Preliminär vaccin effectiveness-data finns nu för den välspridda varianten B.1.617.2, som först identifierades i Indien. Den nya datan gäller AstraZenecas och Pfizers vaccin.
Efter en dos ses en mer påtaglig minskning (nära 20% i absolut minskning), medan minskningen är ganska beskedlig efter två doser, med några absoluta procentenheter. Det senare hade också hade antytts av preliminär in vitro-baserad data, för den närbesläktade varianten B.1.617.
Mer information under punkt 1 och 2:
1. Vaccin-medierat skydd mot B.1.617.2 förefaller relativt bevarat efter två doser – men påtagligt sänkt efter enbart en dos
I den nya preprint-analysen från Public Health England har de använt en så kallad test negative case control (TNCC)-design för att undersöka skyddet från vaccin mot B.1.1.7 och B.1.617.2. Man har då som kontroll de som söker vård för symptom men som testar negativa (och därmed för olika tendenser i att söka vård och testa sig) (se även denna i BMJ).
Föga förvånande, i och med sannolika ursprunget i Indien, hade något fler som smittats av varianten B.1.617.2, resekoppling (se tabell 1). Man ser också tydligt hur förekomsten snabbt ökade över tid (se översta delen i figuren nedan), medan den samtidigt minskade över tid för varianten B.1.1.7. Denna variant kan för övrigt enligt preliminär data öka risken för sekundärsmitta, ~50% (intervall 40-70%), och detta jämfört med den redan mer smittsamma varianten B.1.1.7, enligt preliminär data.
A. Vaccinmedierat skydd mot B.1.617.2
Efter enbart en förstados (dvs. ofullständigt skydd), gällande vaccinens skydd mot B.1.617.2, visar datan väsentligen avseende skyddet mot symptomatisk COVID-19:
- Skyddet minskar från ~49-51% mot B.1.1.7 för AstraZeneca och Pfizer, till ~33-34% mot B.1.617. Här beräknades endos-medierade skyddet ≥21 dagar räknat från dos 1.
- Skyddet efter en dos är dock ofta variabelt i studie. Detta beror sannolikt på flera faktorer såsom vilken tidsperiod (antal dagar) efter första dosen man tittar på (här är därtill t.ex. bakgrundspopulationen sannolikt en tidigare högexponerad grupp, där många i Storbritannien tidigare har haft COVID-19).
Gällande vaccinens skydd efter två doser mot B.1.617.2, visar datan avseende skyddet mot symptomatisk COVID-19:
- Minskning från 66% mot B.1.1.7 för AstraZeneca, till 60% mot B.1.617. Notera att detta skydd är dokumenterat högre efter längre dosintervall, så dessa siffror är inte direkt jämförbara med nedanstående data för Pfizers vaccin (och enligt ovanstående data för skyddet efter en dos, uppvisar dessa två vaccin närmast likartat skydd / effectiveness)
- Skyddet minskar från 93% mot B.1.1.7 för Pfizers vaccin, till 88% mot B.1.617. Konfidensintervallet för bägge vaccin överlappade gällande skyddet mot COVID-19 orsakad av respektive variant av viruset.
- Här beräknades skyddet ≥14 dagar räknat från dos 2.
B. Övriga aspekter med den nya analysen
Den nya preliminära datan belyser sammantaget enligt ovan också vikten av att iaktta extra försiktighet tills man har vaccinerats färdigt med två doser vaccin. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC är man fullt skyddad först två veckor efter den andra dosen vaccin.
Några begränsningar med analysen:
-
Den bygger på PCR-resultat, och därmed inte sekvensering, men resultaten för effectiveness för B.1.1.7 tycks stämma överens med tidigare siffror (t.ex. från BMJ och The Lancet). S Gene target failure (SGTF) – att ej kunna amplifiera S-genen – användes för att skilja B.1.617.2 från B.1.1.7; detta tycks rimligt utifrån att 93% av de utan SGTF var av varianten B.1.617.2 nu i maj i England)
-
Datan gällande skyddet efter två doser bygger på små siffror (se även i tabellen). Dock är som antytt ovan skyddet efter en dos mer variabelt (om man tittar på olika studier), varför datan sammantaget måste tolkas försiktigt. Varianten B.1.617.2 är därtill så ny att många individer ej har hunnits följa en längre tid, och därmed kan siffrorna ändras när mer data kommer in.
-
Det kan också finnas skillnader i vilka grupper som fått respektive vaccin. Fler sjukvårdsarbetare i yngre grupper hade fått Pfizers vaccin, medan fler kliniska riskgrupper hade fått AstraZenecas grupp (detta kan därmed ge vad som synes som fördelar för Pfizers siffror). De hade inte tillräckligt med individer för att bedöma skyddet från Modernas vaccin (men andra resultat tyder på att Pfizers och Modernas vaccin ger likartat skydd – se punkt 5 här)
2. Andra resultat och studier gällande varianten B.1.617:
-
De flesta studier om denna variant är ännu så kallade preprints, då varianten har identifierats och spritts relativt nyligen.
-
Utgår man från preprints får man bilden av att B.1.617 undgår vaccineffekten (se även mitt inlägg här), men in vitro-baserad data kan t.ex. visa en 9-14-faldig reduktion i neutralisering mot B.1.351, samtidigt som samhällsdata (effectiveness), nyligen visat att skyddet “enbart” är minskat till effectiveness på ~75% (enligt data från Qatar, se punkt 3 här). Datan från Qatar visar för övrigt återigen vikten av att andra dosen är särskilt viktig mot varianter av SARS-CoV-2.
-
In vitro-data inriktat just på varianten B.1.617.2 tycks saknas (till skillnad för mot B.1.617) men nu kan vi sannolikt räkna med mer effectiveness-data (dvs. skyddet mot SARS-CoV-2/COVID-19) framöver.
-
Gällande vad som är specifikt för varianterna i gruppen B.1.617, visar en annan preprint därtill att en mutation på spike i position P681R (gemensamt för alla varianter i gruppen B.1.617) ev. kan göra att viruset får högre infektivitet eller smittsamhet (preprintstudie här). Denna mutation ligger i den patogenetiska så kallade “furin cleavage site” i viruset. Tar man bort denna region kan man åtminstone i djurmodeller minska patogeniciteten för viruset, samtidigt som en större mängd antikroppar behövs för neutralisering – så en komplex förändring avseende virusets inverkan på värden.
-
Det finns även en preprint-studie inriktad specifikt på AstraZenecas vaccin, där de också finner in vitro-baserat stöd för att vaccinet är effektivt mot B.1.617.1 (dvs. ej samma som .2-varianten). De ser liksom många tidigare studier att de med tidigare COVID-19, som sen fått (här AstraZenecas) vaccin, har betydligt högre nivåer av antikroppar mot viruset (här just ovannämnda variant).
-
Här länk till mitt tidigare inlägg om hur B.1.617 påverkar det in vitro-baserade skyddet från vaccinen. Den studien visade en som ovan nämnt måttlig reduktion av vaccinens effekt, men ej lika påtaglig som den orsakad av varianten B.1.351 (beta).
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare