Menu Close

Category: Vaccin

Vaccinens skyddseffekt ytterligare bekräftad mot varianten Delta – framförallt efter två doser vaccin

Ytterligare studier om skyddet av en kontra två vaccindoser mot olika former av COVID-19 orsakad av varianten delta (B.1.617.2): Återigen tycks skyddet relativt välbevarat efter två doser.
 
Mot sjukhuskrävande COVID-19 tycks dock skyddet ganska bra redan efter en dos, men då finns t.ex. alltså fortfarande en högre risk för mild till måttlig COVID-19, samt större risk för asymptomatisk infektion, med den risk det medför för att mer eller mindre obemärkt föra smittan vidare.
 
Samtidigt beskrivs nu en eventuellt än större nytta – pga. utbredningen av den allvarligare delta-varianten – med AstraZenecas vaccin hos yngre vuxna. Slutligen lite kort kring risken för vissa grupper av barn att (utifrån en låg grundrisknivå) drabbas av svår COVID-19, där tillstånd som typ 1-diabetes, hjärtkärl-avvikelser och fetma sticker ut som riskfaktorer.
 
 

1. Ytterligare analyser bekräftar att vaccinen skyddar mot delta (B.1.617.2), men återigen med betydligt sämre effekt efter enbart en dos

I bl.a. The Lancet redovisas nya beräkningar för hur väl de olika vaccinen skyddar mot delta-varianten av SARS-CoV-2. Väsentligen ses samma bild som har rapporterats tidigare (tidigare sammanställning här).
  • Här analyserades runt 20 000 infektioner med SARS-CoV-2, under den period då varianten delta har spridits i regionen. Liksom flera andra analyser från Public Health England, finner de att delta-varianten tycks öka risken för sjukhuskrävande COVID-19.
  • I Lancet-artikeln ökade risken för sjukhuskrävande COVID-19 med över 80% jämfört med alpha (B.1.1.7)-varianten, en risk som också noterades när enbart icke-vaccinerade individer undersöktes (tabell S3).
  • Detta kan dock ha viss bias, liksom det kan finnas för estimaten av smittspridningsfördelar (transmission, eller termen som vissa föredrar, “fitness”). De senare kan ha bias av en eventuell så kallad founder-effekt (för ett sådant exempel, se denna publikation i Nature, som kanske kan ge en föraning om vad sommaren 2021 kan medföra om gränserna öppnas för mycket).
  • För skyddseffekten av vaccin, såg de en tilltagande effekt även räknat längre från vaccinationsdatumet, dvs. efter 28 dagar, räknat från första dosen (gäller dock ej mot all form av SARS-CoV-2-infektion, se nedan). Effekten mot sjukhuskrävande COVID-19 var relativt välbevarad efter första dosen, men tycktes bli ännu bättre efter den andra dosen:
  • Mot all form av SARS-CoV-2 (PCR-bekräftad), var skyddet av två doser av Pfizer-BioNTechs vaccin, räknat 14 dagar efter dos 2, runt 79% mot delta-varianten, att jämföra med ~92% mot alpha (B.1.1.7, identifierad med S gene target failure; SGTF, via qPCR).
  • Motsvarande skydd från AstraZenecas vaccin ChAdOx1 var lägre, runt 60% mot delta-varianten, att jämföra med runt 73% mot alpha-varianten. Dessa resultat var justerade för bl.a. ålder, kön, temporal utveckling av fall när provet togs, samt föregående antal SARS-CoV-2-tester. De två olika vaccintyperna jämfördes inte formellt med varandra.
  • Skydd mot all form av SARS-CoV-2 (PCR-bekräftad) var betydligt lägre, runt 12 (95% CI 0-22) till 30% efficacy för Pfizers vaccin, och 7 (95%CI -7, 19) till 18% för AstraZencas vaccin (de högre, senare siffrorna räknat först 28 eller fler dagar efter första dosen, då skyddet enligt ovan var högre).
  • När de undersökte de med symptomatisk COVID-19, fann de att vaccinen gav ett något högre skydd mot delta-varianten efter en dos (18-33% för Pfizers vaccin, 23-33% för AtraZenecas).
  • De fann intressant nog att de i åldern 5-9, som alltså inte är vaccinerade, hade en relativt högre andel av varianten delta kontra alpha, jämfört med andra åldrar (se figur S4).
 
En nyare preliminär analys från Public Health England rapporterar samtidigt om skyddet mot sjukhuskrävande COVID-19 orsakad av just samma delta-variant av SARS-CoV-2:
  • De studerade 14 019 symptomatiska fall av denna variant, varav 166 lades in på sjukhus.
  • De fann ett liknande skydd mot sjukhuskrävande COVID-19 från både Pfizers och AstraZenecas vaccin, även efter en (94%) kontra två doser (96%) med Pfizers BNT162b2-vaccin, medan skillnaden var större (71 respektive 92%) för skyddet från 1 kontra 2 doser av AstraZenecas ChAdOx1-vaccin.
Delta tyckts alltså i övrigt ge:
Table S4 The Lancet Sheikh et al. 2021

2. Ändrad risk-nytta-analys för AstraZenecas vaccin, i och med ökningen av varianten delta?

Enligt en analys som presenteras i Financial Times, har den svårare sjukdomsbild som SARS-CoV-2-varianten delta (B.1.617.2) i snitt ger, gjort att det nu är lägre risk – för cerebral sinusventrombos av AstraZenecas vaccin – för en 30-39-åring, jämfört med att hamna på IVA pga. COVID-19 orsakad av delta-varianten.
  • Detta tar dock inte i beaktande att man nu vet hur man behandlar cerebral venös trombos (CVT/CVST), och att den absoluta risken för svåra skador av detta beskrivs som låg.
  • Därtill ger vaccin som bekant andra fördelar, såsom indirekt skydd av andra i omgivningen från COVID-19. 
  • När man i Storbritannien tidigare i vår valde att råda mot vaccinering med just AstraZenecas vaccin för de under 40 år, låg siffran att hamna på IVA pga. COVID-19, på 0.8 / 100k. I och med delta beskrivs risken under loppet av 16 veckor ha mer än fördubblats till 1.9 / 100k.
  • Risken för åldersgruppen 30-39 att utveckla cerebral sinusventrombos beräknas till 1.5 per 100k.
  • I BMJ presenterade för övrigt tidigare (i april) en sammanställning där de beskriver att data tyder på att risken för cerebral sinusventrombos (CVT) är runt 7 gånger högre (39 / 100k) pga. COVID-19, jämfört med den kopplad till Pfizers och Modernas vaccin.
  • Detta utifrån en preprint av Taquet et al., som även finner att risken för CVT pga. COVID-19 är runt 4 gångre jämfört med matchade influensakohorter.
  • EMA har tidigare gjort en grafisk presentation analys där de har jämfört risken för vaccinutlöst trombocytopeni (dvs. ej per definition just CVT), jämfört med risken att hamns på sjukhus eller IVA, eller dö, till följd av COVID-19. Detta var dock före delta hade börjat ta över i t.ex. Storbritannien och gäller hela EU.
 

3. Vaccination av barn och risker för barn med underliggande sjukdomar

Slutligen lite längre men enkel läsning i Nature och The Atlantic som går igenom data och studier som talar för kontra mot behovet av att vaccinera barn i t.ex. en fullt vaccinerad vuxen befolkning. T.ex. har en tidigare preprintstudie tytt på att yngre individer som väntat från ett indirekt skydd mot COVID-19, när äldre snabbt vaccinerades i Israel (se här) – en studie som som sedermera publicerats i Nature Medicine.
 
Samtidigt visar nya studier att vissa barn med vissa underliggande sjukdomar – liksom vuxna – har betydligt förhöjd risk för svårare COVID-19:
  • Utifrån en analys av 43 465 barn i åldersgruppen ≤18 år, var behovet av sjukhuskrävande vård för COVID-19 tydligast för barn med typ 1 diabetes (justerad relativ risk (aRR) 4.6, 95% CI 3.9-5.4), fetma (aRR 3.07, 95%CI 2.7-3.5), samt för barn med kardiovaskulära avvikelser (aRR 1.72, 95%CI 1.5-2.0). Typ 1- och 2-diabetes utgjorde ~300 fall (0.7%) vardera av förekomsten av totala underliggande sjukdomarna hos de undersökta barnen.
  • Bland sjukhuskrävande fall av COVID-19, var risken för svåra fall (behov av IVA-vård, mekanisk  ventilering eller död), högst för barn med typ 1 diabetes (aRR 2.38), hjärtkärl-avvikelser (aRR 1.72) samt för epilepsi/krampanfall (aRR 1.71). Även fetma (1.42) var signifikant liksom svårare sömnstörningar (aRR 1.26) såsom sömnapné.
  • I övrigt var astma (10.2%) och neuro-utvecklingsstörningar (3.9%), liksom fetma (2.5%), bland de vanligaste underliggande åkommorna. Analysen använde multivariata linjära modeller för att kunna kontrollera för patient- och sjukhuskarakteristika (800 sjukhus ingick, från USA).
  • Analysen kan ha viss bias medger författarna (t.ex. var fetma faktiskt underrepresenterat  jämfört med nationell statistik) och trots att de hade data från 800 sjukhus, kan de ha missat riskförhöjande signaler för mer ovanliga tillstånd.
  • Risken för barn att drabbas av sjukhuskrävande COVID-19 är enligt en tidigare MMWR-analys runt 20 gånger lägre än för vuxna (8 kontra 164.5 per 100 000 invånare), men en av tre  sjukhusvårdade barn hamnade enligt den analysen på IVA.
  • Detta är ev. en bild som varianter som delta kan försämra, i och med att den liksom B.1.1.7/alpha, tycks öka risken för sjukhuskrävande COVID-19 (för alpha och beta tyder tidigare studier på att riskökningen ses i alla åldrar, se även denna studie i The Lancet Infectious Diseases)
  • Barn kan för övrigt enligt flera analyser föra COVID-19 vidare i samma utsträckning som vuxna, t.ex. enligt noggranna prospektiva analyser (sammanställning här), samt enligt kommande data, och ha samma virusmängder som vuxna. Därtill har flera gånger fler barn i gruppen 12-17 år  behövt sjukhusvård pga. COVID-19, jämfört med antalet som brukar behöva sjukhusvård under tidigare influensasäsonger.
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare

Lovande preliminär antikroppsdata för mixing – heterolog prime-boosting – av AstraZenecas & Pfizers vaccin

I dagarna har vad som tycks vara den första immunologiska datan för heterolog prime boosting kommit: Spansk data från studien CombivacS, med några hundra deltagare, visar att en dos av AstraZenecas vaccin, följt av en dos av Pfizers vaccin, ger en mycket påtaglig stegring av neutraliserande antikroppar – en ökning med faktor 42-150, beroende på undersökt antigen. Än saknas dock så kallad effectiveness-data för denna typ av kombination. En längre beskrivning följer nedan.

Denna studie heter CombivacS (dvs. ej samma som engelska studierna COM-COV1/2), och omfattar deltagare som är yngre än 60 år gamla. Det är en randomiserad fas 2-studie där fem spanska sjukhus ingår. Deltagarna tycks i sin helhet komma att följas i över ett år.
  • De rekryterade 663 deltagare som fått en första dos AstraZeneca. Två tredjedelar slumpades till att få Pfizers vaccin, 8 veckor efter den första dosen. En kontrollgrupp fick inget vaccin som booster (dvs. avvaktade).
  • Forskarna fann att kontrolldeltagarna inte uppvisade förändringar över tid i deras antikroppar, uppvisade de som fått Pfizers vaccin som andrados 123 till 150 gånger högre nivåer av antikroppar (räknat 7 respektive 14 dagar efter boosterdosen). Antikropparna mot receptorbindande domänen (RbD) ökade alltså från 58 till 9102. Mot hela trimeriska spike-proteinet ökade nivåerna från 82 till 3430 enheter – faktor ~42.
  • Kombinationen av olika vaccin gav också sju gånger högre neutralisering mot SARS-CoV-2, att jämföra med 3 gånger högre neutralisering som setts tidigare efter andra dosen av AstraZenecas vaccin.
  • De ska även ha följt biverkningar (se även nedan) som inte tytt på att några har fått reaktioner som krävt medicinsk undersökning eller sjukhusvård. T.ex. var huvudvärk (44%), obehag (41%), frossa (25%), milt illamående (11%) och feber (2.5%) vanligt.
  • Datan ska ha undersökts av en oberoende data safety monitoring board, dvs. ett standardiserat säkerhetsförfarande för bland annat läkemedelsstudier, där man kan tänka sig att en eventuell risk för deltagare kan föreligga och därför av säkerhetsskäl bör bevaka studiedatan noggrant under studiens gång.
  • Nyligen kom också tidig data från studien COM-COV – samt en tysk pågående studie – som båda indikerar att säkerheten tycks god när man kombinerar AstraZeneca och Pfizer i någon ordning för dos 1 och 2, utifrån data i bland annat The Lancet Infectious Diseases. Här väntas dock immunologisk data först i juni.
  • Lite kopplat till denna studie, har en preprintstudie om biverkningar kommit för SputnikV (som faktiskt är ett heterologt prime-boost-vaccin, då man har olika serotyper av adenovirus för prime och boosterdosen). De observerade att de som hade någon typ av biverkningar vid den andra dosen, hade högre sannolikhet för att uppleva biverkningar efter den första dosen (givetvis självrapporterat, så det kan finnas bias – men kan vara intressant för att förstå interindividuella skillnader i risken för biverkningar).
Dessvärre är ovanstående resultat från studien CombivacS bara presenterat online på spanska den 18:e maj. De flesta av resultaten är tagna från den presentationen (då preprint-data saknas). Därtill saknas ju viktiga kontrollgrupper (dvs. de som fått två doser av AstraZenecas vaccin eller först Pfizer och sen AstraZenecas vaccin).
 
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare

 

isciii.es 18-05-2021

Vaccinen tycks ha relativt bevarad effekt mot SARS-CoV-2-varianten B.1.617.2

Preliminär vaccin effectiveness-data finns nu för den välspridda varianten B.1.617.2, som först identifierades i Indien. Den nya datan gäller AstraZenecas och Pfizers vaccin.
 
Efter en dos ses en mer påtaglig minskning (nära 20% i absolut minskning), medan minskningen är ganska beskedlig efter två doser, med några absoluta procentenheter. Det senare hade också hade antytts av preliminär in vitro-baserad data, för den närbesläktade varianten B.1.617.
 
Mer information under punkt 1 och 2:
 

1. Vaccin-medierat skydd mot B.1.617.2 förefaller relativt bevarat efter två doser – men påtagligt sänkt efter enbart en dos

I den nya preprint-analysen från Public Health England har de använt en så kallad test negative case control (TNCC)-design för att undersöka skyddet från vaccin mot B.1.1.7 och B.1.617.2. Man har då som kontroll de som söker vård för symptom men som testar negativa (och därmed för olika tendenser i att söka vård och testa sig) (se även denna i BMJ).
 
Föga förvånande, i och med sannolika ursprunget i Indien, hade något fler som smittats av varianten B.1.617.2, resekoppling (se tabell 1). Man ser också tydligt hur förekomsten snabbt ökade över tid (se översta delen i figuren nedan), medan den samtidigt minskade över tid för varianten B.1.1.7. Denna variant kan för övrigt enligt preliminär data öka risken för sekundärsmitta, ~50% (intervall 40-70%), och detta jämfört med den redan mer smittsamma varianten B.1.1.7, enligt preliminär data.
 
A. Vaccinmedierat skydd mot B.1.617.2
Efter enbart en förstados (dvs. ofullständigt skydd), gällande vaccinens skydd mot B.1.617.2, visar datan väsentligen avseende skyddet mot symptomatisk COVID-19:
  • Skyddet minskar från ~49-51% mot B.1.1.7 för AstraZeneca och Pfizer, till ~33-34% mot B.1.617. Här beräknades endos-medierade skyddet ≥21 dagar räknat från dos 1.
  • Skyddet efter en dos är dock ofta variabelt i studie. Detta beror sannolikt på flera faktorer såsom vilken tidsperiod (antal dagar) efter första dosen man tittar på (här är därtill t.ex. bakgrundspopulationen sannolikt en tidigare högexponerad grupp, där många i Storbritannien tidigare har haft COVID-19).
Gällande vaccinens skydd efter två doser mot B.1.617.2, visar datan avseende skyddet mot symptomatisk COVID-19:
  • Minskning från 66% mot B.1.1.7 för AstraZeneca, till 60% mot B.1.617. Notera att detta skydd är dokumenterat högre efter längre dosintervall, så dessa siffror är inte direkt jämförbara med nedanstående data för Pfizers vaccin (och enligt ovanstående data för skyddet efter en dos, uppvisar dessa två vaccin närmast likartat skydd / effectiveness)
  • Skyddet minskar från 93% mot B.1.1.7 för Pfizers vaccin, till 88% mot B.1.617. Konfidensintervallet för bägge vaccin överlappade gällande skyddet mot COVID-19 orsakad av respektive variant av viruset.
  • Här beräknades skyddet ≥14 dagar räknat från dos 2.
Bernal et al. PHE, 2021
 
B. Övriga aspekter med den nya analysen
Den nya preliminära datan belyser sammantaget enligt ovan också vikten av att iaktta extra försiktighet tills man har vaccinerats färdigt med två doser vaccin. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC är man fullt skyddad först två veckor efter den andra dosen vaccin.
 
Några begränsningar med analysen:
  • Den bygger på PCR-resultat, och därmed inte sekvensering, men resultaten för effectiveness för B.1.1.7 tycks stämma överens med tidigare siffror (t.ex. från BMJ och The Lancet). S Gene target failure (SGTF) – att ej kunna amplifiera S-genen – användes för att skilja B.1.617.2 från B.1.1.7; detta tycks rimligt utifrån att 93% av de utan SGTF var av varianten B.1.617.2 nu i maj i England)
  • Datan gällande skyddet efter två doser bygger på små siffror (se även i tabellen). Dock är som antytt ovan skyddet efter en dos mer variabelt (om man tittar på olika studier), varför datan sammantaget måste tolkas försiktigt. Varianten B.1.617.2 är därtill så ny att många individer ej har hunnits följa en längre tid, och därmed kan siffrorna ändras när mer data kommer in.
  • Det kan också finnas skillnader i vilka grupper som fått respektive vaccin. Fler sjukvårdsarbetare i yngre grupper hade fått Pfizers vaccin, medan fler kliniska riskgrupper hade fått AstraZenecas grupp (detta kan därmed ge vad som synes som fördelar för Pfizers siffror). De hade inte tillräckligt med individer för att bedöma skyddet från Modernas vaccin (men andra resultat tyder på att Pfizers och Modernas vaccin ger likartat skydd – se punkt 5 här)
 

2. Andra resultat och studier gällande varianten B.1.617:

  • De flesta studier om denna variant är ännu så kallade preprints, då varianten har identifierats och spritts relativt nyligen.
  • Utgår man från preprints får man bilden av att B.1.617 undgår vaccineffekten (se även mitt inlägg här), men in vitro-baserad data kan t.ex. visa en 9-14-faldig reduktion i neutralisering mot B.1.351, samtidigt som samhällsdata (effectiveness), nyligen visat att skyddet “enbart” är minskat till effectiveness på ~75% (enligt data från Qatar, se punkt 3 här). Datan från Qatar visar för övrigt återigen vikten av att andra dosen är särskilt viktig mot varianter av SARS-CoV-2.
  • In vitro-data inriktat just på varianten B.1.617.2 tycks saknas (till skillnad för mot B.1.617) men nu kan vi sannolikt räkna med mer effectiveness-data (dvs. skyddet mot SARS-CoV-2/COVID-19) framöver.
  • Gällande vad som är specifikt för varianterna i gruppen B.1.617, visar en annan preprint därtill att en mutation på spike i position P681R (gemensamt för alla varianter i gruppen B.1.617) ev. kan göra att viruset får högre infektivitet eller smittsamhet (preprintstudie här). Denna mutation ligger i den patogenetiska så kallade furin cleavage site” i viruset. Tar man bort denna region kan man åtminstone i djurmodeller minska patogeniciteten för viruset, samtidigt som en större mängd antikroppar behövs för neutralisering – så en komplex förändring avseende virusets inverkan på värden.
  • Det finns även en preprint-studie inriktad specifikt på AstraZenecas vaccin, där de också finner in vitro-baserat stöd för att vaccinet är effektivt mot B.1.617.1 (dvs. ej samma som .2-varianten). De ser liksom många tidigare studier att de med tidigare COVID-19, som sen fått (här AstraZenecas) vaccin, har betydligt högre nivåer av antikroppar mot viruset (här just ovannämnda variant).
  • Här länk till mitt tidigare inlägg om hur B.1.617 påverkar det in vitro-baserade skyddet från vaccinen. Den studien visade en som ovan nämnt måttlig reduktion av vaccinens effekt, men ej lika påtaglig som den orsakad av varianten B.1.351 (beta).
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare