Menu Close

Category: mRNA-vaccin

Översikt av skyddet mot symptomatisk & asymptomatisk COVID-19 efter en kontra två doser vaccin

FHM har lämnat besked att äldre kan träffa andra människor (såsom barn och barnbarn) inomhus tre veckor efter första dosen av vaccinet. Denna riktlinje skiljer sig helt klart från CDCs uttalanden, som bara klassar personer som fullt vaccinerade räknat 2 veckor efter dos nummer två. Riktlinjen tar inte heller i beaktande att skyddet kan vara sämre eller saknas mot varianter som B.1.351, efter en första dos (mer om det nedan).
 
Särskilt Pfizers och Modernas vaccin uppnår enligt deras fas 3-studier god skyddseffekt mot symptomatisk COVID-19 två veckor efter första dosen (se t.ex. tråden här och tråden här). AstraZeneca publicerade senare också data som tyder på att deras vaccin ger god skyddseffekt (~76%) mot COVID-19, 22-90 dagar efter en dos (beskrivet under punkt 2 i första blogg-inlägget nedan, avseende denna Lancet-studie).
 
Dock omfattar dessa studier inte skyddet mot asymptomatisk sjukdom, utan “bara” det så att säga kliniskt och för individen viktigaste skyddet – det mot symptomgivande COVID-19. Dvs. man måste ändå betänka att skydd mot symptomatisk sjukdom inte behöver innebära skydd mot infektion av viruset, s.k. asymptomatisk smitta. Med sådan smitta kan man smitta andra utan att veta om det, även om risken är mindre (se nedan). Den asymptomatiska smittan och fallen är relativt omfattande, se t.ex. detta tidigare inlägg.
 
Data från Skottland visade senare att både Pfizer och AstraZenecas vaccin redan efter en dos uppvisar god skyddseffekt (över 80%) mot sjukhuskrävande COVID-19 (se punkt 1.3 här). Men även mildare COVID-19 kan vara mycket besvärlig och innebär även som ovan nämnt ändå en fortsatt risk för vidareförd smitta, via asymptomatisk infektion med viruset som orsakar COVID-19, SARS-CoV-2.
 
Samtidigt visar senare studier ute i samhället, där varianten B.1.1.7 (den “brittiska”) sedermera har blivit vanligare – med högre smittorisk och risk för svår sjukdom – att det viktiga skyddet mot t.ex. asymptomatisk sjukdom tycks betydligt bättre efter andra dosen:
  • Upp mot 90% två veckor efter dos nummer 2
  • Att jämföra med runt 50% skydd mot asymptomatisk smitta upp till drygt fyra veckor efter första dosen (se punkt 1.2 här), med ännu lägre skydd (~29%) beräknat runt perioden 2-3 veckor efter dos 1.
Det är ju även av sådana skäl som extra åtgärder som munskydd osv. rekommenderas i USA, förrän man enligt CDCs definition är fullt vaccinerad. Innan dess ska man alltså enligt CDC exempelvis alltid ha munskydd inomhus, och ha extra karantänregler. CDC har för övrigt även pratat om hur dubbla munskydd kan hjälpa mer.
 
En ny studie i Science betonar även att nivåerna av neutraliserande antikroppar mot den i Sverige nu välspridda varianten B.1.351, inte tycks vara särskilt höga efter enbart första dosen (ev. otillräckliga), här bedömt för Pfizers och Modernas mRNA-baserade vaccin. Man såg en markant stegring av nivåerna av neutraliserande antikroppar efter den andra dosen (eller, om man har haft COVID-19 redan, efter första dosen, se bl.a. inlägget här och om den nya studien i Science Immunology här).
  • I detta sammanhang är det även viktigt att betona att man i Israel har sett genombrottsfall av COVID-19 hos vaccinerade – s.k. “breakthrough cases” – just i högre grad orsakade av varianter av SARS-CoV-2, dvs. både B.1.1.7 (den “brittiska” varianten) samt B.1.351 (den “sydafrikanska” varianten). Preprintstudie här av Kustin et al. 
  • I preprintstudien fann de sådana genombrottsfall redan bland de som bara fått en första dos, då orsakade i hög grad av B.1.1.7. Efter två doser med “fullt vaccinskydd” – dvs. då skyddet är bättre – sågs det ändå i högre grad sådana genombrottsfall orsakade av varianten B.1.351 (överrepresenterade med en faktor 8). 
  • Däremot var varianten B.1.1.7 inte överrepresenterad efter två doser vaccin (dvs. det tyder på att skyddet mot B.1.1.7 är ganska opåverkat jämfört med föregående varianter av SARS-CoV-2, efter full vaccinering).
  • Dessa resultat från fältet (ute i samhället) stödjer alltså extensiva in vitro-baserade studier, där man ser att just varianten B.1.351 orsakar en påtagligt minskad effekt av hur väl antikroppar neutraliserar denna variant av SARS-CoV-2 (genomgång av sådana studier i mitt tidigare inlägg här). Resultaten är också i linje med de som sågs i den nya studien i Science Immunology, som nämns ovan, som återigen betonar hur sannolikt viktig dos nummer 2 är för fullgott skydd.
 
Därtill kan den andra dosen vara särskilt betydelsefull för äldre individer:
 
Ökat skydd efter 2a dosen Ward et al. medRxiv preprint, 2021
Ovanstående fynd har anförts som argument för varför man inte ska senarelägga dos nummer 2 (dvs. inte öka intervallet mellan dos 1 och 2). Dosintervallet var i Pfizers fas 3-studie tre veckor. Det är dock relativt kort dosintervall i vaccinsammanhang, men delvis implementerat så med tanke på brådskan med att genomföra dessa studier.
 
Mer om skyddet av en respektive två doser vaccin, i nedanstående inlägg, liksom i andra inlägg på min blogg. Det första inlägget redovisar även hur AstraZenecas vaccin ej tycks skydda mot mild-måttlig COVID-19 av varianten B.1.351 (obs, detta är räknat efter två doser, fast ej med optimalt intervall, mer om det i inlägget också):
De uppdaterade råden från Folkhälsomyndighetens hemsida visas nedan:
FHMs nya riktlinjer

Nya studier visar hur vaccinen ger både direkt och indirekt skydd mot COVID-19

 Preliminär data beskrivs för hur vaccinering av vuxna indirekt kanske minskar risken för yngre i samma geografiska områden att infekteras med SARS-CoV-2.

I en annan studie från USA har man i prospektiv data beräknat att mRNA-vaccinen uppvisar upp till 80 samt 90% skyddseffekt (efter 1:a respektive 2:a dosen).
 

1. Indirekt vaccin-medierat skydd för yngre mot COVID-19 observerad i israelisk preprintstudie

  • I en israelisk preprintstudie av Milman et al. över 223 geografiskt skilda enheter, finner forskare att vaccinering med Pfizers BNT162b, korrelerade med senare nedgång av fall även bland ovaccinerade barn i åldern <16 år.
    • Analysen bygger på tre treveckorsperioder av testning, och tycks inkludera data från 644,609 vaccinerade individer. Israel beskrivs ha vaccinerat nära 50% av sin befolkning inom loppet av 9 veckor.
  • Den negativa korrelationen sågs när analysen begränsades till de som vaccinerats upp till åldern 60, men inte till åldern 70. Det senare tror det kan bero på att de i högre åldrar umgås i mindre utsträckning med de som är i åldern <16 år. De försökte undvika inverkan av hög grad av naturlig immunitet i samhället, genom att titta på platser med låg kumulativ föregående incidens av SARS-CoV-2-infektioner.
  • I Nature Medicine finns en artikel publicerad av Levine-Tiefenbrun et al., som jag tidigare beskrivit som preprintstudie (Twitter-tråd här). Den visar att man inom ungefär två veckor efter vaccination observerar lägre virusmängder hos vaccinerade som ändå drabbas av SARS-CoV-2.
  • Folkhälsomyndigheten har för övrigt precis presenterat data som tyder på att man ser genombrottsinfektioner (infektioner med SARS-CoV-2 trots vaccinering) på en förväntad nivå.
Milman et al. Preprint

2. Ytterligare mycket påtagligt skydd hos COVID-19-vaccinerade fastställd i amerikansk studie

  • Tidigare studier visar att vaccinen effektivt minskar risken för COVID-19 även ute i större populationer (se detta tidigare inlägg).
  • I en ny USA-baserad studie av Thompson et al., i Morbidity and Mortality Weekly Report (MMWR) har man nu beräknat effekten av Modernas och Pfizers vaccin för att förhindra SARSCOV2 hos sjukvårdspersonal och annan essentiell personal under perioden december 2020-mars 2021. I studien HEROES-RECOVER ingick 3950 personer med veckovis testning för SARS-CoV-2 under 13
    sammanhängande veckor.
  • De fann att en första dos av mRNA-vaccin gav 80% skydd mot SARS-CoV-2-infektion räknat 14 dagar från första (fram till andra) dosen, som sen steg till 90% räknat 14 dagar efter andra dosen.
  • T.ex. såg de åtta PCR-bekräftade infektioner under 41,856 persondagar med en dos vaccin (incidens = 0.19/1,000 persondagar), och tre PCR-bekräftade infektioner under 78,902 persondagar med en dos vaccin (incidens = 0.04/1,000 persondagar), efter full vaccinering (≥14 dagar efter full immunisering), att jämföra med 1.38 infektioner per 1000 persondagar hos de icke-vaccinerade individerna.
  • I kohortens olika grupper ingick 23-31% med minst en komorbiditet (“chronic condition”). I analysen uteslöts individer med tidigare SARS-CoV-2-infektion eller de som inte var aktiva deltagare (<20% av deltagna veckor). De justerade även i en sesnitivitetsanalys för faktorer som ålder, kön, etnicitet och jobb, med liknande resultat som ovan. Givet de få fallen är konfidensintervallen breda, och de absoluta talen måste tolkas med försiktighet, men stämmer ändå med tidigare studiedata och NEJM-studien som hänvisas till ovan.
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare