Menu Close

Category: Uncategorized

COVID-19-vaccinen minskar virusnivåerna och symptomen vid en eventuell infektion

Vaccination mot COVID-19 sänker virusnivåerna och kortar symptomdurationen vid genombrottsinfektion, och vaccinens (Moderna, Pfizer, AstraZeneca) skydd mot delta-varianten stöds ytterligare av en ny preprintstudie
  • En ny studie i NEJM finner liksom tidigare lägre virusmängder (här 40% lägre) hos vaccinerade som smittas, men därtill att de även har kortare symptomduration, lägre risk för & färre dagar med feber/symptom och lägre behov av sängliggande dagar (punkt 1). Lägre virusmängder vid infektion hos vaccinerade stöds av tidigare studier samt av en annan studie i The Lancet Regional Health Europe.
  • En översiktsartikel i New England Journal of Medicine (NEJM) diskuterar sen hur man kan tänka kring vaccinationsstrategier för att minska risken för utveckling av nya varianter. T.ex. kan hårt smittade områden prioriteras extra, och så kallade ringvaccination kan övervägas för utsatta individer.
  • En ny preprintstudie från Kanada tyder på att Modernas, Pfizers och AstraZenecas vaccin skyddar relativt väl mot svår COVID-19 orsakad av deltavarianten (B.1.617.2) redan efter en dos – men två doser förbättrar skyddet, i enlighet med tidigare studier.
 

1. Lägre virusmängder & mildare sjukdomsförlopp hos vaccinerade som smittas av SARS-CoV-2

En studie som jag beskrivit tidigare (se punkt 4 i mitt tidigare inlägg) har man i Israelisk data funnit att en dos vaccin gav lägre virusnivåer hos de som ändå smittades av SARS-CoV-2 (beskrivet i mitt tidigare inlägg). En annan sådan studie publicerades senare i Nature Medicine och fann lägre virusnivåer hos vaccinerade individer, räknat dag 12 efter att ha fått en dos av Pfizers vaccin (studielänk).
 
Nu har amerikanska forskare i New England Journal of Medicine Thompson et al. – beskrivit liknande fynd men också utifrån symptomdata, hos två prospektiva kohorter (HEROES-RECOVER) av amerikanska sjukvårdsarbetare och utryckningspersonal.
  • Kohorterna omfattar ffa. kvinnor (62%) av yngre vuxna (72% i spannet 18-49 år). 31% hade minst en underliggande sjukdom (av de vaccinerade var det 83%, kontra 18% bland de ovaccinerade)
  • Deltagare fyllde månadsvis i rapporter om ev. exponering för SARS-CoV-2 och användning av PPE, inklusive munskydd, under de föregående sju dagarna.
  • Veckovisa meddelanden undersökte förekomsten av symptom på COVID-19 och vid symptom fick deltagare fylla i information om symptomen, tidsperioden, samt antalet sängliggande dagar. Veckovis lämnade deltagare även näsprov för PCR, ett prov som upprepades tillsammans med salivprov vid symptom på COVID-19
  • Det primära utfallet var tid till bekräftad PCR-bekräftad SARS-CoV-2-infektion, med sekundärmåtten viral load (högsta medelvärdet under infektionen), samt duration för febrila symptom och sjukdomsduration hos de med bekräftad infektion. För viral load kombinerades partiella och fullt vaccinerade fall, då antalet PCR-bekräftade infektioner var sammantaget få i kohorten.
  • 80% hade fått minst en vaccindos; två tredjedelar hade fått Pfizer; en tredjedel hade fått Moderna.
  • Användningen av skyddsutrustning (PPE), andelen som hållit kort avstånd till andra eller haft möjlig exponering för andra med COVID-19, var parametrar som var likartade hos de som vaccinerats/ej vaccinerats, samt hos de som smittades kontra inte smittades, bland studiedeltagarna.
Resultat:
 
1.1) Skyddseffekt mot COVID-19 hos de olika vaccingrupperna:
  • 5 fullvaccinerade, 11 partiellt vaccinerade och 156 ovaccinerade deltagare smittades. Vissa varianter ingick bland dessa få fall, och tycktes vanligare bland de vaccinerade (30%) kontra ovaccinerade (10%). Detta är eventuellt i enlighet med att de vaccinerade är väl skyddade mot tidigare versioner av SARS-CoV-2, och därmed ffa. riskerar drabbas av nyare varianter som bättre kan undgå vaccinen i någon mån. Dock kan det också röra sig om att varianterna blev vanligare med tiden (då alltfler också vaccinerades), i och med att detta var en prospektiv studie.
  • Vaccinationseffekten (mot COVID-19) beräknades till 91% med full vaccination och till 81% med partiell vaccination. Här tycks datan deskriptivt vara till Pfizers fördel, men det kan också (liksom när jag beskrev frånvaron av effekt för AstraZenecas vaccin mot beta, B.1.351) bero på att antalet fullt vaccinerade deltagare med Modernas vaccin var så få (770 jämfört med 1731 för Pfizers vaccin).
  • Värt att notera är dock att medelvärden var snarartade, att annan data talar snarare till Modernas fördel (t.ex. endosdatan mot Delta, se t.ex. denna preprintstudie som beskrivs nedan under punkt 3); samt att konfidensintervallen överlappar mellan vaccintyperna i NEJM-studien. På samma sätt kan vaccineffekten för partiellt vaccinerade (med i snitt färre (22 kontra 69) observationsdagar) ha lett till mer oprecisa uppskattningar för effekten av en första dos vaccin.
 
1.2) Effekt av en eller två doser mRNA-vaccin på COVID-19 och dess symptom hos smittade vaccinerade kontra ovaccinerade:
  • De som efter partiell eller full vaccinering fick COVID-19, hade 40% lägre viral load (95%-igt konfidensintervall (95%CI): 16.3-57.3) (se skärmdump från tabell 3 nedan, under kolumnen “Difference”)
  • 75% av de vaccinerade var PCR-positiva i upp till en vecka, medan 72% av de ovaccinerade i stället var PCR-positiva i över en vecka. De som åtminstone var partiellt vaccinerade hade därmed 66% lägre risk att vara PCR-positiva i över en veckas tid.
  • Bara 25% av de partiellt/fullt vaccinerade som smittades hade febrila symptom, kontra 63% av de ovaccinerade (58% lägre risk)
  • Antalet symptomatiska dagar vid smitta var 6.4 färre (95%CI 0.4-12.3), med 2.3 färre sjukhusbundna sådana, hos de partiellt eller fullt vaccinerade, jämfört med ovaccinerade.
  • I och med att den undersökta perioden är fram till april 10, 2021, finns ingen information om effekten på varianter som Delta, och antalet fall av varianter av SARS-CoV-2 var sammantaget få. Däremot har tidigare studier, fast inte alla, ganska tidigt funnit att t.ex. alpha (B.1.1.7) medför högre virusmängder (även om den absoluta nivån tycks variera beroende på studie).
  • En ny studie i “The Lancet Regional Health – Europe”, av Regev-Yochay et al., finner också liknande fynd gällande virusmängderna hos vaccinerade jämfört med ovaccinerade individer. I detta fall rör det sig om en kohort på nära 10 000 sjukhuspersonal, i en population som uteslutande hade använt Pfizers mRNA-vaccin mot COVID-19, BNT162b2 (även kallat Comirnaty):
    • Fynden tydde på att förekomsten av symptomatiska och de viktiga smittsamt symptomatiska individer var nära 90% lägre hos fullt vaccinerade jämfört med icke-vaccinerade individer.
    • Skyddet mot asymptomatiska infektioner (“never-symptomatic SARS-CoV-2 infections”) var 83% hos fullt vaccinerade jämfört med icke-vaccinerade individer.
    • Därtill var de så kallade CT-värdena – där högre tal betyder lägre mängd funnet virus – signifikant högre hos fullt vaccinerade jämfört med icke-vaccinerade individer (~27 vs. ~22). Dvs. virusmängderna hos de som var vaccinerade men ändå smittades, var betydligt lägre. Detta ger även viruset färre möjligheter att mutera, till potentiellt nyare varianter, ifall man infekteras.
    • De flesta som ingick i denna studie var i åldersspannet 18-45, så skyddseffekten kan vara lägre för andra ålderskategorier (och tycks därtill eventuellt gå ner över tid, åtminstone hos äldre individer som på grund av biologiska skäl har ett sämre immunförsvar).
 
Ovanstående fynd kan vara av betydelse bl.a. för risken för sekundärsmitta, ifall man exponeras för en [vaccinerad] individ som smittats med SARS-CoV-2 (se t.ex. denna spanska studie i The Lancet Infectious diseases, beskriven under punkt 2 i mitt tidigare inlägg). Tidigare studier har mycket riktigt också funnit att vaccinering ger ett indirekt skydd t.ex. yngre individer i omgivningen (inlägg om detta här). Sådant indirekt skydd har uppskattats även för hushållsmiljöer, med tilltagande skydd med tid efter dosen (preprintstudie här).
 
