Menu Close

Category: Vaccin

Preliminary phase 3 data suggests India’s inactivated vaccine, Covaxin, protects well against symptomatic COVID-19

Initial Phase 3 results indicate that India’s vaccine Covaxin (BBV152) – an inactivated SARS-CoV-2 vaccine – had an interim efficacy of ~81% in preventing symptomatic COVID-19. More details can be found in this press release.

An earlier preprint (more details below) indicates Covaxin neutralizes the SARS-CoV-2 variant B.1.1.7 (the UK-detected variant).

  • The trial in India has 25,800 participants (age 18-98) and includes 2433 aged 60+, with 4,500 who are reported to have co-morbidities (i.e. such that may increase the risk of severe COVID-19).
  • The primary endpoint is PCR-confirmed symptomatic COVID-19 (14 days post dose 2) in previously non-exposed individiuals.
  • Their initial interim analysis is based on 43 cases (36 in placebo group), 2nd interim planned at 87 cases, final at 130 cases.

India already started using Covaxin & AstraZeneca in early January (2021) & have so far inoculated 16 million, as reported in the New York Times

Covaxin reported to neutralize the variant B.1.1.7

Preprint data (posted late January) indicates that Covaxin neutralizes B.1.1.7 (VOC / VUI-202012/01).

This was observed in a plaque reduction neutralization assay (the green is the UK variant – by sequencing said to have been confirmed to contain all B.1.1.7 mutations).

Image

 

Phase 1 data for Covaxin in the Lancet Infectious Diseases

Recent phase 1 data has indicated that Covaxin is safe & induces a robust immune response.

There was a very low frequency of reported side effects: Local pain, headache, fatigue, fever, & nausea/vomiting were the most common, and were only reported from about 2-5%. Similar to after AstraZeneca’s & J&J’s vaccine (see also the overview I wrote, here), these side effects were reportedly more common after dose 1 compared with after the 2nd dose.

The observed rate of seroconversion was ~83-93%. The definition of seroconversion was here a greater than four-fold increase in antibody titre, after vaccination, compared with values seen before vaccination.

Image

As seen above, the phase 1 data indicated that antibody titres generated after vaccination with Covax were similar to those seen in convalescent sera (i.e. from people who have previously had COVID-19, shown on the far right). In contrast, e.g. Moderna has been found to induce far higher antibody levels (here measured as titres) – see this thread for such data.

A brief comparison with another inactivated vaccine, Sinovac’s Coronavac, can be found here.

Here’s a Twitter thread with basically the same information as above.

Read more →

WHO:s inställning om vaccination av gravida i linje med CDC. Därtill tycks B.1.1.7 öka dödligheten i COVID-19

WHO uppdaterade i slutet av januari sin inställning om vaccination av gravida mot COVID-19 till att vara i linje med amerikanska CDC:s rekommendationer. Samtidigt visar en relativt ny amerikansk studie – liksom en tidigare BMJ-metaanalys – att gravida löper ökad risk bl.a. för behov av sjukhusvård ifall de drabbas av COVID-19.
 
En modelleringsstudie i The Lancet beräknade nyligen att i 98 låg- och medelinkomstländer, kan barnvaccination mot 10 patogener rädda 69 miljoner liv under perioden 2000-2030. Dessutom om ev. vaccination av barn i Israel (redan inlett för gruppen 16-18 år) och lite om betydelsen av att sjukvårdspersonal kan/vill vaccinera sig.
 

WHO:s rekommendation till gravida är sen en tid tillbaka i linje med CDC:s rekommendation

