Menu Close

Category: Smittspridning

  • Home
  • Smittspridning
    •

LÀgre smittsamma virusnivÄer hos vaccinerade individer som smittades med Delta-varianten

I första delen gÄr jag igenom en ny preprintstudie kring hur vaccinerade jÀmfört med ovaccinerade tycks ha lÀgre och mindre varaktiga smittsamma virusnivÄer, i de fall de fick en infektion med Delta-varianten. Denna (Ànnu preliminÀra) analys var gjord med en metod som tillÄter faktisk kvantifiering av smittsamma virusnivÄer.

Resultaten stÀmmer överens med ett flertal andra studier som ocksÄ finner att virusnivÄerna gÄr ner fortare hos vaccinerade jÀmfört med ovaccinerade som smittas. Det finns Àven preliminÀra resultat för att vaccinerade (sÀrskilt med 3 doser) som smittas, i lÀgre grad riskerar smitta andra under Omicron-perioden, Àven om denna effekt enligt vaccineffekt-data, avtar pÄtagligt över tid.

I en andra del gÄr jag igenom olika egenskaper för Omicron-varianten, och sÀtter det i relation till hur vissa karantÀn- och isoleringsregler har Àndrats (t.ex. vilka dagar efter symptomdebut man kan odla smittsamt virus). DÀrtill diskuteras nÄgra tidigare studier om rollen för presymptomatisk smitta.

1. Vaccinerade individer smittade med Delta-varianten hade mer sÀllan smittsamt virus och hade lÀgre smittsamma virusnivÄer

I en ny preprintstudie av Puhach et al. studerades prover frĂ„n 118 individer som smittats före varianterna uppstod (“pre-VOC”), 127 smittade med Delta-varianten, samt 121 vaccinerade individer som fĂ„tt genombrottsinfektion med Delta. DĂ€rtill ingick 18 genombrottsfall med Omicron-varianten. Alla individer hade drabbats av milda symptom. Det som Ă€r unikt i denna studie Ă€r att de anvĂ€nde en av de standardmetoder som finns för att faktiskt kunna kvantifiera smittsamma virusnivĂ„er frĂ„n tagna patientprover (hĂ€r anvĂ€nde de sĂ„ kallad “focus forming assay“; den andra metoden för att berĂ€kna smittsam virustiter Ă€r viral plaque assays).

Puhach et al. fann att Àven om högre virusnivÄer uppmÀttes för infektioner med SARS-CoV-2 före varianterna (sÄsom Delta) uppstod (4.5x), sÄ medförde Delta-varianten högre nivÄer av odlingsbart (infektiöst) virus, med faktor 3.23. Samtidigt var virusnivÄerna (hÀr mÀttes ej odlingsbart virus) desamma för Delta och Omicron.

Studien visade att Àven virusmÀngder mÀtta med PCR bara svagt korrelerade med om patientprover var smittsamma eller inte (korrelationsvÀrde ~0.1 till ~0.4). I studien hade de lyckats kvantifiera virusmÀngderna i 84-92% av isolaten.

  • Liksom flera tidigare studier (lĂ€nkade nedan) gick Ă€ven virusnivĂ„erna ner mycket snabbare hos vaccinerade kontra ovaccinerade individer (se lĂ€nkar nedan).
  • Det viktigaste fyndet (se skĂ€rmdumpen nedan) var dock att vaccinerade kontra ovaccinerade individer, som hade smittats med Delta-varianten, hade betydligt lĂ€gre frekvens av smittsamma prover, och Ă€ven lĂ€gre nivĂ„er av smittsamt virus – med faktor 4.8 (utifrĂ„n PCR-nivĂ„, faktor 2.5). Dvs. med den betydligt viktigare nivĂ„n, infektiösa virusnivĂ„er, sĂ„ var nivĂ„n betydligt lĂ€gre hos vaccinerade kontra ovaccinerade individer. NĂ€r de sen gjorde om analysen utifrĂ„n Ă„lder, kön och dagar sen symptomdebut, sĂ„ var de infektiösa virusnivĂ„erna 9.3 gĂ„nger lĂ€gre hos vaccinerade kontra ovaccinerade individer.

En viktig aspekt hÀr var att de alltsÄ Àven redovisade och kunde justera dessa data fördelat pÄ dagar sen symptomdebut:

  • HĂ€r sĂ„g de att virusnivĂ„erna – inklusive kvantifieringen av de smittsamma – var lĂ€gre för vaccinerade sĂ€rskilt kring dag 4-5 efter symptomdebut (se panel B-C nedan). Detta skulle stĂ€mma övrens med att vaccinerade individer snabbare kan hĂ€mma aktiv virusutsöndring, och förblir smittsamma under fĂ€rre dagar.
  • Viktigt att notera Ă€r dock att vid 5 dagar efter symptomdebut, sĂ„ var fortfarande ~54% av de vaccinerades prover smittsamma. Men det kan dĂ„ jĂ€mföras med runt 84% av de ovaccinerades prover. Detta Ă€r dock viktigt utifrĂ„n isoleringstider (mer om det i senare del av inlĂ€gget), som nyligen Ă€ndrats i flera lĂ€nder, inklusive i Sverige, i och med Omicrons omfattande smittspridning. Det Ă€r Ă€ven relevant utifrĂ„n annan data om tidpunkten för nĂ€r Omicronsmitta kanske nĂ„r maximala virusnivĂ„er (dock finns dĂ€r enbart data utifrĂ„n PCR-analyser), enligt min beskrivning lĂ€ngre ner.

För denna senare analys Àr det vÀrt att nÀmna att individerna var matchade för Älder och könsfödelning, samt att nÀstan alla hade vaccinerats med Pfizers och Modernas mRNA-vaccin. Snittiden till genombrottsinfektionen var hÀr nÀra 3 mÄnader (80 dagar). UtifrÄn annan data (se t.ex. hÀr) sÄ kan man tÀnka sig att genombrottsinfektioner/reinfektioner som intrÀffar lÀngre tid frÄn senaste given dos (eller infektion) ökar chansen att kunna isolera smittsamt virus frÄn en vaccinerad individ. De gjorde dock en korrelationsanalys för detta och sÄg ingen sÄdan korrelation. En annan styrka i analysen Àr att de bara inkluderade prover med CT-vÀrden <27, nÄgot som dÀrmed bör ha minskat risken för falskt negativa prover, och begrÀnsat analysen till de som enligt andra mÄtt Àr mer sannolika att ev. kunna vara smittsamma.

En aspekt vad gÀller jÀmförelsen av virusnivÄer mellan varianterna, Àr att de för tidigare prover givetvis har behövt frysa dem. Detta kan ha pÄverkat hur viabla virusen senare var, men rÀtt hanterat klarar virus att frysas och tinas flera gÄnger.