Notera att det indirekta skyddet av nu använda COVID-19-vaccin eventuellt relativt sett kan vara försämrat, i och med den dominerande spridningen av den mer smittsamma varianten delta (B.1.617.2). Denna variant har i preliminära data beskrivits vara mer smittsam bl.a. genom en kombination av högre virusmängder och kortare intervall mellan smitta och den ökande, smittsamma virala fasen. I sammanhanget är det värt att notera att virusmängderna enligt flera tidigare studier är som högst i slutet av den presymptomatiska fasen (som enligt flera studier dominerar för smittspridningen, bl.a. enligt denna meta-analys).
 
Viral load är även kopplat till allvarlighetsgrad på COVID-19 (studie i Nature Communications här) – vaccinen skyddar som känt mycket väl mot allvarlig COVID-19. Men man kan även spekulera att de nya fynden kan vara av betydelse för att påverka fördelningen av presymptomatisk/asymptomatisk kontra symptomatisk smitta, samt ev. risken för långtidscovid vid [allvarligare] genombrottsfall.
 
Table 3. Thompson et al. NEJM 2021. DOI: 10.1056/NEJMoa2107058

2. NEJM-artikel om vaccinationsstrategier för att motverka varianter av SARS-CoV-2

I tidskriften New England Journal of Medicine har Krause et al. skrivit en kortare sammanfattning om möjliga strategier för att motverka utvecklingen av nya smittsammare varianter av SARS-CoV-2.
  • Artikeln beskriver hur vaccinen ännu har kvar sin viktigaste effekt mot nuvarande varianter, dvs. skyddet mot allvarlig COVID-19. Artikeln går igenom hur man kan fortsätta att designa randomiserade vaccinstudier (t.ex. med ett existerande vaccin som kontrollgrupp). De föreslår att ev. kunna fortsätta med placebo-kontrollgrupper hos de där risken för allvarlig sjukdom är låg (t.ex. bland yngre individer)
  • För att undvika utvecklingen av nya varianter påpekar det att det är extremt viktigt att hålla smittspridningen nere, detta i kombination med smittskyddsåtgärder som att hålla avstånd och använda munskydd.
  • På denna punkt anger de även att en strategi kan vara att vaccinera områden med hög smittspridning, eller s.k. ringvaccinering kring känsliga individer. T.ex. kan vissa vaccin kanske komma att fungera som post-expositionsprofylax och då kan sådan inriktning vara fördelaktig när vaccintillgången är begränsad (som den globalt sett ser ut att vara några år framåt).
  • Möjligen kan vaccin som inriktas på slemhinnemedierad (IgA-) immunitet ge oss sådana möjligheter: t.ex. Vaxarts orala vaccin, eller intranasala vaccin. Slemhinnemedierad immunitet tros nämligen vara särskilt viktig för att kunna reducera transmission.
  • De anger att det även behövs en internationell diskussion kring vilka antigenkomponenter som bör ingå i framtida versioner av vaccin (för att kunna motverka ev. nya varianter), och redovisar i tabell 2 (se skärmdumpen nedan) mutationer som tycks varit gemensamma för
    flera varianter.
Table 3 Krause et al. Table 3 Krause et al. DOI 10.1056 NEJMsr2105280

3. Preprintstudie tyder återigen på relativt gott skydd av vaccinen mot deltavarianten – inklusive från Modernas mRNA-vaccin

Slutligen finns en relativt ny preprintstudie där ett stort antal individer ingår, från Ontario i Kanada (Twitter-tråd här, utifrån denna studie av Nasreen et al.).
  • I studien hade runt 1000 individer drabbats av delta-varianten, varav ~280 vaccinerade med Pfizer (av totalt 34 790 som fått vaccinet i studien), 56 vaccinerade med Moderna (av 7814) och 22 vaccinerade med AstraZenecas vaccin (av 5919).
  • Modernas vaccin var (som väntat) också effektivt mot delta-varianten B.1.617.2: Både mot symptomatisk (70-72% skydd räknat 14-21 dagar efter dos 1), och mot svår/dödlig (95-96% skydd) COVID-19 orsakad av denna variant av SARS-CoV-2.
  • De övriga vaccinen var också effektiva mot svår/dödlig COVID-19 orsakad av delta, ~78-96%, och som ses i tabellen nedan, runt 56-87% mot symptomatisk COVID-19. Dock sekvenserades inte alla fall av delta här, utan analysen bygger ffa. på indirekta mutationsanalyser (som överlag korrelerade väl med de 538 prover som hade sekvenserats).
  • I preprintstudien har de även med fall av beta (B.1.351). Där har ju tidigare data från en mindre studie tytt på att AstraZeneca inte är effektiv mot beta-varianten (beskrivet i mitt tidigare inlägg, samt i denna NEJM-studie).
  • I den nya studien tycks en första dos av AstraZenecas vaccin ge ett visst (runt 48-50%, 95% CI 28-66) skydd mot symptomatisk COVID-19 orsakad av beta (B.1.351) eller gamma (P.1)-varianterna, men skyddet mot svår sjukdom är desto bättre med 82-83% (95%CI 66-92). Därmed bör skyddet även vara bättre efter två doser (ses t.ex. för Pfizers vaccin i tabellen nedan, inklusive just för beta/gamma-varianterna).
  • Återigen visar datan därmed att just två doser ger betydligt bättre skydd. Men Modernas vaccin (som har betydligt högre mRNA-mängd, 100 µg, än Pfizers vaccin, 30 µg, per dos) tycks alltså kanske skydda något bättre, enligt vissa mått. Detta stämmer med en del annan immunologisk data (se t.ex. detta tidigare inlägg, och denna preprintstudie).
  • För få fall av varianten delta fanns för att bedöma skyddet mot delta efter två doser av Modernas och AstraZenecas vaccin, men det var 87% från Pfizers mot symptomatisk sjukdom (95% CI 64-95)
  • Mer om skyddet mot delta finns i mitt tidigare inlägg.
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare
 
 
Nedan tabell 3 som visar skyddet mot olika varianter, från Moderna, Pfizer och AstraZenecas vaccin, utifrån Ontarios data, i preprintstudien av Nasreen et al. (DOI: 10.1101/2021.06.28.21259420)
Nasreen et al. Table. 10.1101/2021.06.28.21259420

Nya vaccinstudier: Moderna visar lovande boosterdata och Pfizers vaccin skyddar väl mot varianten B.1.351

Uppdatering om vaccinen: Modernas boosterdos mot B.1.351 verkar lovande samtidigt som Pfizers vaccin ger gott skydd mot denna varianten av SARS-CoV-2 i en studie från Qatar.
  • Modernas boostervaccin inger lovande resultat i preliminär data (preprint) för deras pågående kliniska studie, samt i en tidigare studie i möss. Mest lovande tycks kombinationen av den nya vaccinversionen med den gamla, i samhället använda, versionen (Punkt 1-2)
  • Samtidigt visar data från Qatar att Pfizers (godkända) vaccin skyddar bra mot varianten B.1.351: 72-75% mot all form av infektion, samt över 90% mot svår sjukdom (Punkt 3). Dock sågs betydligt lägre skydd (olika beroende på mått och variant) efter en dos vaccin.
  • Novavax vaccin uppvisar ett cirka 50% skydd mot varianten B.1.351 i deras sydafrikanska studie (Punkt 4). I samtidig preprintdata från en fas 3-studie uppvisar vaccinet i stället nära 90% skydd mot B.1.1.7, den coronavirusvariant som identifierats i Storbritannien.
  • En analys från USA visar återigen >90% skydd av mRNA-vaccinen mot COVID-19 (inkluderar nu även data för Modernas vaccin), här mot sjukhuskrävande i gruppen ≥65, men med lägre skydd efter enbart en dos (Punkt 5).
  • Slutligen presenteras preprint-data som tyder på att en förstados av AstraZenecas vaccin tycks ge bättre svar på T-cellssidan, jämfört med Pfizers vaccin, i en grupp äldre individer (Punkt 6).
 

1. Modernas data indikerar att deras uppdaterade vaccin ger bra skydd mot varianten B.1.351 (den “sydafrikanska varianten”)

Moderna har redan slutfört fas 3-studier med deras tidigare ordinarie vaccin, med goda resultat (beskrivning bl.a. här). De har därefter studerat huruvida en tredje dos (en boosterdos), samt ett uppdaterat vaccin, kan fungera mot bland annat nyare SARS-CoV-2 varianter. I en preprint-artikel av Wu et al. har Moderna nu i maj redovisat resultat från deras pågående fas 2-studie, där de studerar tre olika vaccin:
  • mRNA-1273: Originalvaccinet (används kliniskt idag i form av två doser med ett fyraveckorsintervall), men nu rapporterat för i lägre dos (50 µg), som boosterdos
  • mRNA-1273.351: Vaccin inriktat på B.1.351, den variant som identifierades i Sydafrika
  • mRNA-1273.211: En kombination av de två ovanstående vaccinen, i en 1:1 ratio. Denna sistnämnda finns inga kliniska data redovisade för ännu (studeras just nu i pågående studie). Däremot tyder nya data i möss (se nedan) på att denna mix också är mycket lovande.
 
De runt 40 deltagarna i Modernas nya studie, hade över 6 månader tidigare fått bägge doser av originalvaccinet (mRNA-1273).  Medelåldern var runt 64 och 54 år i de två kohorterna.
  • Innan de hade fått boosterdosen, finner de att runt hälften av deltagarna hade antikroppstitrar som var under detektionsgränsen, mot de nyare SARS-CoV-2-varianterna B.1.351 och P.1 (den senare är den som detekterats i Brasilien). De som hade antikroppar som var verksamma mot dessa varianter i mätbar nivå, hade betydlig mindre verksamma antikroppar än mot originalversionen av SARS-CoV-2 (som det vaccin som de immuniserats med, var designat för).
  • Denna data stämmer därmed med tidigare in vitro-baserad data. Här finns en tidigare genomgång kring hur dessa varianter just påverkar det in vitro-baserade skyddet (inriktat på antikroppar; dvs. täcker ej det T-cellsbaserade skyddet).
  • Två veckor efter en boosterdos (med mRNA-1273 eller mRNA-1273.351) hade deltagarna hade samtliga deltagarna ökade titrar mot B.1.351 och P.1, i en in vitro-baserad assay (neutralisationsassay, mot pseudovirus). Nivåerna var då på samma nivå som de som deltagarna hade uppnått mot föregående variant (ancestral) av SARS-CoV-2, det vill säga D614G.
  • Nivåerna av antikroppar ökade därmed med 23-44 mot de olika varianterna när de boostade (dvs. gav en 3:e dos) med vaccinversionen mRNA-1273 (originalvaccinet). När de i stället boostade med den uppdaterade vaccinversionen (mRNA-1273.351), sågs ökningar på 12-35 gånger, jämfört med nivåerna före.
  • Antikroppstitrarna mot B.1.351 var ~1400 för mRNA-1273.351, och ~864 för mRNA-1273. Därmed tyder datan på att det uppdaterade vaccinet (mRNA-1273.351) som är inriktat på varianten B.1.351, därmed tycktes ha bättre effekt just mot denna variant (liknar resultatet från studien i möss nedan). Detta var även noterbart när de jämförde reduktionen i neutralisationsförmåga mot B.1.351 jämfört med mot D614G: Faktor 2.6 för uppdaterade versionen mRNA-1273.351, men 7.7 gånger för originalversionen mRNA-1273.
  • Vad gäller biverkningar tycktes en tredje dos hanteras väl, med inga allvarliga reaktioner (grad 4). De grad 3-reaktioner som sågs omfattade de vanliga: Mest frekvent var trötthet, myalgi och huvudvärk. Dessa preliminära data, från denna ganska begränsade studie, tyder eventuellt på mindre uttalade sådana biverkningar med mRNA-1273.351 (10.5% kontra 15% för mRNA-1273) vid användning som tredje dos.
  • De kommer senare rapportera data för mRNA-1273.211. De kommer även redovisa data för andra varianter tycks det som (de nämner B.1.526, B.1.427/B.1.429, och B.1.617) samt med bättre mätmetoder (ovanstående var gjort med så kallade pseudovirus, som inte behöver representera alla virusegenskaper). Moderna håller även på med studier där de mRNA-1273.211 och mRNA-1273.351 ska ingå som primära vaccinationsserier. Dvs. deltagare som ej vaccinerats mot COVID-19, samt ej heller tidigare har haft COVID-19, ska få både dos 1 och 2 med dessa uppdaterade vaccinversioner.
Nedan visas hur antikroppsnivåerna stiger kraftigt efter boosterdosen, inom loppet av två veckor (från figur 3). Överlag tycks resultaten lovande och är samstämmiga med nedanstående djurstudie.
Wu et al. 2021. Figure 3C and D: Immunogenicity After Boosting with 50 μg of mRNA-1273.351

 

2. Preprintstudie i möss indikerar att kombinationen av två vaccinversioner från Modernas vaccin ger bredast skydd mot SARS-CoV-2

I en bioRxiv-preprintstudie av Wu et al. (från 13:e april) har Moderna även rapporterat data för hur deras olika vaccinversioner skyddar mot olika varianter, fast baserat på data från möss. Även här studerade de mRNA-1273 och mRNA-1273.351. De studerade även kombinationen av dessa två vaccinversioner, dvs. mRNA-1273.211. De rapporterar främst data från primär vaccinering av möss med de uppdaterade vaccinen, samt effekten av boosting (dvs. matchar klinisk preliminärdata ovan)
  • Som första intressant notis: Mössen fick hela 10 µg (betänk att människor får 100 µg), eller en lägre dos på 1 µg. I sammanhanget är en mus ofta < 30 g (dvs. de erhöll vaccin med faktor 233-2333 gånger mer/kg än en 70 kg individ). Dock tycks många förhållanden mellan t.ex. effekten mot varianter spegla de hos människa (se nedan).
  • I den primära vaccinationsserien (två doser av respektive vaccinsort) såg de höga neutraliserande nivåer, men där originalversionen (mRNA-1273) uppnådde högre neutraliserade titrar (~2x) mot originalvarianten av SARS-COV-2 D614, jämfört med mRNA-1273.351.
  • När det gällde neutraliserande titer mot B.1.351, gav i stället mRNA-1273.351 en 4-faldig högre titer jämfört med mot D614G-varianten av viruset – förra versionen uppvisade i stället en 2x lägre titer mot B.1.351.
  • Som kanske väntat, gav kombinationsvaccinet mRNA-1273.211 samma neutralisationstiter mot D614G och B.1.351.
  • Ytterligare bevis för att kombinationen gav brett skydd sågs när de testade neutralisation mot varianterna B.1.427/429 (CAL.20C; “kaliforniansk” variant) och P.1. (brasilien-identifierad). Dessa har vissa unika mutationer (dock delas t.ex. E484K).
  • mRNA-1273 uppvisade som väntat en ungefär tvåfaldig reduktion i neutralisering mot CAL.20C och P.1. Lite överaskande nog sågs en större reduktion för möss immuniserade med det uppdaterade vaccinet mRNA-1273.351: 2.6-3.7 jämfört med originalvaccinet mRNA-1273 (se figur 4, mitten kontra vänstra panelen).
  • Återigen var det en fördel med kombinationsvaccinet mRNA-1273.211: varianterna neutraliserades likvärdigt jämfört med originalvaccinet (ffa. tycks variabiliteten i immunsvaret minska rejält).
  • De testade sen boostereffekten (med 3:e dosen 7 månader efter de första två), hos möss som först fått två doser av originalvaccinet mRNA-1273. Antikropparna låg på stabila nivåer före boosterdosen (liknande resultat i människor), men steg över de tidigare observerade nivåerna (post dos 1/2) när boosterdosen gavs. Före boostern, i likhet med human serumdata, sågs en 6.6-faldig försämrad neutralisering av B.1.351.
  • När de gav boostern ökade titrarna mot B.1.351 med hela ~15 gånger, och mot originalvarianten D614G med ~4.5 gånger. De visar bara data för 10 µg-dosen, men uppger att svaret var likvärdigt med 0.1 µg-dosen.
I diskussionsdelen nämner de att boostern därmed ökade titrarna mot varianten B.1.351 till nivåer som översteg de mot D614G, en nivå som de vet skyddar möss mot en ursprungsvariant av SARS-CoV-2.
 
Deras data här indikerar ju ev. att primärvaccination med en variant inriktad på B.1.351 är sämre mot ursprungsvarianten av SARS-CoV-2. Det stöds dock inte riktigt av humandata:
  • I en NEJM-artikel där de testade humansera såg man att individer som hade infekterats med varianten B.1.351, hade antikroppar i serum som neutraliserade spike-proteinet lika väl från SARS-CoV-2-varianterna P.1 (anges delvis som 501Y.V3 i den artikeln) och mot ursprungsvarianten av viruset.
Nedan visas Figur 4 från artikeln av Wu et al. där man på denna logaritmiska skala tydligt ser att mRNA-1273.351 tycks ge en fördel mot just varianten B.1.351, medan kombinationsvaccinet (.211) ge höga titrar (tydande på bättre skydd) av neutraliserande antikroppar mot samtliga varianter.
Figure 4 Wu et al. medRxiv. 2021. doi.org/10.1101/2021.04.13.439482

3. Pfizer rapporterar lovande klinisk data från Qatar mot varianten B.1.351

I Qatar bredde B.1.1.7 sig ut först i början av året, men därefter har B.1.351 enligt författare i NEJM fått starkt fäste: Under perioden 23/2-18/3 var 50% av fallen orsakade av B.1.351 och 44.5% orsakade av B.1.1.7 (brittisk-identifierade varianten).
  • De använde en så kallad test negative case control study-design. Det ska vara mer robust t.ex. mot skillnader i viljan att söka sjukvård mellan vaccinerade och ovaccinerade individer.
  • Deltagarna matchades mellan fall och kontroller i ration 1:1, för ålder, kön, nationalitet och anledning för PCR-testning. Att det är viktigt specificeras i supplementära metoddelen, utifrån att Qatar till 89% består av personer som utvandrat från 150 olika länder.
  • De beräknade skyddet mot all form av infektion med varianten B.1.1.7 till 89.5% (95%CI 85.9-92.3) räknat ≥14 dagar från dos 2 av Pfizer-BioNTechs vaccin BNT162b2. Då de testar för viruset, innefattar detta skydd även asymptomatiska infektioner, och skyddet blir därför (ofta) lägre än om man räknar skyddet mot svår sjukdom (se nedan): Ett vaccin kan skydda väl mot svår sjukdom men ändå inte skydda helt mot subklinisk infektion som kan innebära en (ändå lägre) risk för smittspridning.
  • Mot alla typer av SARS-CoV-2 infektion orsakad av varianten B.1.351 var skyddet 75% (95%CI 70.5-78.9). Efter enbart en dos vaccin var skyddet mot infektion med ovanstående varianter betydligt sämre (17-30%).
  • De analyserade även effektiviteten av vaccinen i en kohortstudie där vaccinerade jämfördes med ovaccinerade seronegativa individer. De fann då en effektivitet på 87% mot B.1.1.7 och 72.1% mot B.1.351, dvs. resultat som liknade ovanstående analys.
  • Det viktiga måttet skydd mot svår sjukdom eller död i COVID-19, var också bra: 97-100% räknat två veckor efter två doser. Däremot syns här återigen att skyddet är otillräckligt efter en dos, då skyddet var 0-54% (0% mot varianten B.1.351, 54% mot svår sjukdom eller död pga. varianten B.1.1.7).
  • En potentiell begränsning i metoddelen är att de utgick från att alla varianter som med qPCR (SGTF) inte var B.1.1.7, var av varianten B.1.351. Det tycks dock rimligt utifrån att sekvenseringsdata enligt ovan indikerade att så var fallet, samt det faktum att originalvarianten av SARS-CoV-2 inte reducerar effekten av Pfizers vaccin.

4. Novavax har släppt fas 2a-b och fas 3 data, bland annat från Sydafrika

I deras randomiserade, placebokontrollerade fas 2-studie av Shinde et al., i New England Journal of Medicine, bedömde forskare incidensen av symptomatisk COVID-19. Detta gjordes räknat sju eller fler dagar efter andra dosen av Novavax vaccin, hos individer utan tidigare infektion med SARS-CoV-2 (detta var primäranalysen, sekundäranalysen bedömde efficacy i den större gruppen som inkluderade seropositiva).
  • 4387 deltagare fick åtminstone en dos (eller placebo). I studien var dock ~30% redan seropositiva vid baseline. Målet var att ge deltagarna två doser, med 21 dagars mellanrum (dvs. intervall som Pfizer använde i sina kliniska studier).
  • I HIV-negativa deltagare var effektiviteten 60.1% (brett konfidensintervall dock, 95%CI 20-80), med något lägre hos de som var seropositiva vid baseline (52.2%). Oklart om detta kan ha påverkats av sämre specificitet av antikroppstester (de anger även att de seropositiva hade likartad reinfektionsrisk som de seronegativa i placebogruppen; 5.2-5.3%).
  • De sekvenserade de flesta isolat, och majoriteten (93%) var av varianten B.1.351. Med omräknat effektivitet såg de en effektivitet på 51% (95%CI -0.6-76.2) mot B.1.351 hos de HIV-negativa deltagarna (43% när datan kombinerades med HIV-positiva deltagare)
  • Eter den första dosen var den vanligaste biverkan injektionssmärta (37-39% kontra 15-16% efter placebo), med likartad frekvens med något längre duration (< 3 dagar) efter dos 2. Huvudvärk, myalgi och trötthet (12-25%) var de vanligaste systemiska biverkningarna, också av något längre duration efter dos 2 (men < 3 dagar i regel). De anger liknande reaktogenicitet bland seronegativa och seropositiva deltagare (dvs. ev. något annorlunda än för andra vaccin). 13 reaktioner krävde medicinsk vård, kontra 6 i placebogruppen.
  • Skyddet mot B.1.351 är ev. i nivå med Johnson & Johnsons vaccin, men bättre än det som AstraZeneca hittills har kunnat rapportera.
  • De hade en mestadels ung population i sin studie, så skyddet mot svår COVID-19 kunde inte bedömas (de hade endast ett svårt COVID-19-fall, det var i placebogruppen).
Samtidigt har Novavax nyligen släppt fas 3-data i preprintform:
  • I studien av Toback et al. har de studerat över 15 000 deltagare. Dessa randomiserades till att få Novavax vaccin (NVX-CoV2373), eller placebo. Deltagarna gavs två doser som ovan.
  • Räknat ≥7 dagar från andra dosen, inträffade COVID-19 betydligt oftare hos de som fått placebo (96 fall) kontra vaccin (10 fall). Skyddet mot COVID-19 bedömdes till runt 90% (95%CI 80.2-94.6) mot COVID-19. När de sen skiljde mellan varianterna, så uppgick skyddet till 96.4% mot ursprungsvarianten av SARS-CoV-2, och 86% mot varianten B.1.1.7.
  • Noterbart var att hela 45% av deras deltagare hade komorbiditeter (som både kan förhöja risken för svårare COVID-19, samt ev. sänka effekten av vaccin). Därtill var runt 27% av dem 65 år eller äldre. Vaccinskyddet beräknades till jämförbara nivåer i dessa grupper, dvs. >88% (se tabell 4 i preprint-artikeln).
  • Nedan visas så kallade Kaplan-Meier-kurva för effektiviteten över tid för vaccinet, mot symptomatisk COVID-19, bland de utan tidigare sådan infektion.
Figure 3. Tobak et al. medRxiv. 10.1101/2021.05.13.21256639

5. Moderna och Pfizers vaccin återigen bekräftat mycket effektiva efter dos 2, nu specifikt hos äldre individer enligt amerikansk data

I en amerikansk studie av äldre individer (medianålder 73; runt hälften ≥75 år) som hamnat på sjkuhus för COVID-19-liknande sjukdom, beräknades skyddseffekt utifrån en case-controldesign.
  • Skyddet var 94% (95%CI 49-99) för två doser av Modernas eller Pfizers vaccin, mot sjukhuskrävande COVID-19. Sjukdomen bekräftades med PCR och negativa patienter utgjorde kontroller.
  • För de som fått en dos ≥14 dagar tidigare, var skyddet 64% (95%CI 28-82), men inget skydd sågs inom en period kortare än 2 veckor före sjukdomsdebuten. Dvs. återigen data för att andra dosen ger bättre skydd och att man inte erhåller något omedelbart skydd efter varje dos.
  • En styrka och samtidig ev. nackdel är att skyddet beräknades utifrån patienter från 14 stater, så kontrollerna kan ev. vara dåligt matchade.
  • Denna studie utgör bland de första datan från samhället för skydd för Modernas vaccin, dvs. en annan typ av mRNA-vaccin.

6. Mer noterbart T-cellsbaserat skydd efter en dos av AstraZeneca kontra Pfizers vaccin hos äldre individer

I en preprintstudie av Parry et al. undersöktes det T-cells- och antikroppsbaserade skyddet efter en dos av AstraZeneca och Pfizers vaccin hos äldre individer. De inkluderade 165 individer som alla var över 80 år.

  • Runt hälften fick AstraZenecas (89) vaccin; runt hälften Pfizers (76) vaccin. I vardera fall som förstados.
  • Antikroppar mot Spike-proteinet kunde uppmättas hos ungefär lika många oavsett vaccin (ej signifikant skiljt; 87-93%). Därtill var nivåerna av antikroppar som uppmättes var också snarlika (~19.3-19.7) .
  • I likhet med annan tidigare data, såg man här återigen att individer med tidigare COVID-19, fick betydligt högre nivåer av antikroppar efter en dos vaccin (med faktor 691), jämfört med de som inte hade haft COVID-19 tidigare. Denna ökning beskrivs som betydligt högre än den som funnits för yngre individer (men det finns flera olika resultat för yngre, bl.a. en nyare här i Science)
  • Fem veckor efter vaccinering, sågs mätbara T-cellssvar (interferon-𝛾 assay) hos 12.3% av de som fått Pfizers vaccin. Motsvarande siffra för de som fått AstraZenecas vaccin var 30.7% (signifikant högre; skillnaden visas i figuren nedan – figur 2 från deras preprint) Även här sågs att de med tidigare COVID-19 fick ett bättre vaccinsvar: De erhöll fyra gånger högre nivå på T-cellssvaret.
  • Författarna påpekar att det ännu inte finns data som tyder på att skyddet som en dos Pfizer- eller AstraZeneca-vaccin ger skiljer sig åt (här och här finns några sådana studier som inte tyder på någon tydlig skillnad, även om det deskriptivt tycks vara bättre skydd mot framförallt asymptomatisk smitta med mRNA-vaccinen). Som jag tidigare har beskrivit kan eventuellt kombinationen av dessa vaccin – som till exempel studeras i studien COM-COV[1/2] – visa fördelar med sådan så kallad heterolog prime-boosting.
aFigure 2. Parry et al. 2021 DOI:10.2139/ssrn.3825573


Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare