Menu Close

Category: SARS-CoV-2 variants

Impact of variant B.1.617 on infection- and vaccine-induced antibody-mediated immunity

Antibodies generated by an mRNA vaccine (Pfizer’s BNT162b2) are not that adversely affected by the new Indian-identified SARS-CoV-2 variant B.1.617. The title of a new preprint may perhaps lead one to believe otherwise:
 
The title of the new preprint by Hoffmann et al. is “SARS-CoV-2 variant B.1.617 is resistant to Bamlanivimab and evades antibodies induced by infection and vaccination”, and in the discussion they claim “moderate evasion of antibodies induced by infection and Comirnaty/BNT162b2 vaccination was obtained”. As described below, there does however not seem to be a very notable degree of evasion (not more than e.g. from variant B.1.1.7), and this is supported by other studies and reports as well (see further down).
 
What the new preprints finds (note, a preprint is still not externally peer-reviewed):
  • The effect of the monoclonal antibody Bamlanivimab is adversely impacted, but that is already the case with several other variants (for such details, see my earlier overview here, and this Nature study). That’s why antibody cocktails, i.e. combinations, of monoclonal antibodies now have to be used (which anyways makes sense in order to reduce the risk of evolution of resistance against a single antibody
  • As can be seen in the preprint, once more, it is B.1.351 (the South Africa-identified variant) that is the worrying variant for vaccine-generated antibodies. But new data is shedding light on how worried we may (not) have to be about B.1.351 (see section below figure).
  • The figure below from the preprint by Hoffmann et al. shows that there is a circa 6 to 11-fold drop in neutralization activity against B.1.351, while the drop is only 2-3x against the Indian variant B.1.617 (which is an in vitro-based drop similar to that seen against variant B.1.1.7, against which we now know that Pfizer’s vaccine is highly effective; as also demonstrated by the new NEJM study described below)
Hoffmann et al. medRxiv Preprint 2021. 10.1101/2021.05.04.442663

However, vis-à-vis B.1.351 and vaccine-mediated protection, new data from Qatar in New England Journal of Medicine shows real-world data for how effective Pfizer’s mRNA vaccine is against that variant. So this means that we may not have to be worried if we are vaccinated with two full doses, and especially not against B.1.617, as this is far less troublesome for the vaccines (based on the above and below in vitro data).

The new Qatar data by Abu-Raddad et al. (2021) shows:

  • Around 72-75% against all forms of SARS-CoV-2 infections (any documented infection) caused by B.1.351, when analyzing the period ≥14 days after the 2nd dose of Pfizer’s vaccine (protection even higher against B.1.1.7: 87-90%).
  • 97.4-100% protection against severe, critical or fatal disease caused by SARS-CoV-2 variant B.1.351 (97.4% when all variants were considered; so technically even higher against B.1.351  specifically), when analyzing the period ≥14 days after the 2nd dose of Pfizer’s mRNA vaccine.

However, once more, the Qatar vaccine analysis shows how incomplete protection is after only the 1st dose of the vaccines:

  • The corresponding numbers were ~17 and (!) 0-39% protection against all and severe/critical/fatal forms of B.1.351, respectively, after a single dose of Pfizer’s vaccine.

As a side note, even India’s inactivated COVID-19 vaccine (which many would probably argue is a vaccine inferior to the mRNA vaccines, at least given that it is not proven to the same extent in published studies), seems to be able to neutralize B.1.617 quite effectively. See this preprint by Yadav et al.

Thus, at least the parental B.1.617 variant does not seem to be that worrying. The subvariant B.1.617.2 may be worrying, but it does not seem to cause severe disease when you are vaccinated, preliminary data for that comes from England with AstraZeneca’s vaccine (thread here).

Finally, unpublished in vitro studies also show that the variant B.1.617 actually has a combination of mutations (L452R+E484Q) that may make it less prone to evade vaccine antibodies (again, this is not even published, but comes from a well-known lab), see the screenshot below from that Twitter thread.

As can be seen below, the mutation E484K (which for instance occurs in variant B.1.351, but not in B.1.617, produces a far greater drop in neutralization activity, as has been demonstrated in numerous studies). Yet again, as indicated above, real-world data shows that Pfizer’s mRNA vaccine at least is effective against this variant. Pfizer’s own data also indicates such preserved protection against COVID-19 caused by SARS-CoV-2 variant B.1.351 (unpublished data announced as a press release).

GuptaR_Lab B1617 preliminary findings (unpublished)
Read more →

Översikt av skyddet mot symptomatisk & asymptomatisk COVID-19 efter en kontra två doser vaccin

FHM har lämnat besked att äldre kan träffa andra människor (såsom barn och barnbarn) inomhus tre veckor efter första dosen av vaccinet. Denna riktlinje skiljer sig helt klart från CDCs uttalanden, som bara klassar personer som fullt vaccinerade räknat 2 veckor efter dos nummer två. Riktlinjen tar inte heller i beaktande att skyddet kan vara sämre eller saknas mot varianter som B.1.351, efter en första dos (mer om det nedan).
 
Särskilt Pfizers och Modernas vaccin uppnår enligt deras fas 3-studier god skyddseffekt mot symptomatisk COVID-19 två veckor efter första dosen (se t.ex. tråden här och tråden här). AstraZeneca publicerade senare också data som tyder på att deras vaccin ger god skyddseffekt (~76%) mot COVID-19, 22-90 dagar efter en dos (beskrivet under punkt 2 i första blogg-inlägget nedan, avseende denna Lancet-studie).
 
Dock omfattar dessa studier inte skyddet mot asymptomatisk sjukdom, utan “bara” det så att säga kliniskt och för individen viktigaste skyddet – det mot symptomgivande COVID-19. Dvs. man måste ändå betänka att skydd mot symptomatisk sjukdom inte behöver innebära skydd mot infektion av viruset, s.k. asymptomatisk smitta. Med sådan smitta kan man smitta andra utan att veta om det, även om risken är mindre (se nedan). Den asymptomatiska smittan och fallen är relativt omfattande, se t.ex. detta tidigare inlägg.
 
Data från Skottland visade senare att både Pfizer och AstraZenecas vaccin redan efter en dos uppvisar god skyddseffekt (över 80%) mot sjukhuskrävande COVID-19 (se punkt 1.3 här). Men även mildare COVID-19 kan vara mycket besvärlig och innebär även som ovan nämnt ändå en fortsatt risk för vidareförd smitta, via asymptomatisk infektion med viruset som orsakar COVID-19, SARS-CoV-2.
 
Samtidigt visar senare studier ute i samhället, där varianten B.1.1.7 (den “brittiska”) sedermera har blivit vanligare – med högre smittorisk och risk för svår sjukdom – att det viktiga skyddet mot t.ex. asymptomatisk sjukdom tycks betydligt bättre efter andra dosen:
  • Upp mot 90% två veckor efter dos nummer 2
  • Att jämföra med runt 50% skydd mot asymptomatisk smitta upp till drygt fyra veckor efter första dosen (se punkt 1.2 här), med ännu lägre skydd (~29%) beräknat runt perioden 2-3 veckor efter dos 1.
Det är ju även av sådana skäl som extra åtgärder som munskydd osv. rekommenderas i USA, förrän man enligt CDCs definition är fullt vaccinerad. Innan dess ska man alltså enligt CDC exempelvis alltid ha munskydd inomhus, och ha extra karantänregler. CDC har för övrigt även pratat om hur dubbla munskydd kan hjälpa mer.
 