Detta Àr för övrigt frÄn nÄgra av samma forskare som redan i april 2020 kunde visa att man kan odla virus frÄn barns luftvÀgsprover, i samma utstrÀckning som frÄn vuxna (se gÀrna min tidigare sammanstÀllning hÀr).

Sammantaget överensstĂ€mmer resultaten med att Delta-varianten var mer smittsam, samt att vaccinet Ă„tminstone i viss grad skyddar mot överföring av smitta (som man Ă€ven funnit Ă€r fallet under bĂ„de Delta och Omicron, Ă„tminstone i mĂ„naderna efter vaccinering – se Allen et al., Shamier et al., Lyngse et al. samt de Gier et al.). Även en dansk preprintstudie indikerar att vaccinerade (sĂ€rskilt 3-dosvaccinerade) individer Ă€ven under Omicron har lĂ€gre risk för vidareföring av smitta i hushĂ„llet, jĂ€mfört med ovaccinerade. Observera att denna riskreducering inte observerades rakt igenom, förutom för de vaccinerade med 3-doser. DĂ€rtill tycks effekten utifrĂ„n vaccineffektdata, avta över tid rĂ€knat frĂ„n senaste vaccinationstillfĂ€llet (se Ă€ven denna sammanstĂ€llning).

Den nya preprintstudien av Puhach et al. belyser ocksÄ att i de fall man inte funnit att vaccinet ger visst skydd mot överföring i hushÄll, sÄ kan det ocksÄ delvis bero pÄ att beteendet kan ha pÄverkats hos vaccinerade (dÄ Ät ett mer oförsiktigt hÄll), medan dessa lab-studier Àr oberoende av sÄdana skillnader i beteende (belyser ocksÄ dÀrmed vikten av att informera korrekt om att vaccinen kan minska riskerna, med olika mycket beroende pÄ utfall/parameter).

Nedan skÀrmdump frÄn Puhach et al., (medRxiv 2021 DOI 10.1101/2022.01.10.22269010). Visar i översta panelen att bÄde avseende virusmÀngd mÀtt med PCR, samt utifrÄn smittsamma virusmÀngder, sÄ har vaccinerade (blÄa) individer lÀgre nivÄer Àn ovaccinerade (röda) individer.

Screenshot Puhach et al. medRxiv 2021 DOI 10.1101-2022.01.10.22269010

2. VirusnivÄerna i relation till symptomdebut för Omicron, samt om tiden för karantÀn och isolering för att minimera smittsamhet

Vad gÀller Omicron har man för övrigt funnit att virusnivÄerna kan nÄ sin högsta fas senare, jÀmfört med tidigare varianter, i relation till symptomdebut. Eventuellt kan resultatet dock pÄverkas av att man i den nya preprintstudien framförallt undersökte vaccinerade individer: Vaccinerade individer kan spekuleras snabbare fÄr ett cytokinpÄslag, som ger snabbare symptomdebut (ev. kortare inkubationstid) vid exponering för SARS-CoV-2.

Som jag har beskrivit tidigare, ser man emellertid att vaccinerade vid eventuell smitta har symptom en kortare tid jÀmfört med ovaccinerade (jag har beskrivit detta för tidigare varianter i detta tidigare inlÀgg).

Den japanska preprintstudien frÄn National Institute of Infectious Diseases, analyserade data utifrÄn 83 prover, frÄn 21 fall (19 vaccinerade och 2 ovaccinerade; 17 milda & 4 asymptomatiska fall). I relation till symptomdebut, fann de att virusnivÄerna var som högst efter 3-6 dagar (se skÀrmdumpen lÀngre ner), för att sedan gÄ ner pÄtagligt fram till dag 10. Inga smittsamma (viabla) isolat kunde detekteras mer Àn 10 dagar frÄn symptomdebut (denna senare punkt stÀmmer dÀrmed i stort sett med mÄnga tidigare studier). Dock Àr urvalet mindre hÀr, sÄ resultaten kan vara skeva i förhÄllande till hur det ser ut för den bredare befolkningen.

I ovanstĂ„ende preprintstudie var emellertid 11-19% av de prover som togs mellan dag 6 och 9 efter symptomdebut, fortfarande smittsamma virusprover (~19% hos de symptomatiska individerna). Modellering har nyligen gjorts – men utifrĂ„n data före Omicron – som berĂ€knade att efter 5 dagar (dvs. motsvarar CDC:s nya isolerings-rekommendation), sĂ„ Ă€r fortfarande 1 av 3 (31%) smittsamma. I stĂ€llet Ă€r fortfarande 16% smittsamma efter 7 dagar rĂ€knat frĂ„n symptomdebut.

Om man i stÀllet lade till ett krav pÄ tvÄ negativa antigentest vid dag 7, sÄ kunde man dÄ fÄ ner andelen smittsamma till 5% (antigentest Àr en bra prediktor pÄ hur lÀnge man kan isolera viabelt virus).

I viss kontrast mot ovanstĂ„ende data – som stöd för att man oftast inte Ă€r smittsam mer Ă€n 10 dagar – kan man i stĂ€llet ta en preprintstudie av Hay et al., dĂ€r prover tagit pĂ„ amerikanska NBA-spelare. Den har visserligen bara anvĂ€nt qPCR för att mĂ€ta virusnivĂ„erna, men man sĂ„g dĂ„ att bland regelbundet testade individer (sĂ„ att man t.ex. kunde detektera nĂ€r de blev positiva), rĂ€knat 5 dagar efter ett positivt svar, sĂ„ lĂ„g ~50% fortfarande pĂ„ virusnivĂ„er som skulle kunna vara smittsamma (CT vĂ€rde < 30). Dock Ă€r det en relativ hög virusnivĂ„ som inte behöver innebĂ€ra att man Ă€r mycket smittsam.

I en annan grupp (70 individer) som testades mindre regelbundet sĂ„ hade ~40% fortfarande höga virusnivĂ„er vid dag 5. DĂ€remot hade inga en sĂ„ hög virusnivĂ„ efter 11 dagar, och deras data tydde pĂ„ att virusnivĂ„erna Ă€r förhöjda en kortare tid vid Omicron (~9.9 dagar) kontra Delta (~10.9 dagar), samt att virusnivĂ„erna – utifrĂ„n CT-vĂ€rden – var nĂ„got lĂ€gre. Men det senare Ă€r dĂ€rmed en sĂ€mre analys Ă€n föregĂ„ende analys av Puhach et al., dĂ€r man kvantifierade virusmĂ€ngden i focus forming assays. DĂ€rtill hade den senare analysen inte justerat för deltagarnas serostatus (ev. tidigare infektioner) samt vaccinationer – sĂ„dan data ska tillkomma senare anger de.

Även om man alltsĂ„ i sociala medier ser mĂ„nga testa positiv pĂ„ antigentester i mĂ„nga dagar, med Omicron, sĂ„ gĂ„r dock meningarna lite isĂ€r kring hur man ska tolka eller agera utifrĂ„n testpositivitet (med antigentest) som dröjer sig kvar mer Ă€n 10 dagar. Vissa har förordat dagliga antigentest (om det vore tillgĂ€ngligt).

Tidigare studier har indikerat att det frÄn milda SARS-CoV-2-infektioner, i de flesta fall, har varit svÄrt att isolera smittsamt virus efter mer Àn 8-10 dagar frÄn symptomdebut, samt mer Àn nÄgra dagar före symptomdebut (se t.ex. Arons et al. i NEJM, frÄn maj 2020, samt Wölfel et al., i Nature, frÄn april 2020). DÀrför hade CDC och mÄnga andra lÀnder 10 dagars isolering frÄn symptomdebut eller positivt test (initialt hade mÄnga lÀnder sÄsom USA, med 14 dagars karantÀn). Sverige har tidigare kört med en 7 dagars lÄng isolering, med symptominriktad förbÀttring pÄ slutet.

Vissa experter anser dock nu – nĂ€r man har (bĂ€ttre) tillgĂ„ng till antigentest – att man ska stanna hemma tills man Ă€r helt negativ pĂ„ antigentest. Positivt svar pĂ„ dessa tester motsvarar relativt vĂ€l sannolikheten att kunna odla smittsamt virus. PĂ„ grund av Omicrons utbredda smitta har man behövt vĂ€rdera om man kan korta karantĂ€n-/isoleringstiden ytterligare, sĂ„som CDC och nyligen FolkhĂ€slomyndigheten gjorde, I Sverige kortades nyligen denna tid till 5 dagar, inklusive en sen tidigare 48 timmars feberfri period pĂ„ slutet.

CDC kortade ner perioden till 5 dagars isolering/karantĂ€n – för vissa subgrupper – i slutet av december. Detta gjordes framförallt för att kunna minimera samhĂ€llspĂ„verkan utifrĂ„n utbredd möjlig samtidig frĂ„nvaro av vissa essentiella yrkeskategorier. DĂ€remot omfattades de som t.ex. nyligen fĂ„tt en 2:a mRNA-vaccindos, eller en boosterdos inte av karantĂ€n efter en exponering för nĂ„gon smittad (men de skulle Ă€ndĂ„ bara munskydd i 10 dagar).

Den mer sÀkra riktlinje som diskuterats vad avser testning, har varit tvÄ negativa tester inom 24 timmar. CDC har som alternativ ett negativt antigentest efter 5 dagars karantÀn samt vid isolering. De anger ocksÄ att man kan förbÀttra sÀkerheten genom att ta tvÄ antigentest (med 24-48 timmars mellanrum). För övrigt anger t.ex. hÀr CDC att man vid negativt test efter 5 dagars karantÀn eller isolering, fortfarande ska bÀra en vÀlfungerande mask/andningsskydd, tills 10 dagar har gÄtt frÄn insjuknandet (masker, och numera Àn mer andningsskydd av typen N95, anvÀnds fortfarande brett i mÄnga delar av USA, framförallt inomhus men Àven utomhus i kalla delar/tider).

  • PĂ„ denna punkt tycks dĂ€rtill allt fler sjukhus landa i att man t.ex. vid vĂ„rd av COVID-19-patienter ska krĂ€va minst FFP2 (eller FFP3)-andningsskydd. T.ex. har man nyligen Ă€ndrat till FFP3-krav i Storbritannien vid t.ex. vĂ„rd av misstĂ€nka COVID-19-patienter, dĂ„ man ocksĂ„ anger att SARS-CoV-2 smittas till hög grad via den luftburna vĂ€gen.

DÀremot Àr det Ànnu okÀnt hur virusnivÄerna för Omicronvarianten ser ut i relation till tiden före symptomdebut. Som jag har beskrivit tidigare har man sen tidigt under 2020 funnit att virusnivÄerna Àr högst precis före (eller precis vid) symptomdebut. Se t.ex. denna studie av He et al. i Nature Medicine (april 2020; sammanfattad tillsammans med annan liknande studiedata hÀr samt hÀr).

T.ex. har flera studier funnit högst virusnivĂ„er strax före symptomdebut. I sammanhanget har dĂ€rtill den tidigare dominanta Delta-varianten berĂ€knats ge Ă€n mer presymptomatisk smitta (högst virusmĂ€ngd ~2 dagar före symptomdebut; ~74% presymptomatisk smitta – denna andel varierar givetvis beroende pĂ„ en rad betingelser).

Att Delta liksom tidigare varianter medförde hög andel presymptomatisk smitta, stöds Àven av följande studie av Zhang et al. (2021), som berÀknat att ~65% av smittan sker presymptomatiskt.

Nedan data frÄn japanska National Institute of Infectious Diseases, som visar att i relation till symptomdebut, var virusnivÄerna som högst efter 3-6 dagar, vid en Omicroninfektion och mÀtt med PCR:

From "Active epidemiological investigation on SARS-CoV-2 infection caused by Omicron variant (Pango lineage B.1.1.529) in Japan: preliminary report on infectious period

Med vÀnliga hÀlsningar,

Jonathan Cedernaes

Leg. lÀkare, Ph.D., Docent i medicinsk cellbiologi

Read more →

Biverkningarna ovanligare Àn först rapporterat, men vanligare vid tidigare COVID-19 och heterolog prime-boosting

  • Heterolog prime-boosting kallas Ă€ven sĂ„ kallad vaccinmixing, dĂ€r olika vaccin ges vid dos 1 kontra 2. En mindre studie i The Lancet visar att detta ger högre frekvens av systemiska – men övergĂ„ende – biverkningar.
  • En stor genomgĂ„ng av data för över 600 000 doser, i The Lancet Infectious Diseases, visar samtidigt att förekomsten av biverkningar tycks vara lĂ€gre Ă€n vad fas 3-studierna för respektive vaccin hade funnit (baserat pĂ„ analys för Pfizer och AstraZenecas vaccin). Som tidigare beskrivet visar studien att de med tidigare COVID-19 har betydligt högre förekomst av biverkningar – bĂ„de systemiska och lokala.
  • Samma studie finner att en dos vaccin över tid ger allt bĂ€ttre skydd mot SARS-CoV-2-infektion (men frĂ„nvaro av skydd före dag 12). 
  • Möjlig modulering av BMI eller bukfetma kan föreligga i vaccinskyddet, nĂ„got en studie av Watanabe et al. Ă€ven finner pĂ„ antikroppssidan, fast enbart utifrĂ„n mĂ„tt för central fetma, dvs. inte BMI (ett sĂ€mre mĂ„tt pĂ„ ofördelaktig vikt).
  • För mer om heterolog prime-boosting, se mitt tidigare inlĂ€gg hĂ€r.
 

