Akut intag av koffein har i snitt en negativ inverkan på sömnen. Den akuta kontra kroniska effekten skiljer sig dock. Detta beror delvis på att vi vid regelbundet intag exempelvis får en uppreglering av enzymer i levern (som reglerar nedbrytningen av koffein i kroppen), samt förändrat uttryck av receptorerna i hjärnan. Dessa processer bidrar till så kallad tolerans.
Tolerans kan intressant nog även göra att prestandamässiga fördelar av koffein i viss mån kan avta över tid vid regelbundet koffeinintag.
Omsättningen och effekten av koffein – och därmed sannolikt dess effekter på sömn – involverar också ålder och genetik. Detta delvis eftersom sådana faktorer också tycks påverka hur väl/snabbt vi metaboliserar koffein. Det finns även viss data som indikerar att inte alla kan få prestandamässiga fördelar av koffein, men om sådan genetik inverkar på hur koffein påverkar vår sömn, tycks vara dåligt utforskat (viss data indikerar att det inte spelar någon roll).
Akut är det definitivt så att man kan få negativ inverkan på sömnen (vad gäller exempelvis total sovtid, mängden djupsömn, samt hur väl man faktiskt lyckas sova under natten). I snitt fann den nya meta-analysen att man akut koffeinintag gjorde att man sov runt 7% mindre av den tid man tillbringade i sängen. Detta anses vara en kliniskt signifikant effekt. Men det man beräknade i den nyare meta-analysen, var att den negativa inverkan på sömnen är kraftigare ju närmare koffeinet ges inför planerad nattsömn. Men återigen är utfallet av sådana studier med akut koffeinintag inte samma sak som de effekter som skulle ses hos de som regelbundet dricker kaffe, och kanske dricker koffein mestadels tidigare på dagen.
Det finns studier som tyder på att även långvarigt koffeinintag kan ha en viss potentiell negativ inverkan på sömnen (originalstudien här), men det beror sannolikt också på när under dagen/kvällen man intar koffein (tidigt på dagen kan koffeinet hinna metaboliseras till kvällen; även om det finns vissa studier som indikerar att akut så kan tidigt koffeinintag ändå ge en viss påverkan på senare sömn). När man i den nya meta-analysen tittade på de med långvarigt koffeinintag, såg man där ingen negativ effekt på olika uppmätta sömnvariabler.
Koffein och andra ämnen i kaffe har för övrigt i många studier visat sig ha neuroprotektiva effekter. Intag av koffein uppvisar enligt en meta-analys ett dosberoende omvänt förhållande till risken för Parkinsons sjukdom. Högre doser var därmed kopplade till lägre risk för sjukdomen (men för höga doser kan givetvis vara skadliga av andra skäl, t.ex. bör barn ifall de intar koffein inte överstiga ett intag på 3 mg/kg och dag).
I andra studier (stöds av en meta-analys) har man funnit att koffeinintag är kopplat till lägre risk för att nydebuterad Parkinson-sjukdom skulle förvärras. Man har även i andra studier sett samma slags riskreduktion vad gäller kognitiv nedsättning och Alzheimers sjukdom. Sådana neurodegenerativa tillstånd är också kopplade till störd sömn. Detta är i sin tur något som tros bidra till att förvärra dessa tillstånd. Hypotetiskt sett skulle sådana neuroprotektiva effekter av koffein och kaffe kanske kunna bidra till att bibehålla bättre sömn vid högre ålder.
För ytterligare referenser kring detta, se mina inlägg på Twitter/X (här, här och här)
Bilden nedan från den nya meta-analysen av Gardiner et al. visar vilken effekt som akut koffeinintag (i snitt) hade på olika sömnparametrar.