En ny studie i Science betonar även att nivåerna av neutraliserande antikroppar mot den i Sverige nu välspridda varianten B.1.351, inte tycks vara särskilt höga efter enbart första dosen (ev. otillräckliga), här bedömt för Pfizers och Modernas mRNA-baserade vaccin. Man såg en markant stegring av nivåerna av neutraliserande antikroppar efter den andra dosen (eller, om man har haft COVID-19 redan, efter första dosen, se bl.a. inlägget här och om den nya studien i Science Immunology här).
  • I detta sammanhang är det även viktigt att betona att man i Israel har sett genombrottsfall av COVID-19 hos vaccinerade – s.k. “breakthrough cases” – just i högre grad orsakade av varianter av SARS-CoV-2, dvs. både B.1.1.7 (den “brittiska” varianten) samt B.1.351 (den “sydafrikanska” varianten). Preprintstudie här av Kustin et al. 
  • I preprintstudien fann de sådana genombrottsfall redan bland de som bara fått en första dos, då orsakade i hög grad av B.1.1.7. Efter två doser med “fullt vaccinskydd” – dvs. då skyddet är bättre – sågs det ändå i högre grad sådana genombrottsfall orsakade av varianten B.1.351 (överrepresenterade med en faktor 8). 
  • Däremot var varianten B.1.1.7 inte överrepresenterad efter två doser vaccin (dvs. det tyder på att skyddet mot B.1.1.7 är ganska opåverkat jämfört med föregående varianter av SARS-CoV-2, efter full vaccinering).
  • Dessa resultat från fältet (ute i samhället) stödjer alltså extensiva in vitro-baserade studier, där man ser att just varianten B.1.351 orsakar en påtagligt minskad effekt av hur väl antikroppar neutraliserar denna variant av SARS-CoV-2 (genomgång av sådana studier i mitt tidigare inlägg här). Resultaten är också i linje med de som sågs i den nya studien i Science Immunology, som nämns ovan, som återigen betonar hur sannolikt viktig dos nummer 2 är för fullgott skydd.
 
Därtill kan den andra dosen vara särskilt betydelsefull för äldre individer:
 
Ökat skydd efter 2a dosen Ward et al. medRxiv preprint, 2021
Ovanstående fynd har anförts som argument för varför man inte ska senarelägga dos nummer 2 (dvs. inte öka intervallet mellan dos 1 och 2). Dosintervallet var i Pfizers fas 3-studie tre veckor. Det är dock relativt kort dosintervall i vaccinsammanhang, men delvis implementerat så med tanke på brådskan med att genomföra dessa studier.
 
Mer om skyddet av en respektive två doser vaccin, i nedanstående inlägg, liksom i andra inlägg på min blogg. Det första inlägget redovisar även hur AstraZenecas vaccin ej tycks skydda mot mild-måttlig COVID-19 av varianten B.1.351 (obs, detta är räknat efter två doser, fast ej med optimalt intervall, mer om det i inlägget också):
De uppdaterade råden från Folkhälsomyndighetens hemsida visas nedan:
FHMs nya riktlinjer
Read more →

Översikt av nya in vitro-studier för hur COVID-19-vaccinen skyddar mot varianter – sämre skydd mot (“sydafrikanska”) varianten B.1.351.

Nya studier i Nature och NEJM tyder på att vaccinen ger ökat skydd mot flera SARS-CoV-2-varianter, inklusive den som sprids i Kalifornien (B.1.427/.429), samt att infektion med den som upptäcktes i Sydafrika – B.1.351 – bör ge god korsimmunitet mot andra varianter av SARS-CoV-2
 
Det senare bör båda gott för vaccin som bygger på denna variant, såsom Modernas nya boosterkandidat mRNA-1273.351, som nu börjat användas i en påbyggnadsstudie.
 
Därtill tyder även tidigare in vitro-studier just på att skyddet mot B.1.351 (som identifierades i Sydafrika), är försämrat även från flera vaccin.
 
  • För den som är mindre intresserad av bakomliggande biologin, kan man hoppa över den första delen nedan om mutationerna. Notera att nedanstående främst handlar om så kallade in vitro-studier, där man studerar hur antikroppar isolerade från individer fungerar mot varianter av viruset som orsakar COVID-19, SARS-CoV-2. In vitro-studierna inriktas mot antikroppars neutraliserande effekt, och kan värderar därmed inte det ev. betydelsefulla T-cellsbaserade skyddet, som de flesta vaccin tycks ge.
  • För kliniska studier – där man studerar det faktiska skyddet för individer mot varianter av SARS-CoV-2 – se t.ex. detta och detta tidigare inlägg på min blogg. Denna nyare Twitter-tråd går även igenom preliminär data som tyder på att Pfizers vaccin troligen skyddar mot COVID-19 orsakad av varianten B.1.351.
 
 

1) Översikt av mutationer i proteinet Spike i varianterna B.1.1.7 (den “brittiska”) och B.1.351 (den “sydafrikanska”)

New York Times har en pedagogisk översikt över varianterna och deras mutationer, här. Mutationer i t.ex. N-terminala domänen (NTD) och receptorbindande domänen (RBD) är bland de mer bekymmersamma, pga. risken för påverkan på hur antikroppar fungerar. Dessa mutationer kan även påverkar hur virusets binder till celler (via dess receptor, ACE2).
 
Varianten B.1.1.7, som upptäcktes i Storbritannien (kallas därför oftast för den “brittiska”) har följande 8 mutationer i spike-proteinet, det protein som de i Sverige nu godkända vaccinen är inriktade på:
  • Deletion 69-70 och 144 (dessa är i NTD) (deletion 69-70 för att man får S target gene failure (SGTF) och därmed kan upptäcka med vanlig PCR om man har med S-genens primerpar)
  • N501Y (mutation I RBD)
  • P681H (nära den så kallade furine cleavage site; en viktig del för aktivering av viruset, för senare infektion av celler – se gärna denna artikel)
  • A570D, T716I, S982A, D1118H
 
B.1.351 upptäcktes i Sydafrika (kallas därför oftast för den “sydafrikanska”) har i stället följande 9 mutationer i spike-proteinet:
  • Deletion 242-244 (denna är i NTD, N-terminala domänen)
  • R246I
  • K417N, E484K, N501Y (dessa 3 är i RBD)
  • A701V och P681H (bägge nära den så kallade furine cleavage site)
  • Deletion 144
  • N501Y (mutation I RBD)
Den Brasilien-identifierade varianten P.1. har flera av de mutationer som B.1.351 har: E484K, K417T, N501Y, se denna länk.
 
 

2) En dos vaccin hos de med tidigare COVID-19 ger påtaglig ökning av antikroppsnivåerna mot flera varianter av SARS-CoV-2.

Denna nya studie av Lustig et al. i New England Journal of Medicine bygger på ett fåtal tidigare COVID-19-smittade individer (6 sjukvårdsarbetare). De fick blod draget flera gånger för att kunna bedöma skyddet efter deras naturliga infektion, kontra senare både före och efter vaccination mot COVID-19:
  • Alla deltagare var kvinnor som hade smittats med originalvarianten (typ B.1), 5/6 hade mild sjukdom (en sjukhusvårdad) och en var asymptomatisk. De vaccinerades runt 300 dagar efter sin infektion.
  • En neutralisations-assay utfördes med blod taget 1-12 veckor efter naturliga infektionen; direkt före vaccinering, och 1-2 veckor efter första dosen av Pfizers mRNA-vaccin.
  • De utförde neutralisationsassay i VERO-E6-celler med originalisolat av typen Wuhan (B.1.1.50), B.1.1.7, P.1. och B.1.351 (spädning av serum över 1:10 räknades som neutralisering).
  • Provet nära infektion uppvisade neutralisationsvärden på 456, 256, 71 respektive nära noll, för varianterna Wuhan (B.1.1.50), B.1.1.7, P.1. och B.1.351.
  • Direkt före vaccinering (~300 dagar efter infektionen), var neutralisations-titrarna lägre (dvs. sämre skydd), på 81, 40, 36, respektive 7.
  • 1-2 veckor efter vaccindosen steg titrarna markant, till 9195, 8192, 2896 och 1625 mot Wuhan-, B.1.1.7-, P.1- och B.1.351-varianterna. Dvs. en stegring på 81-228 gånger, med ett ganska homogent svar.
  • Författarna anser deras fynd belyser vikten av vaccinering av de med tidigare COVID-19, men de har inte kunnat bedöma T-cellssvaret, och kohorten var givetvis liten.
  • Mer om hur en dos ger kraftigt ökade antikroppsnivåer mot SARS-CoV-2, i detta tidigare inlägg.
Kraftigt ökat in vitro-baserat skydd av en vaccindos, efter tidigare COVID-19 – Lustig et al. NEJM, 2021
 

