drabbas i högre utsträckning av COVID-19 (se t.ex. här i Lancet, samt svensk studie här, SCB-data här).
 
Forskarna analyserade mobildata från 10 av de största stadsområdena i USA, för att därmed kunna undersöka rörelsemönstret timme för timme hos 98 miljoner individer. De tittade specifikt hur individerna besökte ”points of interest” (POIs), såsom hur länge och hur många som samtidigt uppehåll sig på restauranger och matbutiker, och jämförde detta sen med en modell med data för smittspridningen i olika områden. Datan de använder heter SafeGraph, och används även av andra forskare (t.ex. här https://www.medrxiv.org/content/10.1101/2020.10.31.20223776v1), och som bl.a. innehåller information om varje POIs ytstorlek (square ft), samt typ av POI (såsom gym, restaurang). Själva artikeltexten fokuserar mest på exempel från Chicago (där några av forskarna kommer från), samt Philadelphia.
 
De finner att deras data stämmer väl med Google mobility data (som även används för att analysera rörelsemönstret i Europa/Sverige: https://sverigesradio.se/artikel/7444982). Man såg t.ex. att rörligheten minskade med 55% i centrala Chicago från mars till april. De beräknade att en veckas fördröjning i detta hade resulterat i 3.3 kontra 1.5 gångers ökning över tid av infektioner – utan restriktioner hade en 6.2-faldig ökning skett.
 
Därefter studerades vid vilka typer av POIs som smittan framförallt skedde. I likhet med fynd kring superspridande individer (se t.ex. beskrivning i Science här och mitt tidigare inlägg här), fann de att:
  • Vissa POIs stod för en större andel av smittspridningen: 10% stod för 85% i Chicago. Gym och restauranger tillhörde den mer riskfyllda POIs (se figuren längst ner), men dess effekt minskade över tid. Detta berodde sannolikt på att de behövde stänga, medan matbutiker som höll öppet därmed fick en större betydelse för smittotillfällena som inträffade över tid.
  • De modellerade även att genom att begränsa antalet besökare till 20% av tidigare maxantalet, så kunde de minska antalet nya smittillfällen när sådana POIs öppnade, med 80%, samtidigt som ”enbart” 42% av antalet totala besök gick förlorade.
  • Även när de totala antalet besökare hölls på samma nivå som före pandemin, så gav en reduktion i antalet samtidiga besökare en påtaglig minskning av spridningen. Detta då tidpunkterna på dagen med de riskfyllda största samtidiga folksamlingarna på en POI då elimineras.
  • De simulerade sen effekten av återöppningar och fann att om man fullt ut öppnar restauranger (där man sitter ner), gym, hotell, kaféer och religiösa samlingsplatser gav störst ökning av smittspridningen. Den stora ökningen berodde på densitet samt lång genomsnittlig besökstid på dessa typer av plats/POIs.
 
Därefter studerade de skillnader mellan grupper av olika etnicitet och socioekonomisk nivå. De med lägst inkomst beräknades ha högst risk för infektion, i samstämmighet med annan rapporterad data. En förklaring tros vara att de i lägre socioekonomiska skikten inte reducerade sin rörlighet lika mycket när restriktioner infördes på samhällsnivå i mars 2020. T.ex. besökte fattigare individer oftare matbutiker. Samtidigt besöker de i rikare samhällsskikt oftare t.ex. kaféer, men även där var risken högre för de socioekonomiskt mer utsatta grupperna, då deras kaféer och dylika POIs ofta var mindre och mer tätt besökta (för matbutik som ex.: 59% fler besökare i timmen, 17% längre tid per besök). Deras ytterligare modeller tyder inte oväntat därpå att lättade restriktioner i samhället ökar smittoöverföringen mer påtagligt bland de socioekonomiskt utsatta grupperna.
 
I diskussionsdelen förordar de just sänkt tillåten kapacitet på POIs, och även att man vidtar åtgärder som kan mildra smittoökningen bland socioekonomiskt utsatta grupper, såsom riktade stöd.
  • Chicago hade en ganska strikt “stay at home order” fram till början av juni, då de började öppna upp, men ändå skulle hålla antalet besökare nere (se t.ex. här begränsning om 25 personer, som senare under hösten 2020 sänktes till 10).
  • Chicago höll t.ex. gym öppna under sommaren/hösten 2020, men på alla gemensamma lokaler inomhus krävdes munskydd sen våren 2020.
 

2. Symptomatisk baserad PCR-testning missar många fall, samt hög smittorisk vid längre samtal på kort fysiskt avstånd

En studie av Ng et al. i Lancet Infectious Diseases, ”SARS-CoV-2 seroprevalence and transmission risk factors among high-risk close contacts: a retrospective cohort study”, publicerades i november 2020 och studerade retrospektivt hur strategier för PCR-testning upptäckte fall i Singapore, samt hur olika miljöer påverkade smittrisken.
 
  • De kartlade 7770 nära kontakter (1863 i hushållet, 2319 på arbetet, 3588 ”sociala” kontakter) till 1114 PCR-bekräftade indexfall. Studieperioden omfattade 23:e jan till 3:e april.
  • De identifierade hushållsmedlemmar samt andra kontakter (30 minuter kontakt inom 2 m avstånd) till indexfall. Alla nära kontakter sattes i 14 dagars karantän (utifrån 2-14 dagars inkubationstid, se t.ex. analys av detta här i Annals of Internal Medicine – senare data har ev. tytt på närmare 7 dagars inkubationstid i snitt).
  • Karantänen omfattade därmed imponerande nog samtliga ovanstående fall, varav 7582 inte bedömdes ha COVID-19 utifrån symptombaserad PCR-testning, medan 188 symptomatiska fall fastställdes med PCR.
  • Högst risk för sekundärsmitta (secondary attack rate eller SAR) sågs bland hushållsfallen (5.9%), följt av lika stor risk för sociala kontakter och kontakter på arbetsplatsen (1.3%).
  • De analyserade sedan serologi och symptomdata och beräknade att PCR-testning inriktad på symptomatiska fall skulle missa 62% av fallen (är tyvärr ej insatt i deras statistiska bayesianska metod)
  • Risker beräknades även för olika situationer: Högst risk för hushållskontakter var att dela sovrummet, följt av att prata med ett indexfall i ≥30 min. Utanför hushållet var längre samtal (≥30 min) och delat fordon kopplat till risk för smitta. Att dela måltider, indirekt kontakt eller att dela badrum var inte kopplat till ökad risk för smitta. Vissa variabler var emellertid associerade med högre smittorisk i univariata analyser (såsom att vara partner till indexfallet, att ta i samma objekt/yta eller dela toalett).
  • Munskydd blev obligatoriskt utomhus först den 14:e april 2020 i Singapore, och dess effekt var därmed för sent för att kunna påverka analysen ovan.
Forskarna anger att det utifrån deras fynd är viktigt att identifiera asymptomatiska fall (som utgjorde över en tredjedel av fallen i deras studie). Därför anger man i studien att man började testa alla nära kontakter i Singapore (satt i karantän) både i början och slutet av deras karantän, oavsett symptom.
 
Metaanalyser kring risken för sekundärsmitta bland olika typer av kontakter har funnit en risk på strax under 20%. Här är därtill en Twitter-tråd om framförallt studier kring betydelsen av presymptomatisk smitta.
 

3. Runt 40% av COVID-19-fallen är asymptomatiska, enligt nyare sammanställning i Annals of Internal Medicine

I en ny studie i Annals of Internal Medicine har Eric Topol igen gått igenom andelen smitta som utgörs av asymptomatiska fall. De nämner då representativa seroprevalensstudier (n>426,000) som finner att åtminstone en tredjedel av fallen är asymptomatiska (se även bilden på tabellen, nedan från denna artikel).

  • De kunde även titta på 19 longitudinella PCR-baserade studier (mediauppföljning 14 dagar), och fann att bland dessa var helt asymptomatiska 42.5%. De nämner att i brittiska REACT-studiens PCR-testdel med slumpvis utvalda hushåll, var 47-74.8% utan symptom när de testades (45-68% enligt denna rapport i The Lancet Public Health). Flera av dessa studier kan dock inte urskilja asymptomatiska kontra presymptomatiska individer, då de inte testade longitudinellt.
  • I ett belgiskt äldrebeonde där 280 427 individer testades (runt hälften personal), var 74% bland personalen asymptomatiska, och 75% av de äldre asymptomatiska.
  • När de tittade på 18 antikroppsbaserade studier fann de att andelen asymptomatiska i snitt var 41.2% (IQR 32.6-48.1%).
  • I en relativt ny studie i Nature Medicine fann de att 67% av fallen var symptomatiska och 32.8% asymptomatiska.
  • En anan tidigare sammanställning och metaanalys i tidskriften Official Journal of the Association of Medical Microbiology and Infectious Disease Canada har funnit att runt 17% av fallen är asymptomatiska. Den analysen hade betydligt färre deltagare totalt sett, strax under 22 000.
 
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare
Read more →

Ytterligare studier bekräftar att barn kan ha samma virusnivåer av SARS-CoV-2 som vuxna

Att barn kan ha samma virusnivåer som vuxna har visats tidigare, men bekräftas av nya studier. Ytterligare studier visar även att barn ofta har underdiagnosticerats vad gäller deras smitta av COVID-19.

Därtill visar en stor dansk studie att fler barn i hushållet ökar risken för att ha smittats av viruset SARS-CoV-2, men däremot inte risken för att drabbas av sjukhuskrävande COVID-19.

1. Lika höga virusnivåer ses hos barn & vuxna

Denna studie i JAMA Pediatrics, som dock inte är någon metaanalys, kom ut under sommaren 2020. De fann till och med högre virusmängder bland de yngre barnen, men studien har kritiserats då den är liten till storleken och då populationen ev. är selekterad utifrån sjukhusvårdade fall (och vuxna hade t.ex. mild sjukdom). De uteslut dock t.ex. barn med svår sjukdom, samt de med okänd duration av symptom, eller de som var asymptomatiska.

Den välkände virologen Christian Drosten, visade liknande data ännu tidigare, men ifrågasattes då: Man tyckte han hade haft för stringenta statistiska metoder (den senare uppdaterade versionen av studien finns här). Denna studie har dock ännu inte publicerats i vetenskaplig tidskrift.
 
En ny preprintstudie tyder också på samma virusnivåer bland barn och vuxna, med liknande nivåer oavsett om man är asymptomatisk kontra symptomatisk, ifall man räknar bort den mest smittsamma perioden.
  • I den nya studien hade de 1184 deltagare, varav 424 (121 barn och 303 vuxna) hade haft icke-sjukhusvårdskrävande COVID-19. 760 (135 barn och 625 vuxna) var asymptomatiska nära kontakter. De fann likvärdiga virusnivåer m.h.a. en standardiserad (TaqPath) qPCR-metod: 7.14 log10 viruskopior/ml hos barn, 6.98 log10 viruskopior/mL hos vuxna.
  • Virusnivåerna var ej signifikant skiljda mellan barn med kontra utan symptom (asymptomatiska). Hos vuxna sågs en skillnad, men bara när de inkluderade symptomatiska patienter som provtagits inom 48 timmar från symptomdebuten (se denna PNAS-studie för mer information om hur virusnivåerna är högst kring, men som allra högst före symptomdebut).
  • I en noggrann åldersfördelning (se bild nedan) tycktes virusnivåerna vara ganska lika även i snävare åldersintervall, även hos de asymptomatiska som visas här (en signifikant ålderskorrelation saknades därtill).
  • De analyserade även PCR-prover där CT värdet var under 25 (tydande på högre virusmängder), utifrån att sådana virusmängder ökar risken för odlingsbart (dvs. potentiellt smittsamt) virus. De fann att andelen sådana prover bland vuxna och barn inte var signifikant skild (P=.28)
Screenshot

 

  • En ny studie från USA i CDC-tidskriften Morbidity and Mortality Weekly Report (MMWR) stödjer att barn tycks underdiagnosticeras, åtminstone fram till tidig höst i USA. De fann en ratio på 68 (i början av pandemin i maj), till runt 13 gånger i september 2020. Denna data kan dock mycket väl vara kraftigt förhöjd – dvs. risk för bias – utifrån att det var individer som uppsökt vård, som lämnade blod för seroanalysen (men forskarna anger att tidigare data tyder på god överenstämmelse)
  • Denna ratio är alltså skillnaden i förekomsten av COVID-19 utifrån antikroppsdata (efter genomgången sjukdom), jämfört med hur barnen har diagnosticerats under själva sjukdomen, vilket som regel görs med hjälp av qPCR.
  • Så här skriver forskarna i sin rapport om möjliga begränsningar: “First, seroprevalence among a convenience sample of sera from one laboratory might not be representative of seroprevalence among all persons aged <18 years in Mississippi; therefore, actual numbers of SARS-CoV-2 infections in this age group might have been higher or lower than projected. Second, young persons who have blood collected for routine laboratory testing might differ from the general pediatric population with respect to underlying health conditions, access to care, or adherence to prevention measures including use of masks and physical distancing. However, compared with more representative serosurveys, residual sera from commercial laboratories have previously been shown to provide an approximate measure of community SARS-CoV-2 seroprevalence”.
Ovanstående resultat är alltså i enlighet med data från tidigt i pandemin. Utöver JAMA Pediatrics-studien ovan kan t.ex. följande nämnas:
 
För en systematisk review om viral load (som dock ej gör en formell metaanalys utifrån t.ex. ålder), se t.ex. denna artikel i Lancet Microbe. De finner t.ex. att man i snitt utsöndrar virus i cirka 17 dagar i övre luftvägarna vid COVID-19.
 
 

2. Lägre risk för barn att bli smittade (sekundärfall), även enligt metaanalyser

Studier som indikerade på att barn kunde smitta lika väl som barn fanns också tidigt i pandemin, även om resultaten skiljde sig mycket mellan studier (se t.ex. denna genomgång i Science). I en Science-studie från 29:e april 2020 – från ett kinesiskt, italienskt och amerikanskt forskarlag – undersökte de hur överföring av COVID-19 skiljde sig mellan olika åldrar, och bl.a. vad effekten av att stänga skolor kan ha på överföringsdynamiken (dvs. konstanten R).

  • Jämfört med äldre individer (15-64 år) fann de att barn i åldern 0-14 år har 34% av risken (dvs. 66% lägre risk) att smittas av SARS-CoV-2 (95% CI 0.24-0.49).
  • I stället fann de att de som är 65 år eller äldre hade nära 50% högre risk att smittas (1.47, 95% CI: 1.12-1.92).
  • Detta är dock en studie på risken att erhålla sekundärsmitta, dvs. inte risken att barn kontra vuxna är indexfallet. En skillnad i sekundärsmitta stöds även i denna metaanalys i JAMA Network Open med lägre risk för sekundärsmitta till barn (~17%) kontra till vuxna (~28%) i hushåll. De fann även lägre risk från asymptomatiska indexfall (0.7% kontra 18%). Liknande resultat för en skillnad i risken att barn smittas i hushåll, fann man även i denna metaanalys i JAMA Pediatrics (44% lägre risk). Liknande resultat sågs i denna metaanalys i Journal of Infection.
  • Dock finns det samtidigt andra resultat, t.ex. den prospektiva smittspårningsstudie som tas upp under punkt 3 nedan. En risk med retrospektiva smittspårningsstudier är att de kan påverkas av faktorer som recall bias, som man ev. kan undvika med prospektiva smittspårningsstudier.

 

3. Prospektiv smittspårningsstudie finner samma risk för smitta från och till individer i samtliga åldersgrupper i hushållet

I en tidigare studie i CDC:s tidskrift Morbidity and Mortality Weekly Report (MMWR) har de prospektivt följt indexfall och deras kontakter för att se hur risken för smitta ser ut i hushåll.
 
Enligt meta-analyser är risken för sekundärsmitta i hushåll strax under 20%, men estimaten varierar stort (se metaanalyser nämnda ovan) och tycks sällan utgå från mer västerländska förhållanden. Därför är det intressant med en prospektiv studie för att ev. få mer korrekta estimat.
 
I studien inkluderades 191 icke-symptomatiska familjemedlemmar (medianålder 28) till 101 (OBS) symptomatiska indexfall (medianålder 32), i snitt runt 4 dagar efter symptomdebuten. De bodde i Nashville, Tennessee eller Marshfield i USA. 14 barn ingick som indexfall, därutöver var de flesta indexfallen i gruppen 18-49 år (65 st). Efter att de inkluderades i studien togs saliv och näsprov för SARS-CoV-2 dagligen i 7 dagar, och dagbok över symptomen fördes.
 
Deras huvudfynd var följande:
  • Risken för sekundärsmitta, SAR, var i snitt 53% (så betydligt högre än meta-analysernas estimat)
  • Den större delen av sekundärfallen var symptomatiska (totalt 36%); en mindre del asymptomatiska (totalt 18%), dvs. närmast exakt samma fördelning som i Lancet-studien ovan, och ganska väl i linje med uppskattningar i litteraturen: (se t.ex. https://www.acpjournals.org/doi/10.7326/M20-3012)
  • SAR var därtill inte bara oberoende på åldern för sekundärfallen, utan
  • SAR var även lika oberoende på åldern för indexfallen. Därmed fann de här att risken att smitta lika stor från ett indexfall som var barn som vuxen, och risken för ett barn eller vuxen att smittas av ett indexfall var också lika stor.
Den högre risken för sekundärsmitta i den aktuella studien tror författarna kan bero på att indexfallen rekryterades tidigt i sjukdomsförloppet, och att detta gjordes i USA, ett land som liksom Sverige länge har haft mycket mildare/annorlunda karantänregler vid samhällsmitta (dock finns det likartade fynd med hög sekundärsmitta). En begränsning är att man inte kan vara säker på om det ev. fanns fler indexfall i hushållen (indexfallet antogs vara det första fallet med symptom, men individer kan ju ha olika inkubationstid och därtill smitta presymptomatiskt), eller andelen smitta som kan ha kommit utifrån. Därtill var studien relativt liten men hade ändå många mätpunkter.
 
De rekommenderade utifrån de höga andelen asymptomatiska fall att man har regelbunden testning för att kunna upptäcka dessa, samt att man i ett hushåll med konstaterad smitta använder munskydd (de refererar till en studie i BMJ Global Health. Den studien fann att maskanvändning i hushållet (särskilt före symptomdebut) var associerat med en betydligt lägre risk för överföring av smitta i samma hushåll. Andra faktorer som också associerades med risk för sekundärsmitta var avstånd till andra i samma hushåll, diarré hos primärfallet, samt användning av desinfektionsmedel i hemmet
 
 

4. Stor dansk studie indikerar att hushåll med fler barn har en ökad risk för att ha smittats av viruset SARS-CoV-2

 
I nya preprint-studien har man analyserat data från 3 miljoner vuxna danskar: 449,915 vuxna i hushåll med barn, som jämförts avseende risken att smittas med SARS-CoV-2, med vuxna utan unga barn i hushållet (2,629,821 vuxna). Deras ingående data sträcker sig över perioden 27/2 till 15/11 2020.
  • De tittade på vuxna i åldern 18-60. För att ingå i den primära analysgruppen med barn i hushållet, behövde man ha ett barn i åldern 10 månader till 5 år i hushållet. De anger att det är i denna ålder som barn brukar bli smittade av endemiska coronavirus. HCoVs (de som har antagits kunna ge korsreaktivt skydd mot SARS-CoV-2). Vuxna med unga barn var som väntat yngre än de utan unga barn (35 kontra 42 år), och oftare kvinnor (54 kontra 49%).
  • Generellt sett var risken aningen förhöjd för vuxna som bodde i hushåll med kontra utan barn i hushållet (HR 1.05).
  • I ytterligare analyser (sensitivity analyses) tittade de på huruvida antalet barn påverkade denna risk. De fann att risken för vuxna tycktes öka med antalet barn i hushållet:
  • Att ha ett barn i hushållet förhöjde risken 3%, två barn med 13%; tre eller fler barn ökade risken med 42% (95%CI 1.09-1.84). Detta var i de justerade modellerna, dvs. justerade för möjliga confounders såsom ålder, kön, stadsmiljö, etnicitet och komorbiditeter.
No photo description available.
  • Däremot såg forskarna som ses ovan, inte att antalet barn i hushållet ökade risken för sjukhuskrävande COVID-19 för vuxna (de tittade på sjukhuskrävande COVID-19 inom 30 dagar från ett positivt SARS-CoV-2-test). Resultaten pekade i motsatt riktning men var ej signifikanta. De hade dock få fall här så denna analys kan sakna tillräcklig statistisk styrka (power).
  • I en ytterligare analys fann de att äldre barn i hushållet också ökade risken för positivt SARS-CoV-2-test, oavsett om yngre barn fanns i hushållet (hazard ratio 1.31 oavsett om analysen justerats för det senare)
  • Hushåll med barn i hushållet testade oftare (+9%), men även efter justering för detta kvarstod en förhöjd risk (HR 1.05) för att testa positivt för SARS-CoV-2
  • Forskarna betonar i sin diskussion at risken att små barn ska smitta ändå är relativt låg, och framför att de anser det viktigt att barn ska kunna gå på dagis och kunna leka med andra barn, jämfört med den låga risken att drabbas av bidra till smittspridning.
  • Forskarna betonar även att deras data är från en period då B.1.1.7 inte var spridd i samhället. Denna mer smittsamma variant kan ev. ändra smittrisken, något som viss data har tytt på, och som många spekulationer har förts kring.
  • En annan stor skotsk studie (med över 300,000 vuxna i hushåll med barn), har i stället funnit en minskad risk för COVID-19, hos vuxna med barn i hushållet – runt 7% lägre risk per barn i hushållet. Riskreduceringen sågs även för sjukhuskrävande COVID-19. Denna riskreducering sågs dock inte efter att skolorna hade öppnats, och forskarna betonar att de hade få sjukhuskrävande COVID-19-fall – deras konfidensintervall är därför brett.
  • En betydligt större engelsk studie har hämtat data från 40% av alla primärvårdsmottagningar i England, i den så kallade OpenSAFELY-kohorten. Den datan tyder i stället på att bland över 9 miljoner individer ≤65 år med barn, sågs en viss riskförhöjning för SARS-CoV-2-infektion om man hade barn i åldern 12-18 år (8% ökning). Däremot sågs ingen riskökning för de med barn i åldern 0-11. Att ha barn oavsett ålder var annars kopplat till lägre risk att dö av icke-COVID-19-relaterade orsaker

5. Studie i Cell Press-tidskriften Med finner att många smittade barn inte upptäcktes med PCR i våras, samt att deras antikroppsnivåer är stabila över tid

I en studie i tidskriften Med testade de 11,884 barn (hälften pojkar/flickor; medelålder 3.2 år) i Bavaria i Tyskland. Beroende på undersökt månad, fann de att seroprevalensen bland barn var 6-8 gånger högre än den rapporterade incidensen i denna stora region i Tyskland (i april 2020, så kan ha rört sig om begränsad testning, även om just Tyskland tycks ha varit mycket aktiva med testning under lång tid, 2-3
gånger fler än t.ex. Sverige och Sydkorea testade under den berörda perioden: https://ourworldindata.org/coronavirus-testing).
  • Forskarna fann en smittorisk till barnen (eller från barnen; det är svårt att avgöra riktningen) på 35% i familjer med seropositiva vuxna, dvs. barn hade ändå en hyfsad risk att vara smittade, men bedömdes liksom ovan lägre än den som i regel ses för vuxna. De använde två metoder med test för olika antigen
    (de uppnådde 100% specificitet) för att bekräfta att de detekterade
    fallen inte rörde sig om falskt positiva resultat. Andra intressanta
    fynd:
  • IgG-nivåerna (mot NP-proteinet) minskade inte över åtminstone tre månaders tid (~98 dagar) hos barnen (20% följdes)
  • Ingen ökad risk att utveckla typ 1-diabetes (dock givetvis en kort observationstid)
  • 47% av barnen var asymptomatiska (kan förklara varför de såg högre risk för sekundärsmitta till barn än tidigare studier)
  • De fann ingen korrelation med antikroppar mot den receptorbindande domänen (RBD) i SARS-CoV-2 och antikroppar mot RBD för det endemiska/vanliga coronaviruset OC43 (dvs. inga tecken på skydd eller ökad risk via korsreaktiva antikroppar; i likhet med denna preprint).
    Nivåerna av sådana antikroppar mot OC43 var dock något lägre hos de som
    hade haft bekräftad infektion med SARS-CoV-2 (se figur 2D).

 

6. Inget korsreaktivt skydd från endemiska coronavirus enligt studie i Cell

Medan man länge har spekulerat om korsreaktiva (sannolikt HCoV-inducerade) T-celler kan skydda mot COVID-19, tyder ev. ovanstående data från danska och engelska hushåll alltså inte på det. Därtill kom det för några veckor sen en studie i tidskriften Cell. Där finner de att de flesta individer hade antikroppar mot HCoVs före COVID-19-pandemin.
  • Runt 20% hade därtill korsreaktiva antikroppar mot spike- (S) och nukleokapsid (N)-proteinet för SARS-CoV-2 (4.2% mot S-proteinet, 0.9% mot S-RBD, och 16.2% mot N protein)
  • Att ha sådana antikroppar fann forskarna dock inte var associerat med skydd mot vare sig infektion med SARS-CoV-2 eller sjukhuskrävande COVID-19 (se bild nedan). Detta bedömdes utifrån antikroppar mot det endemiska (förkylnings-) coronaviruset OC43. Detta resultat höll även när de justerade för de som hade säkerställda antikroppar mer nyligen (utifrån att antikroppsnivåerna kan gå ner över tid).
Andra studier har inte heller lyckats finna att korsreaktiva antikroppar kan bidra till att neutralisera SARS-CoV-2-viruset. Däremot har några studier tytt på korsreaktiva antikroppar, även om en av de mer citerade tycks ha använt ett “pseudovirus” som saknar den egentliga receptorn, ACE2.
 
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare

 

Screenshot
Read more →