1. Heterolog prime-boosting ger högre frekvens av systemiska – men övergĂ„ende – biverkningar

I en studie i The Lancet rapporterar Shaw et al. om det initialt observerade, sjĂ€lvrapporterade biverkningsmönstret nĂ€r man mixar vaccin, s.k. heterolog prime-boosting (sammanfattning pĂ„ Twitter hĂ€r). Detta utifrĂ„n den brittiska kliniska försöksstudien COM-COV. En senare preprintstudie frĂ„n COM-COV tycks – i linje med andra studier – visa ett starkt (in vitro-baserat) immunsvar mot COVID-19 nĂ€r man har olika vaccintyp vid första kontra den andra dosen.
  • I den nya studien av Shaw et al., jĂ€mför de kombinationer av AstraZenecas och Pfizers vaccin. I COM-COV kör de olika intervall (4 eller 12 veckor; hĂ€r rapporteras deskriptiv data för 28-dagars intervallen). Detta i en randomiserad design:
  • Vissa fĂ„r dĂ€rmed AstraZeneca (ChAd) som första vaccin; andra Pfizer (BNT). DĂ€refter fĂ„r deltagare endera som andra vaccindos, för att ge fyra möjliga vaccinkombinationer (se bilden nedan)
  • De fann vĂ€sentligen att de som fick en blandning (mixing, heterolog kombination) fick högre reaktogenicitet: Systemiska biverkningar sĂ„som feber, huvudvĂ€rk, illamĂ„ende och frossa var vanligare hos de som fĂ„tt Pfizer + AstraZeneca (oavsett ordning) eller tvĂ€rtom, kontra de som fĂ„tt samma vaccin för bĂ€gge doser.
  • För feberkĂ€nsla:
    • ~34% av de som fick AstraZeneca som (prime) följt av Pfizer (kombinationen “ChAd/BNT” i figuren nedan);
    • ~10% rapporterade detta som fick AstraZeneca bĂ„de dos 1 & 2 (“ChAd/ChAd” i figuren nedan);
    • ~41% som fick Pfizer följt av AstraZeneca (BNT/ChAd);
    • ~21% av de som fick Pfizer dos 1 & 2 (BNT/BNT)
Heterologous mixing side effect frequency. From Shaw et al. The Lancet. 2021
  • Biokemiska data erhölls frĂ„n 100 deltagare (dag 0, pre boost, samt 7 dagar post den andra booster-dosen) och visade inga deskriptiva skillnader i avvikande laboratorievĂ€rden (inklusive trombocyter)
  • Biverkningarna kan vara Ă€n mer förekommande hos yngre (hĂ€r studerades bara deltagare >50 Ă„r; 426 individer). Se Ă€ven nĂ€sta studie (punkt 2), nĂ„got som skulle stĂ€mma med tidigare data för COVID-19-vaccinen (se sammanstĂ€llning hĂ€r).
  • Författarna anger att de studerar om anvĂ€ndning av paracetamol kan minska frekvensen av dessa biverkningar (sĂ„dan anvĂ€ndning var mycket vanlig i fas 3-studierna, se hĂ€r). AnvĂ€ndning av paracetamol uppmanades till i ovanstĂ„ende del av COM-COV-studien, och frekvensen följde biverkningsmönstret för de olika vaccinkombinationerna.
  • Samma studie i Storbritannien ska Ă€ven studera hur antikroppar och T-celler utvecklas hos deltagare som fĂ„tt Pfizer eller AstraZeneca som förstados, följt av Novavax (subunitvaccin) eller Moderna (slumpat) som boosterdos. I USA pĂ„gĂ„r en studie som ska studera en kombination av J&Js (Ad26) och Modernas (mRNA-1273) vaccin.

 

2. Biverkningar av vaccinen Àr mindre vanliga Àn tidigare rapporterat, men tidigare COVID-19 ökar frekvensen

En studie av Menni et al. i The Lancet Infectious Diseases har studerat data för 655 590 givna vaccindoser, varav de flesta var av AstraZenecas vaccin (ChAdOx1; 345 280 individer), eller av Pfizers vaccin (BNT162b2; 282 103 individer). En betydligt mindre andel hade fĂ„tt tvĂ„ doser (ej mixing utan vanlig tvĂ„dos-serie) – 28 207 deltagare.
  • Tidigare studier har funnit att tidigare COVID-19 ökar risken för biverkningar nĂ€r man vaccineras. I den nya studien observerade de ocksĂ„ högre frekvens (runt 60-190%) av systemiska biverkningar hos de som haft kontra inte haft tidigare COVID-19 (36% kontra 12% för Pfizers vaccin; 53% kontra 33% för AstraZenecas vaccin). Dvs. för vissa biverkningar var förekomsten runt tre gĂ„nger sĂ„ hög för de som tidigare hade haft COVID-19.
  • Vid tidigare COVID-19 var förekomsten av systemiska biverkningar Ă€ven förhöjd vid den andra dosen, jĂ€mfört med de som aldrig hade smittats med SARS-CoV-2 (se bilden nedan; ungefĂ€r lika hög förekomst som efter dos 1).
  • Även lokala biverkningar var vanligare vid tidigare COVID-19 (runt 20% vanligare för Pfizer, 40% vanligare för AstraZeneca)
  • Den lĂ€gre frekvensen för Pfizers vaccin kan spegla den lĂ€gre reaktogenicitet som brukar ses efter dos 1 kontra 2 av Pfizer (medan AstraZeneca ger högre reaktogenicitet vid dos 1 kontra 2 (beskrivet i min tidigare översikt hĂ€r)
  • De vanligaste biverkingarna var huvudvĂ€rk och trötthet. Eventuella biverkningar sĂ„gs som regel inom 24 timmar frĂ„n en erhĂ„llen dos och varade dĂ€refter i snitt nĂ€stan precis en dag (~1.01).
  • Den andra dosen av Pfizers vaccin gav mycket riktigt i enlighet med tidigare data högre reaktogenicitet kontra första dosen (22% kontra 11.7-13.5%). Som antyds av ovanstĂ„ende siffror var alltsĂ„ förekomsten av systemiska biverkningar signifikant vanligare efter förstadosen av AstraZenecas (33.7%) kontra Pfizers COVID-19-vaccin (13.5%)
  • I likhet med fas 3-studierna, fann författarna att yngre individer (≀55 Ă„r) mer frekvent rapporterade lokala och systemiska biverkningar, för bĂ€gge vaccin. DĂ€rtill fann de signifikant högre förekomst av biverkningar hos kvinnor (se bilden nedan – systemiska biverkningar till vĂ€nster, lokala till höger).
  • Detta stĂ€mmer med rapporteringsdata i VAERS, beskrivet av CDC, dĂ€r de flesta (~79%) inrapporterade biverkningar gjordes av kvinnor. Kvinnor hade vid det laget fĂ„tt 61.2% av alla doser; medelĂ„ldern för de som rapporterade till deras system VAERS var 42 Ă„r.
  • Möjlig bias Ă€r liksom i första studien, att deltagarna hĂ€r Ă€r nĂ„got Ă€ldre Ă€n i fas 3-studierna. Sen kan det ha funnits skev förekomst eller rapporteringsbias: Datan bygger pĂ„ symptomdata i COVID-19 symptom study app; men annan data har indikerat att den kan Ă„terspegla slumpmĂ€ssigt insamlad faktisk data i samhĂ€llet vĂ€l (se t.ex. denna artikel)
  • I likhet med tidigare studier (se t.ex. min tidigare sammanstĂ€llning hĂ€r) fann forskarna att redan första dosen gav ett visst skydd mot infektion med SARS-CoV-2: Skyddet (relativ riskreduktion) dag 12-20 var 58% för Pfizers vaccin och 39% för AstraZenecas vaccin. Detta var utifrĂ„n sjĂ€lvrapporterad testdata (PCR eller snabbtest) i appen, jĂ€mfört med ovaccinerade individer som ocksĂ„ testades för SARS-CoV-2. 
    • Notera att dessa siffror gĂ€ller för situationen före varianten Delta (b.1.617.2), började spridas. Den varianten sĂ€nker skyddseffekten nĂ„got, sĂ€rskilt efter enbart en dos (sammanstĂ€llning hĂ€r).
  • Dag 21-44 och 45-59 gav en dos Pfizers vaccin en skyddseffekt pĂ„ 69 respektive 72%. En dos AstraZenecas vaccin gav en skyddseffekt (relativ riskreduktion) pĂ„ 60% dag 21-44 efter vaccinering (AstraZenecas vaccin har ej anvĂ€nts lika lĂ€nge).
  • Intressant nog sĂ„g de som nĂ„got vĂ€ntat ett Ă„ldersberoende skydd: De ≀55 Ă„r hade högre relativt skydd (70%) kontra de ≄55 Ă„r (61%). De utan komorbiditeter hade ocksĂ„ ett högre skydd (69% kontra 54% hos de med minst en komorbiditet).
  • DĂ€rtill sĂ„gs noterbart antydan till modulering av kön (kvinnor 69%, mĂ€n 61%) samt för BMI, för skyddet av en dos vaccin. Vid BMI <30 observerades 69% skyddseffekt [95%CI -71,-67] kg/m2 kontra 63% [59-67%] vid BMI≄30 kg/m2 (se Ă€ven nedan).
  • Twitter-trĂ„dformat för denna studie hĂ€r. I bilden nedan framgĂ„r den sjĂ€lvrapporterade förekomsten (som proportion) av olika biverkningar, med lokala biverkningar i de högra panelerna, systemiska biverkningar i de vĂ€nstra panelerna. Skillnaden i förekomst för de som haft kontra inte tidigare haft COVID-19 Ă€r markerad.

3. Ytterligare stöd (preprint) för att mÄtt pÄ ohÀlsa reducerar det immunologiska svaret pÄ COVID-19-vaccin

  • BMI-fynden gĂ€llande vaccineffekt ovan (under punkt 2) liknar nĂ„got denna mindre, italienska studie publicerad i Diabetes/Metabolism Research and Reviews (tidigare preprint hĂ€r) dĂ€r deltagare ≄18 Ă„r och med stabil vikt (±5 kg senaste 3 mĂ„naderna) ingick. Deltagare screenades för tidigare COVID-19 med frĂ„gor och serologi.
  • Vad gĂ€ller BMI var 63% inom normalintervallet, men ~61% (n=53) hade central fetma (midjeomfĂ„ng ≄80 cm hos kvinnor; ≄94 cm hos mĂ€n; de tycks ha anvĂ€nt Europa-specifika riktlinjer för dessa grĂ€nsvĂ€rden)
  • De fann att de med allt högre midjeomfĂ„ng hade lĂ€gre nivĂ„er av antikroppar efter den andra dosen av Pfizers vaccin (skillanden i titer rapporterades som 27% lĂ€gre i de med kontra utan central fetma, enligt midjeomfĂ„ng, i deras preprint). DĂ€remot sĂ„g de ej att högt BMI var kopplat till ett sĂ€mre vaccinsvar. De sĂ„g dĂ€remot att en indelning för kvartilerna för midjeomfĂ„ng ocksĂ„ gav skillnader i vaccinsvaret pĂ„ antikroppssidan.
  • DĂ€rtill observerade de att rökare hade ett försĂ€mrat vaccinsvar (1099 kontra 1921); samma gĂ€llde vid hypertoni (650 kontra 1911) och dyslipidemi (534 kontra 1872 hos de med normala lipidnivĂ„er och utan lipidsĂ€nkande farmakologisk behandling).
  • En modulering av bukomfĂ„ng, diabetes, hypertoni – och till viss del hyperlipidemi – höll Ă€ven i deras multivariata modell, dĂ€r de Ă€ven kunde kontrollera för tiden sen provet togs. Dock försvann associationen driven av bukomfĂ„ng nĂ€r de inkluderade DEXA-bedömd fettmassa. De tolkar dĂ€rmed detta som att det just kan vara fettmassa som Ă€r den underliggande orsaken till att bukomfĂ„ng var kopplat till sĂ€mre vaccinsvar.
  • Notera att detta bara tittar pĂ„ antikroppar och dĂ€rmed inte bedömt hur T-cellssvaret ser ut.
  • De rapporterar vidare att sjĂ€lvrapporterade biverkningar efter varken första eller andra dosen var kopplat till mĂ€ngden antikroppar som sen bildades (dvs. det immunologiska svaret pĂ„ vaccinen). De beskriver vidare (men visar inte datan) att mĂ„tt för övervikt/fetma, sĂ„som bukomfĂ„ng och BMI inte var kopplat till frekvensen av rapporterade biverkningar.
Med vÀnliga hÀlsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. lÀkare, PhD/senior forskare
Read more →

Ytterligare studier bekrÀftar att barn kan ha samma virusnivÄer av SARS-CoV-2 som vuxna

Att barn kan ha samma virusnivÄer som vuxna har visats tidigare, men bekrÀftas av nya studier. Ytterligare studier visar Àven att barn ofta har underdiagnosticerats vad gÀller deras smitta av COVID-19.

DÀrtill visar en stor dansk studie att fler barn i hushÄllet ökar risken för att ha smittats av viruset SARS-CoV-2, men dÀremot inte risken för att drabbas av sjukhuskrÀvande COVID-19.

1. Lika höga virusnivÄer ses hos barn & vuxna

Denna studie i JAMA Pediatrics, som dock inte Àr nÄgon metaanalys, kom ut under sommaren 2020. De fann till och med högre virusmÀngder bland de yngre barnen, men studien har kritiserats dÄ den Àr liten till storleken och dÄ populationen ev. Àr selekterad utifrÄn sjukhusvÄrdade fall (och vuxna hade t.ex. mild sjukdom). De uteslut dock t.ex. barn med svÄr sjukdom, samt de med okÀnd duration av symptom, eller de som var asymptomatiska.

Den vÀlkÀnde virologen Christian Drosten, visade liknande data Ànnu tidigare, men ifrÄgasattes dÄ: Man tyckte han hade haft för stringenta statistiska metoder (den senare uppdaterade versionen av studien finns hÀr). Denna studie har dock Ànnu inte publicerats i vetenskaplig tidskrift.
 
En ny preprintstudie tyder ocksÄ pÄ samma virusnivÄer bland barn och vuxna, med liknande nivÄer oavsett om man Àr asymptomatisk kontra symptomatisk, ifall man rÀknar bort den mest smittsamma perioden.
  • I den nya studien hade de 1184 deltagare, varav 424 (121 barn och 303 vuxna) hade haft icke-sjukhusvĂ„rdskrĂ€vande COVID-19. 760 (135 barn och 625 vuxna) var asymptomatiska nĂ€ra kontakter. De fann likvĂ€rdiga virusnivĂ„er m.h.a. en standardiserad (TaqPath) qPCR-metod: 7.14 log10 viruskopior/ml hos barn, 6.98 log10 viruskopior/mL hos vuxna.
  • VirusnivĂ„erna var ej signifikant skiljda mellan barn med kontra utan symptom (asymptomatiska). Hos vuxna sĂ„gs en skillnad, men bara nĂ€r de inkluderade symptomatiska patienter som provtagits inom 48 timmar frĂ„n symptomdebuten (se denna PNAS-studie för mer information om hur virusnivĂ„erna Ă€r högst kring, men som allra högst före symptomdebut).
  • I en noggrann Ă„ldersfördelning (se bild nedan) tycktes virusnivĂ„erna vara ganska lika Ă€ven i snĂ€vare Ă„ldersintervall, Ă€ven hos de asymptomatiska som visas hĂ€r (en signifikant Ă„lderskorrelation saknades dĂ€rtill).
  • De analyserade Ă€ven PCR-prover dĂ€r CT vĂ€rdet var under 25 (tydande pĂ„ högre virusmĂ€ngder), utifrĂ„n att sĂ„dana virusmĂ€ngder ökar risken för odlingsbart (dvs. potentiellt smittsamt) virus. De fann att andelen sĂ„dana prover bland vuxna och barn inte var signifikant skild (P=.28)
Screenshot

 

  • En ny studie frĂ„n USA i CDC-tidskriften Morbidity and Mortality Weekly Report (MMWR) stödjer att barn tycks underdiagnosticeras, Ă„tminstone fram till tidig höst i USA. De fann en ratio pĂ„ 68 (i början av pandemin i maj), till runt 13 gĂ„nger i september 2020. Denna data kan dock mycket vĂ€l vara kraftigt förhöjd – dvs. risk för bias – utifrĂ„n att det var individer som uppsökt vĂ„rd, som lĂ€mnade blod för seroanalysen (men forskarna anger att tidigare data tyder pĂ„ god överenstĂ€mmelse)
  • Denna ratio Ă€r alltsĂ„ skillnaden i förekomsten av COVID-19 utifrĂ„n antikroppsdata (efter genomgĂ„ngen sjukdom), jĂ€mfört med hur barnen har diagnosticerats under sjĂ€lva sjukdomen, vilket som regel görs med hjĂ€lp av qPCR.
  • SĂ„ hĂ€r skriver forskarna i sin rapport om möjliga begrĂ€nsningar: “First, seroprevalence among a convenience sample of sera from one laboratory might not be representative of seroprevalence among all persons aged <18 years in Mississippi; therefore, actual numbers of SARS-CoV-2 infections in this age group might have been higher or lower than projected. Second, young persons who have blood collected for routine laboratory testing might differ from the general pediatric population with respect to underlying health conditions, access to care, or adherence to prevention measures including use of masks and physical distancing. However, compared with more representative serosurveys, residual sera from commercial laboratories have previously been shown to provide an approximate measure of community SARS-CoV-2 seroprevalence”.
OvanstÄende resultat Àr alltsÄ i enlighet med data frÄn tidigt i pandemin. Utöver JAMA Pediatrics-studien ovan kan t.ex. följande nÀmnas:
 
För en systematisk review om viral load (som dock ej gör en formell metaanalys utifrÄn t.ex. Älder), se t.ex. denna artikel i Lancet Microbe. De finner t.ex. att man i snitt utsöndrar virus i cirka 17 dagar i övre luftvÀgarna vid COVID-19.
 
 

2. LÀgre risk för barn att bli smittade (sekundÀrfall), Àven enligt metaanalyser

Studier som indikerade pĂ„ att barn kunde smitta lika vĂ€l som barn fanns ocksĂ„ tidigt i pandemin, Ă€ven om resultaten skiljde sig mycket mellan studier (se t.ex. denna genomgĂ„ng i Science). I en Science-studie frĂ„n 29:e april 2020 – frĂ„n ett kinesiskt, italienskt och amerikanskt forskarlag – undersökte de hur överföring av COVID-19 skiljde sig mellan olika Ă„ldrar, och bl.a. vad effekten av att stĂ€nga skolor kan ha pĂ„ överföringsdynamiken (dvs. konstanten R).

  • JĂ€mfört med Ă€ldre individer (15-64 Ă„r) fann de att barn i Ă„ldern 0-14 Ă„r har 34% av risken (dvs. 66% lĂ€gre risk) att smittas av SARS-CoV-2 (95% CI 0.24-0.49).
  • I stĂ€llet fann de att de som Ă€r 65 Ă„r eller Ă€ldre hade nĂ€ra 50% högre risk att smittas (1.47, 95% CI: 1.12-1.92).
  • Detta Ă€r dock en studie pĂ„ risken att erhĂ„lla sekundĂ€rsmitta, dvs. inte risken att barn kontra vuxna Ă€r indexfallet. En skillnad i sekundĂ€rsmitta stöds Ă€ven i denna metaanalys i JAMA Network Open med lĂ€gre risk för sekundĂ€rsmitta till barn (~17%) kontra till vuxna (~28%) i hushĂ„ll. De fann Ă€ven lĂ€gre risk frĂ„n asymptomatiska indexfall (0.7% kontra 18%). Liknande resultat för en skillnad i risken att barn smittas i hushĂ„ll, fann man Ă€ven i denna metaanalys i JAMA Pediatrics (44% lĂ€gre risk). Liknande resultat sĂ„gs i denna metaanalys i Journal of Infection.
  • Dock finns det samtidigt andra resultat, t.ex. den prospektiva smittspĂ„rningsstudie som tas upp under punkt 3 nedan. En risk med retrospektiva smittspĂ„rningsstudier Ă€r att de kan pĂ„verkas av faktorer som recall bias, som man ev. kan undvika med prospektiva smittspĂ„rningsstudier.

 

3. Prospektiv smittspÄrningsstudie finner samma risk för smitta frÄn och till individer i samtliga Äldersgrupper i hushÄllet

I en tidigare studie i CDC:s tidskrift Morbidity and Mortality Weekly Report (MMWR) har de prospektivt följt indexfall och deras kontakter för att se hur risken för smitta ser ut i hushÄll.
 
Enligt meta-analyser Àr risken för sekundÀrsmitta i hushÄll strax under 20%, men estimaten varierar stort (se metaanalyser nÀmnda ovan) och tycks sÀllan utgÄ frÄn mer vÀsterlÀndska förhÄllanden. DÀrför Àr det intressant med en prospektiv studie för att ev. fÄ mer korrekta estimat.
 
I studien inkluderades 191 icke-symptomatiska familjemedlemmar (medianÄlder 28) till 101 (OBS) symptomatiska indexfall (medianÄlder 32), i snitt runt 4 dagar efter symptomdebuten. De bodde i Nashville, Tennessee eller Marshfield i USA. 14 barn ingick som indexfall, dÀrutöver var de flesta indexfallen i gruppen 18-49 Är (65 st). Efter att de inkluderades i studien togs saliv och nÀsprov för SARS-CoV-2 dagligen i 7 dagar, och dagbok över symptomen fördes.
 
Deras huvudfynd var följande:
  • Risken för sekundĂ€rsmitta, SAR, var i snitt 53% (sĂ„ betydligt högre Ă€n meta-analysernas estimat)
  • Den större delen av sekundĂ€rfallen var symptomatiska (totalt 36%); en mindre del asymptomatiska (totalt 18%), dvs. nĂ€rmast exakt samma fördelning som i Lancet-studien ovan, och ganska vĂ€l i linje med uppskattningar i litteraturen: (se t.ex. https://www.acpjournals.org/doi/10.7326/M20-3012)
  • SAR var dĂ€rtill inte bara oberoende pĂ„ Ă„ldern för sekundĂ€rfallen, utan
  • SAR var Ă€ven lika oberoende pĂ„ Ă„ldern för indexfallen. DĂ€rmed fann de hĂ€r att risken att smitta lika stor frĂ„n ett indexfall som var barn som vuxen, och risken för ett barn eller vuxen att smittas av ett indexfall var ocksĂ„ lika stor.
Den högre risken för sekundÀrsmitta i den aktuella studien tror författarna kan bero pÄ att indexfallen rekryterades tidigt i sjukdomsförloppet, och att detta gjordes i USA, ett land som liksom Sverige lÀnge har haft mycket mildare/annorlunda karantÀnregler vid samhÀllsmitta (dock finns det likartade fynd med hög sekundÀrsmitta). En begrÀnsning Àr att man inte kan vara sÀker pÄ om det ev. fanns fler indexfall i hushÄllen (indexfallet antogs vara det första fallet med symptom, men individer kan ju ha olika inkubationstid och dÀrtill smitta presymptomatiskt), eller andelen smitta som kan ha kommit utifrÄn. DÀrtill var studien relativt liten men hade ÀndÄ mÄnga mÀtpunkter.
 
De rekommenderade utifrÄn de höga andelen asymptomatiska fall att man har regelbunden testning för att kunna upptÀcka dessa, samt att man i ett hushÄll med konstaterad smitta anvÀnder munskydd (de refererar till en studie i BMJ Global Health. Den studien fann att maskanvÀndning i hushÄllet (sÀrskilt före symptomdebut) var associerat med en betydligt lÀgre risk för överföring av smitta i samma hushÄll. Andra faktorer som ocksÄ associerades med risk för sekundÀrsmitta var avstÄnd till andra i samma hushÄll, diarré hos primÀrfallet, samt anvÀndning av desinfektionsmedel i hemmet
 
 

4. Stor dansk studie indikerar att hushÄll med fler barn har en ökad risk för att ha smittats av viruset SARS-CoV-2

 
I nya preprint-studien har man analyserat data frÄn 3 miljoner vuxna danskar: 449,915 vuxna i hushÄll med barn, som jÀmförts avseende risken att smittas med SARS-CoV-2, med vuxna utan unga barn i hushÄllet (2,629,821 vuxna). Deras ingÄende data strÀcker sig över perioden 27/2 till 15/11 2020.
  • De tittade pĂ„ vuxna i Ă„ldern 18-60. För att ingĂ„ i den primĂ€ra analysgruppen med barn i hushĂ„llet, behövde man ha ett barn i Ă„ldern 10 mĂ„nader till 5 Ă„r i hushĂ„llet. De anger att det Ă€r i denna Ă„lder som barn brukar bli smittade av endemiska coronavirus. HCoVs (de som har antagits kunna ge korsreaktivt skydd mot SARS-CoV-2). Vuxna med unga barn var som vĂ€ntat yngre Ă€n de utan unga barn (35 kontra 42 Ă„r), och oftare kvinnor (54 kontra 49%).
  • Generellt sett var risken aningen förhöjd för vuxna som bodde i hushĂ„ll med kontra utan barn i hushĂ„llet (HR 1.05).
  • I ytterligare analyser (sensitivity analyses) tittade de pĂ„ huruvida antalet barn pĂ„verkade denna risk. De fann att risken för vuxna tycktes öka med antalet barn i hushĂ„llet:
  • Att ha ett barn i hushĂ„llet förhöjde risken 3%, tvĂ„ barn med 13%; tre eller fler barn ökade risken med 42% (95%CI 1.09-1.84). Detta var i de justerade modellerna, dvs. justerade för möjliga confounders sĂ„som Ă„lder, kön, stadsmiljö, etnicitet och komorbiditeter.
No photo description available.
  • DĂ€remot sĂ„g forskarna som ses ovan, inte att antalet barn i hushĂ„llet ökade risken för sjukhuskrĂ€vande COVID-19 för vuxna (de tittade pĂ„ sjukhuskrĂ€vande COVID-19 inom 30 dagar frĂ„n ett positivt SARS-CoV-2-test). Resultaten pekade i motsatt riktning men var ej signifikanta. De hade dock fĂ„ fall hĂ€r sĂ„ denna analys kan sakna tillrĂ€cklig statistisk styrka (power).
  • I en ytterligare analys fann de att Ă€ldre barn i hushĂ„llet ocksĂ„ ökade risken för positivt SARS-CoV-2-test, oavsett om yngre barn fanns i hushĂ„llet (hazard ratio 1.31 oavsett om analysen justerats för det senare)
  • HushĂ„ll med barn i hushĂ„llet testade oftare (+9%), men Ă€ven efter justering för detta kvarstod en förhöjd risk (HR 1.05) för att testa positivt för SARS-CoV-2
  • Forskarna betonar i sin diskussion at risken att smĂ„ barn ska smitta Ă€ndĂ„ Ă€r relativt lĂ„g, och framför att de anser det viktigt att barn ska kunna gĂ„ pĂ„ dagis och kunna leka med andra barn, jĂ€mfört med den lĂ„ga risken att drabbas av bidra till smittspridning.
  • Forskarna betonar Ă€ven att deras data Ă€r frĂ„n en period dĂ„ B.1.1.7 inte var spridd i samhĂ€llet. Denna mer smittsamma variant kan ev. Ă€ndra smittrisken, nĂ„got som viss data har tytt pĂ„, och som mĂ„nga spekulationer har förts kring.
  • En annan stor skotsk studie (med över 300,000 vuxna i hushĂ„ll med barn), har i stĂ€llet funnit en minskad risk för COVID-19, hos vuxna med barn i hushĂ„llet – runt 7% lĂ€gre risk per barn i hushĂ„llet. Riskreduceringen sĂ„gs Ă€ven för sjukhuskrĂ€vande COVID-19. Denna riskreducering sĂ„gs dock inte efter att skolorna hade öppnats, och forskarna betonar att de hade fĂ„ sjukhuskrĂ€vande COVID-19-fall – deras konfidensintervall Ă€r dĂ€rför brett.
  • En betydligt större engelsk studie har hĂ€mtat data frĂ„n 40% av alla primĂ€rvĂ„rdsmottagningar i England, i den sĂ„ kallade OpenSAFELY-kohorten. Den datan tyder i stĂ€llet pĂ„ att bland över 9 miljoner individer ≀65 Ă„r med barn, sĂ„gs en viss riskförhöjning för SARS-CoV-2-infektion om man hade barn i Ă„ldern 12-18 Ă„r (8% ökning). DĂ€remot sĂ„gs ingen riskökning för de med barn i Ă„ldern 0-11. Att ha barn oavsett Ă„lder var annars kopplat till lĂ€gre risk att dö av icke-COVID-19-relaterade orsaker

5. Studie i Cell Press-tidskriften Med finner att mÄnga smittade barn inte upptÀcktes med PCR i vÄras, samt att deras antikroppsnivÄer Àr stabila över tid

I en studie i tidskriften Med testade de 11,884 barn (hÀlften pojkar/flickor; medelÄlder 3.2 Är) i Bavaria i Tyskland. Beroende pÄ undersökt mÄnad, fann de att seroprevalensen bland barn var 6-8 gÄnger högre Àn den rapporterade incidensen i denna stora region i Tyskland (i april 2020, sÄ kan ha rört sig om begrÀnsad testning, Àven om just Tyskland tycks ha varit mycket aktiva med testning under lÄng tid, 2-3
gÄnger fler Àn t.ex. Sverige och Sydkorea testade under den berörda perioden: https://ourworldindata.org/coronavirus-testing).
  • Forskarna fann en smittorisk till barnen (eller frĂ„n barnen; det Ă€r svĂ„rt att avgöra riktningen) pĂ„ 35% i familjer med seropositiva vuxna, dvs. barn hade Ă€ndĂ„ en hyfsad risk att vara smittade, men bedömdes liksom ovan lĂ€gre Ă€n den som i regel ses för vuxna. De anvĂ€nde tvĂ„ metoder med test för olika antigen
    (de uppnÄdde 100% specificitet) för att bekrÀfta att de detekterade
    fallen inte rörde sig om falskt positiva resultat. Andra intressanta
    fynd:
  • IgG-nivĂ„erna (mot NP-proteinet) minskade inte över Ă„tminstone tre mĂ„naders tid (~98 dagar) hos barnen (20% följdes)
  • Ingen ökad risk att utveckla typ 1-diabetes (dock givetvis en kort observationstid)
  • 47% av barnen var asymptomatiska (kan förklara varför de sĂ„g högre risk för sekundĂ€rsmitta till barn Ă€n tidigare studier)
  • De fann ingen korrelation med antikroppar mot den receptorbindande domĂ€nen (RBD) i SARS-CoV-2 och antikroppar mot RBD för det endemiska/vanliga coronaviruset OC43 (dvs. inga tecken pĂ„ skydd eller ökad risk via korsreaktiva antikroppar; i likhet med denna preprint).
    NivÄerna av sÄdana antikroppar mot OC43 var dock nÄgot lÀgre hos de som
    hade haft bekrÀftad infektion med SARS-CoV-2 (se figur 2D).

 

6. Inget korsreaktivt skydd frÄn endemiska coronavirus enligt studie i Cell

Medan man lÀnge har spekulerat om korsreaktiva (sannolikt HCoV-inducerade) T-celler kan skydda mot COVID-19, tyder ev. ovanstÄende data frÄn danska och engelska hushÄll alltsÄ inte pÄ det. DÀrtill kom det för nÄgra veckor sen en studie i tidskriften Cell. DÀr finner de att de flesta individer hade antikroppar mot HCoVs före COVID-19-pandemin.
  • Runt 20% hade dĂ€rtill korsreaktiva antikroppar mot spike- (S) och nukleokapsid (N)-proteinet för SARS-CoV-2 (4.2% mot S-proteinet, 0.9% mot S-RBD, och 16.2% mot N protein)
  • Att ha sĂ„dana antikroppar fann forskarna dock inte var associerat med skydd mot vare sig infektion med SARS-CoV-2 eller sjukhuskrĂ€vande COVID-19 (se bild nedan). Detta bedömdes utifrĂ„n antikroppar mot det endemiska (förkylnings-) coronaviruset OC43. Detta resultat höll Ă€ven nĂ€r de justerade för de som hade sĂ€kerstĂ€llda antikroppar mer nyligen (utifrĂ„n att antikroppsnivĂ„erna kan gĂ„ ner över tid).
Andra studier har inte heller lyckats finna att korsreaktiva antikroppar kan bidra till att neutralisera SARS-CoV-2-viruset. DĂ€remot har nĂ„gra studier tytt pĂ„ korsreaktiva antikroppar, Ă€ven om en av de mer citerade tycks ha anvĂ€nt ett “pseudovirus” som saknar den egentliga receptorn, ACE2.
 
Med vÀnliga hÀlsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. lÀkare, PhD/senior forskare

 

Screenshot
Read more →