3) Modernas och Novavax vaccin ger bra in vitro-skydd mot varianten B.1.429, men sämre skydd mot B.1.351

I Kalifornien sprids varianten B.1.427/.429 (även kallad CAL.20C eller 542R.V1) snabbt. Den har några oroväckande mutationer i spike, t.ex. L452R och W152C, som kan påverka antikropps-inbindningen. I denna nya studie i NEJM mätte Shen et al. neutralisationsförmågan från serum från 14 tidigare COVID-patienter, samt 26 mottagare av Modernas vaccin mRNA-1273 och från 23 mottagare av Novovax subunit-vaccin (NVX-CoV2373).
  • B.1.429 uppvisade en 2-3-faldig sämre neutralisering, dvs. ungefär i nivå med vad B.1.1.7 kan orsaka, jämfört med föregående variant av SARS-CoV-2. Om denna cirka tvåfaldiga reduktion av B.1.1.7 har samma författare rapporterat tidigare, för samma två vaccin.
  • B.1.351 (den Sydafrika-identifierade varianten) gav som tidigare rapporterat en större minskning: Runt 13 gånger för konvalescensserum, 9.7 för serum från de som fått Modernas vaccin, och 14.5 gånger lägre från de som fått Novavax vaccin.
 

4) Infektion med varianten B.1.351 tycks ge ett korsreaktivt skydd mot andra varianter av SARS-CoV-2

I ytterligare en studie i NEJM, av Moyo-Gwete et al. har forskare fokuserat på huruvida infektion med varianten B.1.351 kan skydda mot andra varianter av SARS-CoV-2.
  • Artikeln har tidigare funnits som preprint.
  • Bland individer som med sekvensering hade tidigare bekräftad B.1.351-infektion, fann de att antikroppar mot Spike band bra mot samma variant av Spike, men bara något bättre (1.7 gånger) än mot original-varianten.
  • Från nästan samtliga (19 av 22) av de som infekterats med B.1.351, neutraliserade antikropparna även originalvarianten av SARS-CoV-2, och av 10 sådana (B.1.351-) testade prover, neutraliserade samtliga den Brasilien-identifierade varianten P.1.
  • Se gärna även detta inlägg, som beskriver upp AstraZenecas vaccin som har ungefär samma grad av (in vitro-baserad) reduktion i effekten mot B.1.351, som Pfizers vaccin (se punkt 6).
I en liknande ny studie av Cele et al. i Nature, visar författarna att B.1.351 har försämrad neutralisering från antikroppar som man erhållit från infektion med föregående varianter av SARS-CoV-2. De ser samtidigt att infektion med varianten B.1.351 däremot ger korsreaktivt bra skydd mot tidigare varianter:
  • För de som smittats av andra varianter (icke-B.1.351), i första vågen, sågs en reduktion på ~15 gånger i neutralisering mot varianten B.1.351, som alltså brukar betecknas som den sydafrikanska varianten (men som egentligen borde sägas ha identifierats där).
  • För de som smittats av B.1.351 sågs däremot bara 2.3 gångers reduktion mot de varianter som cirkulerade under Sydafrikas första våg (dvs. icke-B.1.351).
  • En begränsning som nämns med denna lite mer utförligt beskrivna studie, är att individerna som smittats av B.1.351 i andra vågen, ev. även kan ha smittats av tidigare varianter i första vågen. De hade dock gjort telefonintervjuer för att undersöka detta, men det lämnar givetvis ev. exempelvis asymptomatiska infektioner oupptäckta.
  • Intressant nog fanns det en deltagare som utav alla möjliga mutationer som finns i B.1.351, bara hade mutationen E484K (en mutation som minskar effekten av antikroppar, se även mitt tidigare inlägg). Denna individs antikroppar var de mest potenta att neutralisera både första vågens virus och B.1.351, men de vet ej varför.
 
Korsreaktivt skydd mot tidigare varianter, efter infektion med varianten B.1.351 – Moyo-Gwete et al, NEJM, 2021
Analyser i NEJM och Nature finner att varianten B.1.351 sänker neutralisationsförmågan in vitro av både Pfizers och Modernas vaccin. Analysen i NEJM tyder på att Pfizers vaccin fungerar in vitro (dvs. ej kliniskt testat) även mot varianten P.1.
 
Även hos de med COVID-19 ses sänkt neutralisering, men några individer tycks bilda antikroppar med närmast helt opåverkad neutralisation mot varianter som B.1.351. Än saknas klinisk data för hur Modernas vaccin kan skydda mot B.1.351 eller P.1. För den senare (P.1) tycks klinisk information ännu inte finnas för de övriga vaccinen heller – men det in vitro-baserade skyddet tycks sammantaget lovande. Informationen finns även här på Twitter i kortformat.
 
 

5) Påverkan av varianterna B.1.1.7, B.1.351 och P.1, av antikroppar efter vaccinering med Pfizers mRNA-vaccin (i NEJM)

I artikeln i NEJM modifierade Liu et al. USA:s ursprungsisolat av viruset SARS-CoV-2, så att den hade mutationerna i varianterna B.1.1.7, B.1.351 och P.1. De gjorde även varianter som bara hade en del av mutationerna i B.1.351 (se även bilden nedan)
  • De använde ”gold standard” 50% plaque reduction neutralization testing (PRNT50) med prover från 15 deltagare (2-4 veckor efter 2:a dosen)
  • De fann att B.1.1.7 neutraliserades i snitt som ursprungsvarianten, med liknande (tycktes vara lite sämre) resultat för P.1. Neutraliseringen av B.1.351 var i stället betydligt mer sänkt (halverat värde på en log2-skala).
  • De modifierade virusen som bara hade en del av mutationerna från B.1.351 inte fullt lika försämrad neutralisering. Oavsett variant kunde viruset neutraliseras till viss nivå
  • Deras data tyder indirekt på att mutationerna K417N, E484K och N501Y är mer problematiska i t.ex. B.1.351.
  • De tolkar den neutraliserande aktiviteten (hur mycket de kunde späda antikropparna för detta) som att de utifrån deras tidigare data och endos-efficacydata, är tillräckligt med aktivitet för Pfizers vaccin även mot B.1.351.

 

6) Påverkan av B.1.1.7 och B.1.351 av antikroppar från konvalescenssera, samt Pfizers & Modernas vaccinantikroppar

I artikeln i Nature av Wang et al. har de kanske kommit allra närmast att se hur antikroppars funktion påverkas av de “riktiga” varianterna B.1.1.7 och B.1.351. Detta eftersom de använde autentiskt virus (kräver BSL3-lab, medan pseudovirus kan hanteras på lägre säkerhetsnivå, se gärna denna sammanfattning), men de skapade också samtidigt just pseudovirus som hade de enskilda mutationerna.
  • De tittade först på hur monoklonala antikroppar påverkades, och fann att de terapeutiska monoklonalerna bamlanivimab och casirivimab – riktade mot RBD – knappt fungerade mot B.1.351 (de tittade på än fler monoklonala antikroppar som beskrivs närmare i artikeln)
  • Vissa monoklonala antikroppar påverkades negativt mot B.1.1.7, det tycktes vara genom mutationen N501Y. De analyserade även kombinationer av monoklonaler (såsom regenerson) och såg att de kvarhöll aktivitet, men att den var sänkt.
  • De monoklonala antikroppar som påverkades negativt mot B.1.351, tycktes göra det pga. mutationerna E484K och K417N
  • När de analyserade konvalescensera från 20 patienter (taget ~1 månad efter infektion med SARS-CoV-2 under våren 2020), fann de ungefär bibehållen neutralisation mot B.1.1.7, men däremot över 9 gångers försämring mot B.1.351. De fann dock några individer som hade närmast oförminskad neutralisering oavsett sammansättning av spike-mutationer, och antyder att dessa bör studeras närmare (se bilden nedan, de vita rutorna i den inringade gröna delen, liksom detta BBC-inslag)
  • I separata försök med enskilda mutationer, kunde de även här bekräfta att E484K tycks vara den mutation som försämrar neutraliseringen mest.
  • De tittade slutligen på serum från vaccinerade individer: 12 som vaccinerats med Modernas vaccin (bägge doser, med blod draget två veckor efter 2:a dosen). 10 som vaccinerats med Pfizers vaccin (bägge doser, med blod draget ≥8 dagar efter 2:a dosen)
  • De såg ingen reduktion i neutralisering mot B.1.1.7 men en 10.3-12.4 gångers reduktion mot B.1.351, med antikroppar erhållna efter vaccinering med Modernas och Pfizers vaccin. I separata analyser såg de även här att E484K i varianten B.1.351 tycktes vara den som minskade neutraliseringen.
I diskussionen lyfter författarna i Nature-artikeln att P.1 också har bl.a. E484K och tror att reduktionen skulle vara likartad mot denna variant. De lyfter även att tidigare rapporter som funnit mer bibehållen effekt mot B.1.351, använt pseudovirus. Dvs. ett substitut som inte behöver vara identiskt med det riktiga viruset, som författarna har testat i Nature-artikeln
 
  • Notera att Novavax och J&J har visat ett måttligt men (jämfört med “vildtyp”) något sänkt skydd mot B.1.351 i sina studier (genomgång här och här). Dessa finns dock ej ännu att granska i publicerad form, men FDA gjorde informationen för J&J nyligen mer offentlig (64% effekt i sydafrika), i den dokumentation som därefter möjliggjorde att J&J kunde börja användas i USA (länk här).
  • Se gärna detta tidigare inlägg kring hur AstraZenecas och Pfizers vaccin fungerar in vitro mot B.1.351. Därtill finns som ovan nämnt nu preliminär data som tyder på Pfizers vaccin fungerar kliniskt mot B.1.351.
  • Däremot tycks en mindre studie tyda på att AstraZenecas vaccin inte skyddar mot mild till måttlig COVID-19 orsakad av B.1.351 (se punkt 4 här). Däremot kan skyddet mot svår sjukdom vara bevarat (ännu ej studerat).
  • Delvis obekräftade källor har dock gjort gällande att AstraZenecas vaccin och kinesiska Sinovac (engelsk länk här) ska fungera mot den i Brasilien upptäckta och välspridda varianten P.1. Denna variant har även kopplats till en ökad dödlighet bland yngre, enligt en studie som ännu bara finns i preprintversion (Twitter-tråd om studien här).
 
Analyser i NEJM och Nature finner att varianten B.1.351 sänker neutralisationsförmågan in vitro av både Pfizers och Modernas vaccin

7) Moderna har påbörjat sin kliniska studie med ett uppdaterat mRNA-vaccin baserat på varianten B.1.351

I Modernas nya studie kommer tre armar att ingå, med 20 deltagare i varje studiearm. Samtliga deltagare har redan ingått i deras tidigare fas 2-studie (och är därmed vaccinerade med deras första vaccinkandidat). De tre studiearmarna:
  • 20 µg av deras nya boosterkandidat (mRNA-1273.351), som är inriktad på spike-proteinet från varianten B.1.351.
  • 50 µg av deras booster (mRNA-1273.351)
  • 50 µg av en multivalent booster (.211), som innehåller både mRNA-1273.351 och originalversionen mRNA-1273.
  • Som tidigare beskrivet ger en halverad vaccindos ett bra immunologiskt svar från Modernas vaccin. Nuvarande version av Modernas vaccin ges med 100 µg men de testar här alltså 20-50 µg.
 

8) I andra korta nyheter:

 
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare
Read more →