I slutet av januari ändrade alltså WHO sin officiella rekommendation för gravida kvinnor som överväger att vaccinera sig (det står om uppdateringen längst ner på sidan här). Många hade varit kritiska till att WHO tidigare var emot vaccination av gravida – vaccination rekommenderades tidigare bara för de i riskgrupp för svår COVID-19 (mer info här). Experter från t.ex. American College of Obstetrics and Gynecology (ACOG) har funnits bland de röster som varit kritiska mot WHO:s tidigare rekommendation.
  • Rekommendationen från ACOG här. De skriver t.ex.:  “ACOG recommends that COVID-19 vaccines should not be withheld from pregnant individuals who meet criteria for vaccination based on ACIP-recommended priority groups“. Gravida ingår enligt ACIP (Advisory Committee on Immunization Practices) i fas 1c, dvs. i deras tredje prioriteringsordning för vaccin. Detta baserat på att denna fas inkluderar de i åldern 16-64 med ett högrisktillstånd, varav graviditet alltså är ett sånt tillstånd  ingår i en högriskgrupp (hjärtsjukdomar eller BMI>30, rökning och diabetes är exempel på andra högrisktillstånd som gör att man kan hamna i denna priogrupp)
  • WHO:s råd om vaccination av gravida är nu följande: “Based on what we know about this kind of vaccine, we don’t have any specific reason to believe there will be specific risks that would outweigh the benefits of vaccination for pregnant women.”
  • CDC har skrivit att gravida kan välja att vaccineras (särskilt om de nu är i prioriterade grupper), men samtidigt också lyft att säkerhetsdata saknas: “Based on how mRNA vaccines work, experts believe they are unlikely to pose a specific risk for people who are pregnant. However, the actual risks of mRNA vaccines to the pregnant person and her fetus are unknown because these vaccines have not been studied in pregnant women.”
  • Här är information från Folkhälsomyndigheten (Fohm) om risken för gravida vid COVID-19. För vaccination vid graviditet skriver Folkhälsomyndigheten följande: “Folkhälsomyndigheten rekommenderar av försiktighetsskäl att inte alla gravida vaccineras. Läkemedelsverket har godkänt vaccinerna men det finns ännu inte tillräckligt med säkerhetsdata för att kunna ge en allmän rekommendation till gravida. Behandlande läkare kan rekommendera en gravid patient vaccination om
    medicinska skäl finns, och efter en individuell bedömning. Det finns ingenting som tyder på att vaccination av gravida skulle vara farligt för fostret utifrån de data som hittills har rapporterats“
  • Det har även nyligen kommit en kort review-artikel i Nature Reviews Immunology om vaccination vid graviditet. Bl.a. nämns här att graviditeter inträffade i vaccinstudierna (totalt >50) utan noterad ökad risk för t.ex. missfall (se tabell strax nedanför). Därtill har vaccintillverkarna själva data på djur som inte tyder på t.ex. ökad risk för modern, för missfall eller för störd utveckling av foster (se t.ex. om Modernas här och om AstraZenecas här).
  • I genomgången i Nature Reviews Immunology skriver artikelförfattaren Victoria Male vidare:
    “So, is COVID-19 vaccination safe during pregnancy? The data so far suggest that it is and, given the increased risks associated with COVID-19 in pregnancy, many pregnant people have decided to accept the vaccine.”

Förhöjd risk för svår sjukdom hos gravida med COVID-19, samt för prematur födsel

Flera studier har belyst en ökad risk för gravida att drabbas av svår COVID-19, bl.a. en ganska omfattande studie från USA i slutet av januari: I en studie från 26:e januari i The American Journal of Obstetrics and Gynecology, studerades 240 kvinnor med PCR-bekräftad SARS-CoV-2 (dvs. COVID-19) i Washington State:
  • De flesta inkluderade kvinnor befann sig i tredje trimestern (56%), därefter 28% i den andra. De flesta som kunde följas till födsel av deras barn (155 kvinnor), födde levande barn (98.7%; ingen högre förekomst av dödfödsel sågs bland de med COVID-19).
  • De såg 3.5 gånger högre risk för behov av sjukhusvård för COVID-19 jämfört med utan (10% kontra 2.8%): Totalt sjukhusvårdades 24 (dvs. 1 av 30): 19 med svår/kritisk sjukdom, och 8 på IVA.
  • De såg också en case fatality rate (CFR) som var 13.6 gånger högre för gravida kvinnor med COVID-19 än hos individer i Washingtons delstat i åldersgruppen 20-39, som drabbats av COVID-19. Den absoluta mortalitetsskillnaden var 1.2%, men 95% CI överlappade 0 (-0.3-2.6%). Datan får nog bedömas osäker avseende mortalitet, då den bara bygger på 3 dödsfall bland de 240 COVID-19-fallen – därav de stora 95% konfidensintervallen: 2.7-43.6 gånger för CFR.
  • De fall med svår/kritisk COVID-19 hade en signifikant högre risk för prematur födsel (t.ex. 45.4% vid svår/kritisk kontra 5.2% vid mild COVID-19), eller behov av förtida födsel pga. COVID-19.
  • Begränsningar i studien är att de kan ha underskattat asymptomatiska och milda fall (men de tycks ha haft metoder för att upptäcka detta i de 35 sites som ingick i studien), liksom att CFR-analysen (förutom att det bygger på få dödsfall) inte utförts med en särskilt välmatchad kontrollgrupp (hade enligt författarna varit en mer noggrant matchad grupp icke-gravida kvinnor i samma ålder).
  • Mer information från CDC om hur graviditet påverkar risken för svår COVID-19 och komplikationer därav, återfinns här.
  • En tidigare review fann att gravida kvinnor hade högre risk för svår sjukdom, sjukhus- och IVA-vård. De belyste att sammantaget få dödsfall observerats bland gravida (men den review-artikeln kom ut i Augusti).
  • En tidigare meta-analys (från i juni) fann ingen skillnad i kliniska utfall, men däremot högre risk för prematur födsel och behov av kejsarsnitt. Dock bygger den studien på mycket få fall i varje studie (1-23 deltagare, de flesta <7 och de flesta fallrapporter), och därigenom riskerar sannolikt meta-analysen att pga. heterogenitet få låg power m.m.
  • BMJ har också en publicerad meta-analys, från september och med 77 ingående studier. De fann där att gravida kvinnor med COVID-19 löpte ökad risk för behov av IVA-vård (OR 1.62), invasiv ventilation (OR 1.88) och också att risken för prematur födsel var ganska påtagligt förhöjd vid COVID-19 (OR 3.0, 95% CI 1.15-7.85). Det sistnämnda byggde dock bara på två studier. Enligt BMJ-studien var även risken för nyföddda föhöjd att behöva nenotalvård (OR 3.13, 95% CI 2.1-4.8), ifall deras mödrar hade COVID-19, jämfört med historiska kontroller utan sjukdomen.
  • I BMJ-studien fann de även att gravida kvinnor oftare inte uppvisade mer klassiska COVID-19-symptom, såsom feber och myalgi. Riskfaktorer för svår COVID-19 var högre ålder för modern, högre BMI och preexisterande komorbiditeter. Till skillnad från ovanstående meta-analys fann BMJ-studien inte att risken för kejsarsnitt var förhöjd. Risken för prematur födsel kan vara mer driven av större medicinskt behov av prematurt inducerad födsel – spontana födslar låg nämligen på samma nivå oavsett COVID-19-status.
 

Lancet-studie om hur barnvaccinationer räddar liv i låg- och medelinkomstländer

I The Lancet deltog 16 oberoende forskargrupper för att beräkna hur många liv och sjukdomsbörda som olika vaccinationstäckningar räddar respektive minskar, i låg- och medelinkomstländer, över tid för tio patogener:
  • De undersökta patogenerna var Hepatit B, Haemophilus influenzae type B, HPV, Japansk encefalit, mässlingen, Neisseria meningitidis serogrupp A, Streptococcus pneumoniae, rotavirus, rubella, och gula febern
  • De jämförde vaccinationstäckning för aktuella och projicerade värden, jämfört med en beräkning för en helt icke-vaccinerad population.
  • Enligt deras beräkning förhindrar vaccination av dessa patogener ~69 miljoner (95% CI 52-88) dödsfall mellan år 2000 och 2030, varav 37 miljoner redan har förhindrats (fram till år 2019), dvs. en reducerad dödlighet på ~45% (36-58)
  • De flesta dödsfall beräknas ha förhindrats i barn <5 år, ffa. från mässlingen (56 miljoner förhindrade dödsfall 2000-2030). Mässlingen är ju tyvärr en av de sjukdomar som vi sett utbrott av även i västländer på senare år, t.ex. i Italien, Belgien, och USA) (länkar för den som vill läsa mer här, här, här, här, och här även på svenska.
  • Eftersom vissa dödsfall uppstår först senare i livet (t.ex. vid hepatit B ffa. >45 års ålder), så beräknade de även den livslånga effekten av vaccinationstäckningen. De fann då att av barnen som vaccinerats 2000-2030, kommer vaccinationstäckningen att förhindra sammantaget ~120 miljoner dödsfall. Specifikt bland barn födda 2019, blir därmed minskningen beräknad till 72% lägre över deras livstid, i de undersökta länderna. Dessa prognoser inkluderar dock inte ev. förbättrad vård av mer kroniska sjukdomar som HBV i dessa länder (dvs. konservativa modellantaganden användes för detta).
  • Glädjande nog fann de att täckningen och antalet olika vaccin under 2000-2019 hade ökad i de studerade länderna. T.ex. inleddes rutinmässig vaccination mot rotavirus efter 2006, anger de.
  • Beräkningar användes bl.a. då mortalitetsdata i låg- och medelinkomstländer inte alltid är komplett eller konsekvent över tid. Beräkningarna utfördes av the Vaccine Impact Modelling Consortium (VIMC; bildades 2016) och består av 18 modelleringsgrupper). De 98 länder som de modellerar vaccindata för, täcker ~69% av världens befolkning.
  • Författarna avslutar med att det är viktigt att öka vaccintäckningen i dessa länder, även för att fortsätta de framgångar som hittills har rönts sen år 2000. Detta kräver bl.a. informationskampanjer om vaccinens nytta och säkerhet, utbildning av vårdpersonal och stärkta lokala vaccinationsprogram, samt adekvat finansering över tid.
 

Framtida/nutida behov av vaccination av barn, när varianter som t.ex. B.1.1.7 sprider sig & ev. även har högre CFR?

För övrigt pågår nu vaccinstudier som omfattar barn, mot COVID-19. I Pfizers publicerade fas 3-studie ingick redan de från 16 års ålder (de har nu rekryterat färdigt för gruppen 12-16 år). Vissa tror att de mer smittsamma varianterna – och eller målet om mer omfattande smittsuppression – kan innebära att barn kommer att behöva vaccineras (bra artikel om detta i the Atlantic här).
 
I Israel beslutade man i slutet av januari att mer generellt vaccinera de barn som löper förhöjd risk för svår COVID-19, då de har sett en ökning av svårt sjuka barn (se här och här). Tidigare var även tanken att börja vaccinering av barn i Israel, men sen det var tidigare uppgett att ske först senare i mars. Israel har börjat vaccinera vissa av de i åldersgruppen 16-18 år (en åldersgrupp som alltså ingick i Pfizers studie). Av tillfrågade föräldrar i Israel uppgav nyligen 41% att de vill vaccinera sina barn, 30% var osäkra och 29% tänkte inte låta vaccinera sina barn. Man inväntar nu resultat från Pfizers studie, där viss data ska komma i april. Av de barn som hittills har vaccinerats pga. förhöjd risk, uppger man sig inte ha sett några biverkningar.
 
Man har i Israel även tidigare uppmärksammat att de ser fler barn och yngre som drabbas, något som bl.a. lett till att de i januari öppnade en ny IVA-vårdavdelning för barn. Detta har kopplats till den snabbt ökande utbredningen av den mer smittsamma SARS-CoV-2-varianten B.1.1.7.
  • Eventuellt drabbas barn mindre (åtminstone symptomatiskt) av COVID-19 bl.a. pga. lägre genuttryck av virusets primära receptor ACE2.
  • Några av mutationerna på spikeproteinet i varianterna, t.ex. N501Y som bl.a. finns i den “brittiska” varianten B.1.1.7, gör att viruset tycks binda in starkare till ACE2-receptorn, och kan kanske utgöra en mekanism för varför barn liksom vuxna skulle kunna drabbas hårdare av en sån variant. Men det kan givetvis även finnas andra förklaringar till deras observationer, och datan angående ännu fler drabbade barn pga. B.1.1.7 tycks inte ha bekräftats.
  • En studie i The Lancet Child & Adolescent Health fann att många barn och ungdomar hade hamnat på sjukhus för COVID-19, men de fann inte stöd för att barn hade drabbats hårdare, i den våg där smitta med varianten B.1.1.7 var vanligare: “Importantly, we have found no evidence of more severe disease having occurred in children and young people during the second wave, suggesting that infection with the B.1.1.7 variant does not result in an appreciably different clinical course to the original strain“
 

SARS-CoV-2-varianten B.1.1.7 tycks kunna medföra högre dödlighet och högre virusnivåer

  • Dock finns det analyser från en brittisk expertgrupp (NERVTAG) som tyder på att B.1.1.7 orsakar minst 30% högre case fatality rate i COVID-19 (se skärmdump nedan). Dessa analyser finns ännu inte i någon externt granskad form, och man har därför uppmanat till försiktighet när det gäller tolkningen av dessa), till skillnad för datan för ökad transmission, som tycks stämma med snabbt ökad utbredning av varianterna (ffa. B.1.1.7),i många olika regioner och länder.
  • En preprint som kom lite tidigare än NERVTAG-rapporten ovan tyder också på ökad dödlighet i Storbritannien, och de tror att en del – men inte all – av denna ökade dödlighet kan ha orsakats av B.1.1.7
  • En mer uppdaterad och omfattande preprintstudie från Davies et al. stödjer också att B.1.1.7 medför ökad dödlighet, jämfört med tidigare varianter i samhället. De finner att B.1.1.7 (även kallad VOC) ökar dödligheten i COVID-19 med 71% (okorrigerat värde 58%). I åldersgruppen 55-69 beräknar de att dödligheten går upp från 0.6 till 0.9%, inom 28 dagar från ett positivt SARS-CoV-2-test i samhället. Den analysen finner även stöd för att B.1.1.7 medför högre virusnivåer (mätt utifrån PCR-analyser).
  • Mer om B.1.1.7 och de andra varianterna (såsom B.1.351) här i en nyare Twitter-tråd (med länkar till ytterligare trådar). Enligt en ny studie i Science som diskuteras där, tyder data från flera länder på att B.1.1.7 just medför högre smittspridningstakt (upp till 90% högre). En möjlig delförklaring är att barn är mer smittsamma, men detta fann forskarna inte fullt stöd för i deras analys (dvs. smittsamheten tycks öka generellt, men tycks ändå förbli relativt något lägre bland barn (se deras figur S15 i den supplementära filen här).
  • En annan preprint har funnit att B.1.1.7 kan göra att tidsfönstret med höga virusnivåer (i princip sannolikt perioden man är smittsam) blir längre, jämfört med tidigare varianter. Enligt den analysen (som bygger på ett mindre material och är preliminär) såg man en initial ökning av virusnivåer för B.1.1.7 som höll i sig längre (~5.3 kontra 2.0 dagar). Nedgången var också längre (~8 kontra 6.2 dagar) och sammantaget hade man infektionen längre (13.3 kontra 8.2 dagar). De fann även stöd för något högre virusnivåer, ett fynd som har betonats som en betydande skillnad även enligt vissa tidiga analyser. Tråd om den studien finns här.
  • Oavsett svårighetsgrad som isolerad egenskap värre om transmissionstakten ökar, med varianter som B.1.1.7. Detta då man ju vid större smittsamhet av virusvarianterna får en exponentiell effekt, så länge som det effektiva R-värdet är >1 (därmed beräknar även ECDC och CDC att man behöver vara försiktigare nu med att lätta på samhällsåtgärder, pga. beräknad ökad dominans av de mer smittsamma varianterna (se även här)
 

Vikten av vaccinering av vårdpersonal

Slutligen skrev Washington Post för ett tag sen en tänkvärd ledare om varför vårdpersonal ska vaccinera sig. Denna följde i spåren av rapportering om att en stor andel vårdarbetare valt att inte vaccinera sig i vissa regioner i USA. Liknande rapporter har även förekommit även i Sverige (se även här och här).
 
I Washington Post-artikeln skrev de bl.a.:
“The most frequent explanation for hesitancy is mistrust and misinformation. David Grabowski of Harvard University told The Post that earlier missteps in fighting the pandemic, including fumbles over personal protective equipment, combined with low wages and poor working conditions, have created a well of distrust, especially among the Black and Latino workers who dominate the nursing home industry. “This is a forgotten workforce that hasn’t been treated well for years,” he said. After the delays in PPE and hazard pay, “and all of a sudden now, they want to go fast with vaccinations . . . there’s good reason they’re so distrustful.””
 
The Lancet publicerade en ledare på detta tema, då år 2021 är “The International Year of Health and Care Workers“. Där beskriver de att trots att vårdarbetare utgör 3% av befolkningen, så utgör de enligt WHO 14% av alla COVID-19-fall. Att vårdpersonal är mer drabbade av COVID-19, tyder även vår enkätbaserade data om svenskar på, som vi nyligen rapporterade om i Annals of the Thoraic Society.
 
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare
NERVTAG CFR report
Read more →

Tidigare COVID-19 tycks ge höga antikroppsnivåer redan efter en första vaccindos

  • Seropositiva (de med genomgången SARS-CoV-2-infektion) kan ev. betydligt snabbare få höga antikroppsnivåer redan efter deras första dos, och bibehåller betydligt högre antikroppsnivåer jämfört med seronegativa individer även efter den andra dosen. Detta enligt en mindre preprintstudie från en välrenommerad grupp. I studien har de studerat individer som har fått någon av mRNA-vaccinen (BNT162b2 från Pfizer; eller mRNA-1273 från Moderna).
Såsom vid en andra exponering för mRNA-vaccinen, var frekvensen av biverkningar såsom feber högre vid den första dosen, hos de seropositiva individerna. Datan gällande god effekt på antikroppsnivåer, och även neutralisering av SARS-CoV-2 – redan efter en dos vaccin hos de med tidigare COVID-19 – stöds även av denna nya studie i The Lancet, samt en ny studie i JAMA.
 

1) Bakomliggande antaganden om effekten av seropositivitet

De spekulerade i att genomgången infektion (som gav seropositivitet) sannolikt liknar effekten av den första dosen för seronegativa individer, och att individer med pre-existerande immunitet brukar ha högre reaktogenicitet vid deras första dos av ett vaccin. T.ex. finns detta beskrivet för mässlingsvaccinet, även om data för influensavaccin kanske kan tala för motsatsen. Andra vaccin har undersökts för deras säkerhet hos seropositiva individer, ofta tycks det som med ganska få antal individer (se ex. här och här).
 

2) Seropositiva individer har ingått i många COVID-19-vaccinstudier, utan tecken på annat vaccinsvar

Som jag skrivit om tidigare har vi i AstraZenecas, Modernas och Pfizers studier en mindre men ändå nämnvärd andel seropositiva individer vid baseline, dvs. före inledd vaccinering:
  • Runt 1.3-2.3 % av deltagarna i AstraZenecas (totalt 369) och Modernas studier (~699) tycks ha varit seropositiva vid baseline, dvs. antikroppar som tecken på genomgången infektion.
  • Antar man att siffran är däromkring för Pfizers studie blir det ~totalt >1800 deltagare som var seropositiva innan de fick dos 1 eller 2 i dessa studier.
  • I J&J:s mindre fas 1-2-studie, var 1-2% seropositiva (mot spike-proteinet) vid baseline), så en sådan förekomst tycks kunna vara giltig för många nu pågående vaccinkohorter.
  • Inga avvikelser har noterats eller åtminstone beskrivits för dessa seropositiva individer i dessa studier.
 

3) Seropositivitet ökar nivåer av antikroppar av de mRNA-baserade vaccinen

Den nya studien har letts av Florian Krammer (vid Dept. of Microbiology, Mount Sinai) som anses vara mycket vederhäftig inom detta område (se t.ex. denna studie för hans tidigare bidrag gällande COVID-19). Den nya studie har publicerats i New England Journal of Medicine, men fanns tidigare som preprint.
  • 109 individer inkluderades, varav 68 seronegativa och 41 seropositiva (de senare uppvisade alltså tecken på genomgången infektion med SARS-CoV-2). Deltagarna fick sin första vaccindos år 2020.
  • De tittade sen på antikroppsnivåerna i olika intervall efter första dosen. Medan titrarna steg gradvis hos de seronegativa (t.ex. 439 dag 9-12; 1,075 dag 21-24) (detta är AUC), så steg de mycket hastigt hos de seropositiva, trots låga nivåer hos de senare före själva vaccineringen.
  • Hos de seropositiva nådde nivåerna 13,208 dag 5-8 och 16,263 dag 21-24.
  • Därmed var skillnaden kraftigt signifikant skild mellan grupperna: vid många tidpunkter 10-20 gånger högre hos de seropositiva vid ekvivalenta tidpunkter (se övre delen av bilden nedan). Även efter den andra dosen så sågs nära sju gånger högre antikroppar hos de tidigare seropositiva individer (22,509 (n=19) kontra 3,316 (n=36)) – här anges dock inte exakt dag och antalet individer blir gradvis färre ju senare tidpunkt som undersöktes.
  • När det gäller de systemiska reaktionerna (trötthet, huvudvärk, frossa, myalgi, feber och artralgi) sågs mer frekventa sådana efter den första dosen hos de seropositiva kontra seronegativa (nedre delen av bilden nedan).
  • Här undersöktes 230 individer (148 seronegativa, 82 seropositiva). 46% av de seronegativa och 89% av de seropositiva fick någon biverkan. Lokala biverkningar tycks ha varit lika frekventa oavsett serostatus.
  • Högre förekomst av systemiska reaktioner efter en andra exponering, beror sannolikt pga. kraftigare cytokinutsöndring då utifrån ett mot Spike-antigenet redan “prime:at” immunsystem, hos de seropositiva individerna. Både för Pfizer och Modernas vaccin är frekvensen av sådana biverkningar för övrigt högre efter den andra jämfört med första dosen (direktlänkar här, här och för NEJM-studie här). Många beskriver därmed att den första dosen är beskedlig, men att man t.ex. kan behöva stanna hemma från jobbet 1-2 dagar efter den andra dosen (tycks ej gälla för AstraZenecas eller J&Js vaccin; se bl.a. min sammanställning av vanliga vaccinbiverkningar här)
I studien anger de att de håller på att följa upp dessa antikroppssvar ytterligare. Antagligen kommer liknande studier göras för de andra vaccinen.
 
Därtill föreslår de att man ev. skulle kunna screena personer för antikroppsstatus mot Spike-proteinet, för att t.ex. minska på förbrukningen av antalet vaccindoser (dvs. att seropositiva före vaccinering då skulle kunna få enbart en dos). Dock nämner de inte att man då borde ta hänsyn till risken för falskt positiva, tidsförbrukning och organisatoriska aspekter. Därtill är denna analys enbart baserad på antikroppar, till skillnad från efficacy fas-3-studierna som undersökts det faktiska skyddet mot infektion (samtidigt som andra studier tyder på att risken för reinfektion överlag låg inom de första månaderna, ifall man har antikroppar mot spike-proteinet: länk här, däremot finns det andra stuider som talar för en ändå betydelsefull möjlig risk för reinfektion, se min tidigare post här).
 
Intressant nog föreslog Prof. Krammer själv möjligheten till en endos-strategi för seropositiva, bara för några veckor sen, och att man just borde titta på detta i studier (länk). Samtidigt har han också förespråkat att man inte ska avvakta med den andra dosen, då en sådan strategi kan påskynda utvecklingen av [möjligen resistenta] varianter av viruset (om man inte har tillräcklig immunitet för att minimera transmissionen ifall man blir smittad).
 
 

3.1) Ytterligare studie i JAMA indikerar att tidigare infektion ger höga antikroppsnivåer efter en första vaccindos

Ungefär samtidigt med ovanstående studie kom det en till studie med mycket likartade resultat, av Saadat et al. (tidigare preprint, men nu publicerad i JAMA).
  • Här har har de även delat in dem i symptomatiska och asymptomatiska (tyvärr saknades den informationen i förra studien ovan av Prof. Krammer). De finner att bägge dessa grupper, får betydligt högre antikroppsnivåer jämfört med seronegativa individer (dvs. individer som tidigare inte har haft COVID-19), med runt 512 gånger starkare (40920 kontra 80) neutralisation av viruset (in vitro) 14 dagar efter den första dosen av Pfizer- eller Moderna-vaccinet (vaccin av typen mRNA-vaccin). Se även den andra bilden nedan.
  • Noterbart var att de här finner att man efter vaccinering har betydligt högre antikroppsnivåer (titrar) även jämfört med de som nyligen har haft COVID-19, där blod tagits 1-2 månader efter deras insjuknande – den tidpunkt då antikroppsnivåer är som högst. Sammantaget visar deras resultat hur vaccinering kan förbättra immuniteten även hos de med tidigare COVID-19.
  • I den här studien nedan saknas dock närmare information om svårighetsgrad och de har bara testat effekten av en vaccindos. Därtill finns ingen data om reaktogenicitet (dvs. vilka biverkningar såsom feber man får), beroende på om man tidigare har haft COVID-19 eller inte. Ev. kan sådan information komma senare (men hade det varit anmärkningsvärt hade de nog rapporterat om detta i samma publikation)
Citat från deras diskussion: “Health care workers with previous COVID-19 infection, based on laboratory-confirmed serology testing, had higher antibody titer responses to a single dose of mRNA vaccine than those who were not previously infected. Antibody titers started peaking at 7 days and achieved higher titers and neutralization in 14 days compared with Ab-negative volunteers. Limitations of the study are the small sample size, lack of demonstration of vaccine efficacy, and potential bias introduced by those enrolling not being representative of the larger original population. Given the ongoing worldwide vaccine shortages, the results inform suggestions for a single-dose vaccination strategy for those with prior COVID-19 or placing them lower on the vaccination priority list.“
 
 

4) Korrelation saknas mellan vaccinsvar/reaktogenicitet och immunologiska svar på vaccin

  • Det tycks inte finnas ett tydligt korrelat mellan reaktogenicitet (t.ex. utvecklandet av feber och frossa) och vilket svar man får på ett vaccin (åtminstone inte i form av antikroppar, tänker att korrelat i form av skydd mot faktiskt sjukdom säkert är ännu svårare att etablera). Dvs. konceptet “no pain, no gain” har inte konsekvent stöd (t.ex. finner vissa studier att vaccinsvar som dämpas med febernedsättande inte påverkar vaccinsvaren), se t.ex. studier här, här och här.
  • Det finns säkert fler studier, men i stället finner denna på influensa-H1N1-vaccinet bland barn, att ett korrelat på antikroppstitrar (HI-inhibering) efter vaccinering var högre hos de som fick kontra inte utvecklade högre feber efter vaccinering: här i tidskriften vaccin.
  • Review-artikeln ovan i nature-tidskriften npj Vaccines konstaterar för övrigt att tidigare genomgången sjukdom inte brukar utgöra hinder för vaccinering: “With few exceptions, natural immunity has not been found to affect the overall safety profile of vaccines targeting the said pathogen. Efforts to correlate pre-vaccination antibody titres with the incidence of injection-site or systemic reactions following vaccination have not identified consistent associations.”
 
 
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare
 

Bild nedan från preprintstudien av Krammer et al (längre ner från JAMA-studien):

Antibody response in seropositive vs. seronegative (infection-naive) participants, preprint data. Krammer et al. 2021 DOI: 2021.01.29.21250653v1

Bild från studien av Saadat et al., JAMA, 2021:

"Anti–SARS-CoV-2 Antibody Responses After a Single Dose of Vaccine in Health Care Workers"
Read more →