Menu Close

Category: AstraZenecas vaccin

  • Home
  • AstraZenecas vaccin
    •

Biverkningarna ovanligare än först rapporterat, men vanligare vid tidigare COVID-19 och heterolog prime-boosting

  • Heterolog prime-boosting kallas även så kallad vaccinmixing, där olika vaccin ges vid dos 1 kontra 2. En mindre studie i The Lancet visar att detta ger högre frekvens av systemiska – men övergående – biverkningar.
  • En stor genomgång av data för över 600 000 doser, i The Lancet Infectious Diseases, visar samtidigt att förekomsten av biverkningar tycks vara lägre än vad fas 3-studierna för respektive vaccin hade funnit (baserat på analys för Pfizer och AstraZenecas vaccin). Som tidigare beskrivet visar studien att de med tidigare COVID-19 har betydligt högre förekomst av biverkningar – både systemiska och lokala.
  • Samma studie finner att en dos vaccin över tid ger allt bättre skydd mot SARS-CoV-2-infektion (men frånvaro av skydd före dag 12). 
  • Möjlig modulering av BMI eller bukfetma kan föreligga i vaccinskyddet, något en studie av Watanabe et al. även finner på antikroppssidan, fast enbart utifrån mått för central fetma, dvs. inte BMI (ett sämre mått på ofördelaktig vikt).
  • För mer om heterolog prime-boosting, se mitt tidigare inlägg här.
 

1. Heterolog prime-boosting ger högre frekvens av systemiska – men övergående – biverkningar

I en studie i The Lancet rapporterar Shaw et al. om det initialt observerade, självrapporterade biverkningsmönstret när man mixar vaccin, s.k. heterolog prime-boosting (sammanfattning på Twitter här). Detta utifrån den brittiska kliniska försöksstudien COM-COV. En senare preprintstudie från COM-COV tycks – i linje med andra studier – visa ett starkt (in vitro-baserat) immunsvar mot COVID-19 när man har olika vaccintyp vid första kontra den andra dosen.
  • I den nya studien av Shaw et al., jämför de kombinationer av AstraZenecas och Pfizers vaccin. I COM-COV kör de olika intervall (4 eller 12 veckor; här rapporteras deskriptiv data för 28-dagars intervallen). Detta i en randomiserad design:
  • Vissa får därmed AstraZeneca (ChAd) som första vaccin; andra Pfizer (BNT). Därefter får deltagare endera som andra vaccindos, för att ge fyra möjliga vaccinkombinationer (se bilden nedan)
  • De fann väsentligen att de som fick en blandning (mixing, heterolog kombination) fick högre reaktogenicitet: Systemiska biverkningar såsom feber, huvudvärk, illamående och frossa var vanligare hos de som fått Pfizer + AstraZeneca (oavsett ordning) eller tvärtom, kontra de som fått samma vaccin för bägge doser.
  • För feberkänsla:
    • ~34% av de som fick AstraZeneca som (prime) följt av Pfizer (kombinationen “ChAd/BNT” i figuren nedan);
    • ~10% rapporterade detta som fick AstraZeneca både dos 1 & 2 (“ChAd/ChAd” i figuren nedan);
    • ~41% som fick Pfizer följt av AstraZeneca (BNT/ChAd);
    • ~21% av de som fick Pfizer dos 1 & 2 (BNT/BNT)
Heterologous mixing side effect frequency. From Shaw et al. The Lancet. 2021
  • Biokemiska data erhölls från 100 deltagare (dag 0, pre boost, samt 7 dagar post den andra booster-dosen) och visade inga deskriptiva skillnader i avvikande laboratorievärden (inklusive trombocyter)
  • Biverkningarna kan vara än mer förekommande hos yngre (här studerades bara deltagare >50 år; 426 individer). Se även nästa studie (punkt 2), något som skulle stämma med tidigare data för COVID-19-vaccinen (se sammanställning här).
  • Författarna anger att de studerar om användning av paracetamol kan minska frekvensen av dessa biverkningar (sådan användning var mycket vanlig i fas 3-studierna, se här). Användning av paracetamol uppmanades till i ovanstående del av COM-COV-studien, och frekvensen följde biverkningsmönstret för de olika vaccinkombinationerna.
  • Samma studie i Storbritannien ska även studera hur antikroppar och T-celler utvecklas hos deltagare som fått Pfizer eller AstraZeneca som förstados, följt av Novavax (subunitvaccin) eller Moderna (slumpat) som boosterdos. I USA pågår en studie som ska studera en kombination av J&Js (Ad26) och Modernas (mRNA-1273) vaccin.

 

2. Biverkningar av vaccinen är mindre vanliga än tidigare rapporterat, men tidigare COVID-19 ökar frekvensen

En studie av Menni et al. i The Lancet Infectious Diseases har studerat data för 655 590 givna vaccindoser, varav de flesta var av AstraZenecas vaccin (ChAdOx1; 345 280 individer), eller av Pfizers vaccin (BNT162b2; 282 103 individer). En betydligt mindre andel hade fått två doser (ej mixing utan vanlig tvådos-serie) – 28 207 deltagare.
  • Tidigare studier har funnit att tidigare COVID-19 ökar risken för biverkningar när man vaccineras. I den nya studien observerade de också högre frekvens (runt 60-190%) av systemiska biverkningar hos de som haft kontra inte haft tidigare COVID-19 (36% kontra 12% för Pfizers vaccin; 53% kontra 33% för AstraZenecas vaccin). Dvs. för vissa biverkningar var förekomsten runt tre gånger så hög för de som tidigare hade haft COVID-19.
  • Vid tidigare COVID-19 var förekomsten av systemiska biverkningar även förhöjd vid den andra dosen, jämfört med de som aldrig hade smittats med SARS-CoV-2 (se bilden nedan; ungefär lika hög förekomst som efter dos 1).
  • Även lokala biverkningar var vanligare vid tidigare COVID-19 (runt 20% vanligare för Pfizer, 40% vanligare för AstraZeneca)
  • Den lägre frekvensen för Pfizers vaccin kan spegla den lägre reaktogenicitet som brukar ses efter dos 1 kontra 2 av Pfizer (medan AstraZeneca ger högre reaktogenicitet vid dos 1 kontra 2 (beskrivet i min tidigare översikt här)
  • De vanligaste biverkingarna var huvudvärk och trötthet. Eventuella biverkningar sågs som regel inom 24 timmar från en erhållen dos och varade därefter i snitt nästan precis en dag (~1.01).
  • Den andra dosen av Pfizers vaccin gav mycket riktigt i enlighet med tidigare data högre reaktogenicitet kontra första dosen (22% kontra 11.7-13.5%). Som antyds av ovanstående siffror var alltså förekomsten av systemiska biverkningar signifikant vanligare efter förstadosen av AstraZenecas (33.7%) kontra Pfizers COVID-19-vaccin (13.5%)
  • I likhet med fas 3-studierna, fann författarna att yngre individer (≤55 år) mer frekvent rapporterade lokala och systemiska biverkningar, för bägge vaccin. Därtill fann de signifikant högre förekomst av biverkningar hos kvinnor (se bilden nedan – systemiska biverkningar till vänster, lokala till höger).
  • Detta stämmer med rapporteringsdata i VAERS, beskrivet av CDC, där de flesta (~79%) inrapporterade biverkningar gjordes av kvinnor. Kvinnor hade vid det laget fått 61.2% av alla doser; medelåldern för de som rapporterade till deras system VAERS var 42 år.
  • Möjlig bias är liksom i första studien, att deltagarna här är något äldre än i fas 3-studierna. Sen kan det ha funnits skev förekomst eller rapporteringsbias: Datan bygger på symptomdata i COVID-19 symptom study app; men annan data har indikerat att den kan återspegla slumpmässigt insamlad faktisk data i samhället väl (se t.ex. denna artikel)
  • I likhet med tidigare studier (se t.ex. min tidigare sammanställning här) fann forskarna att redan första dosen gav ett visst skydd mot infektion med SARS-CoV-2: Skyddet (relativ riskreduktion) dag 12-20 var 58% för Pfizers vaccin och 39% för AstraZenecas vaccin. Detta var utifrån självrapporterad testdata (PCR eller snabbtest) i appen, jämfört med ovaccinerade individer som också testades för SARS-CoV-2. 
    • Notera att dessa siffror gäller för situationen före varianten Delta (b.1.617.2), började spridas. Den varianten sänker skyddseffekten något, särskilt efter enbart en dos (sammanställning här).
  • Dag 21-44 och 45-59 gav en dos Pfizers vaccin en skyddseffekt på 69 respektive 72%. En dos AstraZenecas vaccin gav en skyddseffekt (relativ riskreduktion) på 60% dag 21-44 efter vaccinering (AstraZenecas vaccin har ej använts lika länge).
  • Intressant nog såg de som något väntat ett åldersberoende skydd: De ≤55 år hade högre relativt skydd (70%) kontra de ≥55 år (61%). De utan komorbiditeter hade också ett högre skydd (69% kontra 54% hos de med minst en komorbiditet).
  • Därtill sågs noterbart antydan till modulering av kön (kvinnor 69%, män 61%) samt för BMI, för skyddet av en dos vaccin. Vid BMI <30 observerades 69% skyddseffekt [95%CI -71,-67] kg/m2 kontra 63% [59-67%] vid BMI≥30 kg/m2 (se även nedan).
  • Twitter-trådformat för denna studie här. I bilden nedan framgår den självrapporterade förekomsten (som proportion) av olika biverkningar, med lokala biverkningar i de högra panelerna, systemiska biverkningar i de vänstra panelerna. Skillnaden i förekomst för de som haft kontra inte tidigare haft COVID-19 är markerad.

3. Ytterligare stöd (preprint) för att mått på ohälsa reducerar det immunologiska svaret på COVID-19-vaccin

  • BMI-fynden gällande vaccineffekt ovan (under punkt 2) liknar något denna mindre, italienska studie publicerad i Diabetes/Metabolism Research and Reviews (tidigare preprint här) där deltagare ≥18 år och med stabil vikt (±5 kg senaste 3 månaderna) ingick. Deltagare screenades för tidigare COVID-19 med frågor och serologi.
  • Vad gäller BMI var 63% inom normalintervallet, men ~61% (n=53) hade central fetma (midjeomfång ≥80 cm hos kvinnor; ≥94 cm hos män; de tycks ha använt Europa-specifika riktlinjer för dessa gränsvärden)
  • De fann att de med allt högre midjeomfång hade lägre nivåer av antikroppar efter den andra dosen av Pfizers vaccin (skillanden i titer rapporterades som 27% lägre i de med kontra utan central fetma, enligt midjeomfång, i deras preprint). Däremot såg de ej att högt BMI var kopplat till ett sämre vaccinsvar. De såg däremot att en indelning för kvartilerna för midjeomfång också gav skillnader i vaccinsvaret på antikroppssidan.
  • Därtill observerade de att rökare hade ett försämrat vaccinsvar (1099 kontra 1921); samma gällde vid hypertoni (650 kontra 1911) och dyslipidemi (534 kontra 1872 hos de med normala lipidnivåer och utan lipidsänkande farmakologisk behandling).
  • En modulering av bukomfång, diabetes, hypertoni – och till viss del hyperlipidemi – höll även i deras multivariata modell, där de även kunde kontrollera för tiden sen provet togs. Dock försvann associationen driven av bukomfång när de inkluderade DEXA-bedömd fettmassa. De tolkar därmed detta som att det just kan vara fettmassa som är den underliggande orsaken till att bukomfång var kopplat till sämre vaccinsvar.
  • Notera att detta bara tittar på antikroppar och därmed inte bedömt hur T-cellssvaret ser ut.
  • De rapporterar vidare att självrapporterade biverkningar efter varken första eller andra dosen var kopplat till mängden antikroppar som sen bildades (dvs. det immunologiska svaret på vaccinen). De beskriver vidare (men visar inte datan) att mått för övervikt/fetma, såsom bukomfång och BMI inte var kopplat till frekvensen av rapporterade biverkningar.
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare
Read more →

Vaccinens skyddseffekt ytterligare bekräftad mot varianten Delta – framförallt efter två doser vaccin

Ytterligare studier om skyddet av en kontra två vaccindoser mot olika former av COVID-19 orsakad av varianten delta (B.1.617.2): Återigen tycks skyddet relativt välbevarat efter två doser.
 
Mot sjukhuskrävande COVID-19 tycks dock skyddet ganska bra redan efter en dos, men då finns t.ex. alltså fortfarande en högre risk för mild till måttlig COVID-19, samt större risk för asymptomatisk infektion, med den risk det medför för att mer eller mindre obemärkt föra smittan vidare.
 
Samtidigt beskrivs nu en eventuellt än större nytta – pga. utbredningen av den allvarligare delta-varianten – med AstraZenecas vaccin hos yngre vuxna. Slutligen lite kort kring risken för vissa grupper av barn att (utifrån en låg grundrisknivå) drabbas av svår COVID-19, där tillstånd som typ 1-diabetes, hjärtkärl-avvikelser och fetma sticker ut som riskfaktorer.
 
 

1. Ytterligare analyser bekräftar att vaccinen skyddar mot delta (B.1.617.2), men återigen med betydligt sämre effekt efter enbart en dos

I bl.a. The Lancet redovisas nya beräkningar för hur väl de olika vaccinen skyddar mot delta-varianten av SARS-CoV-2. Väsentligen ses samma bild som har rapporterats tidigare (tidigare sammanställning här).
  • Här analyserades runt 20 000 infektioner med SARS-CoV-2, under den period då varianten delta har spridits i regionen. Liksom flera andra analyser från Public Health England, finner de att delta-varianten tycks öka risken för sjukhuskrävande COVID-19.
  • I Lancet-artikeln ökade risken för sjukhuskrävande COVID-19 med över 80% jämfört med alpha (B.1.1.7)-varianten, en risk som också noterades när enbart icke-vaccinerade individer undersöktes (tabell S3).
  • Detta kan dock ha viss bias, liksom det kan finnas för estimaten av smittspridningsfördelar (transmission, eller termen som vissa föredrar, “fitness”). De senare kan ha bias av en eventuell så kallad founder-effekt (för ett sådant exempel, se denna publikation i Nature, som kanske kan ge en föraning om vad sommaren 2021 kan medföra om gränserna öppnas för mycket).
  • För skyddseffekten av vaccin, såg de en tilltagande effekt även räknat längre från vaccinationsdatumet, dvs. efter 28 dagar, räknat från första dosen (gäller dock ej mot all form av SARS-CoV-2-infektion, se nedan). Effekten mot sjukhuskrävande COVID-19 var relativt välbevarad efter första dosen, men tycktes bli ännu bättre efter den andra dosen:
  • Mot all form av SARS-CoV-2 (PCR-bekräftad), var skyddet av två doser av Pfizer-BioNTechs vaccin, räknat 14 dagar efter dos 2, runt 79% mot delta-varianten, att jämföra med ~92% mot alpha (B.1.1.7, identifierad med S gene target failure; SGTF, via qPCR).
  • Motsvarande skydd från AstraZenecas vaccin ChAdOx1 var lägre, runt 60% mot delta-varianten, att jämföra med runt 73% mot alpha-varianten. Dessa resultat var justerade för bl.a. ålder, kön, temporal utveckling av fall när provet togs, samt föregående antal SARS-CoV-2-tester. De två olika vaccintyperna jämfördes inte formellt med varandra.
  • Skydd mot all form av SARS-CoV-2 (PCR-bekräftad) var betydligt lägre, runt 12 (95% CI 0-22) till 30% efficacy för Pfizers vaccin, och 7 (95%CI -7, 19) till 18% för AstraZencas vaccin (de högre, senare siffrorna räknat först 28 eller fler dagar efter första dosen, då skyddet enligt ovan var högre).
  • När de undersökte de med symptomatisk COVID-19, fann de att vaccinen gav ett något högre skydd mot delta-varianten efter en dos (18-33% för Pfizers vaccin, 23-33% för AtraZenecas).
  • De fann intressant nog att de i åldern 5-9, som alltså inte är vaccinerade, hade en relativt högre andel av varianten delta kontra alpha, jämfört med andra åldrar (se figur S4).
 
En nyare preliminär analys från Public Health England rapporterar samtidigt om skyddet mot sjukhuskrävande COVID-19 orsakad av just samma delta-variant av SARS-CoV-2:
  • De studerade 14 019 symptomatiska fall av denna variant, varav 166 lades in på sjukhus.
  • De fann ett liknande skydd mot sjukhuskrävande COVID-19 från både Pfizers och AstraZenecas vaccin, även efter en (94%) kontra två doser (96%) med Pfizers BNT162b2-vaccin, medan skillnaden var större (71 respektive 92%) för skyddet från 1 kontra 2 doser av AstraZenecas ChAdOx1-vaccin.
Delta tyckts alltså i övrigt ge:
Table S4 The Lancet Sheikh et al. 2021

2. Ändrad risk-nytta-analys för AstraZenecas vaccin, i och med ökningen av varianten delta?

Enligt en analys som presenteras i Financial Times, har den svårare sjukdomsbild som SARS-CoV-2-varianten delta (B.1.617.2) i snitt ger, gjort att det nu är lägre risk – för cerebral sinusventrombos av AstraZenecas vaccin – för en 30-39-åring, jämfört med att hamna på IVA pga. COVID-19 orsakad av delta-varianten.
  • Detta tar dock inte i beaktande att man nu vet hur man behandlar cerebral venös trombos (CVT/CVST), och att den absoluta risken för svåra skador av detta beskrivs som låg.
  • Därtill ger vaccin som bekant andra fördelar, såsom indirekt skydd av andra i omgivningen från COVID-19. 
  • När man i Storbritannien tidigare i vår valde att råda mot vaccinering med just AstraZenecas vaccin för de under 40 år, låg siffran att hamna på IVA pga. COVID-19, på 0.8 / 100k. I och med delta beskrivs risken under loppet av 16 veckor ha mer än fördubblats till 1.9 / 100k.
  • Risken för åldersgruppen 30-39 att utveckla cerebral sinusventrombos beräknas till 1.5 per 100k.
  • I BMJ presenterade för övrigt tidigare (i april) en sammanställning där de beskriver att data tyder på att risken för cerebral sinusventrombos (CVT) är runt 7 gånger högre (39 / 100k) pga. COVID-19, jämfört med den kopplad till Pfizers och Modernas vaccin.
  • Detta utifrån en preprint av Taquet et al., som även finner att risken för CVT pga. COVID-19 är runt 4 gångre jämfört med matchade influensakohorter.
  • EMA har tidigare gjort en grafisk presentation analys där de har jämfört risken för vaccinutlöst trombocytopeni (dvs. ej per definition just CVT), jämfört med risken att hamns på sjukhus eller IVA, eller dö, till följd av COVID-19. Detta var dock före delta hade börjat ta över i t.ex. Storbritannien och gäller hela EU.
 

3. Vaccination av barn och risker för barn med underliggande sjukdomar

Slutligen lite längre men enkel läsning i Nature och The Atlantic som går igenom data och studier som talar för kontra mot behovet av att vaccinera barn i t.ex. en fullt vaccinerad vuxen befolkning. T.ex. har en tidigare preprintstudie tytt på att yngre individer som väntat från ett indirekt skydd mot COVID-19, när äldre snabbt vaccinerades i Israel (se här) – en studie som som sedermera publicerats i Nature Medicine.
 
Samtidigt visar nya studier att vissa barn med vissa underliggande sjukdomar – liksom vuxna – har betydligt förhöjd risk för svårare COVID-19:
  • Utifrån en analys av 43 465 barn i åldersgruppen ≤18 år, var behovet av sjukhuskrävande vård för COVID-19 tydligast för barn med typ 1 diabetes (justerad relativ risk (aRR) 4.6, 95% CI 3.9-5.4), fetma (aRR 3.07, 95%CI 2.7-3.5), samt för barn med kardiovaskulära avvikelser (aRR 1.72, 95%CI 1.5-2.0). Typ 1- och 2-diabetes utgjorde ~300 fall (0.7%) vardera av förekomsten av totala underliggande sjukdomarna hos de undersökta barnen.
  • Bland sjukhuskrävande fall av COVID-19, var risken för svåra fall (behov av IVA-vård, mekanisk  ventilering eller död), högst för barn med typ 1 diabetes (aRR 2.38), hjärtkärl-avvikelser (aRR 1.72) samt för epilepsi/krampanfall (aRR 1.71). Även fetma (1.42) var signifikant liksom svårare sömnstörningar (aRR 1.26) såsom sömnapné.
  • I övrigt var astma (10.2%) och neuro-utvecklingsstörningar (3.9%), liksom fetma (2.5%), bland de vanligaste underliggande åkommorna. Analysen använde multivariata linjära modeller för att kunna kontrollera för patient- och sjukhuskarakteristika (800 sjukhus ingick, från USA).
  • Analysen kan ha viss bias medger författarna (t.ex. var fetma faktiskt underrepresenterat  jämfört med nationell statistik) och trots att de hade data från 800 sjukhus, kan de ha missat riskförhöjande signaler för mer ovanliga tillstånd.
  • Risken för barn att drabbas av sjukhuskrävande COVID-19 är enligt en tidigare MMWR-analys runt 20 gånger lägre än för vuxna (8 kontra 164.5 per 100 000 invånare), men en av tre  sjukhusvårdade barn hamnade enligt den analysen på IVA.
  • Detta är ev. en bild som varianter som delta kan försämra, i och med att den liksom B.1.1.7/alpha, tycks öka risken för sjukhuskrävande COVID-19 (för alpha och beta tyder tidigare studier på att riskökningen ses i alla åldrar, se även denna studie i The Lancet Infectious Diseases)
  • Barn kan för övrigt enligt flera analyser föra COVID-19 vidare i samma utsträckning som vuxna, t.ex. enligt noggranna prospektiva analyser (sammanställning här), samt enligt kommande data, och ha samma virusmängder som vuxna. Därtill har flera gånger fler barn i gruppen 12-17 år  behövt sjukhusvård pga. COVID-19, jämfört med antalet som brukar behöva sjukhusvård under tidigare influensasäsonger.
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare
Read more →

Vaccinen tycks ha relativt bevarad effekt mot SARS-CoV-2-varianten B.1.617.2

Preliminär vaccin effectiveness-data finns nu för den välspridda varianten B.1.617.2, som först identifierades i Indien. Den nya datan gäller AstraZenecas och Pfizers vaccin.
 
Efter en dos ses en mer påtaglig minskning (nära 20% i absolut minskning), medan minskningen är ganska beskedlig efter två doser, med några absoluta procentenheter. Det senare hade också hade antytts av preliminär in vitro-baserad data, för den närbesläktade varianten B.1.617.
 
Mer information under punkt 1 och 2:
 

1. Vaccin-medierat skydd mot B.1.617.2 förefaller relativt bevarat efter två doser – men påtagligt sänkt efter enbart en dos

I den nya preprint-analysen från Public Health England har de använt en så kallad test negative case control (TNCC)-design för att undersöka skyddet från vaccin mot B.1.1.7 och B.1.617.2. Man har då som kontroll de som söker vård för symptom men som testar negativa (och därmed för olika tendenser i att söka vård och testa sig) (se även denna i BMJ).
 
Föga förvånande, i och med sannolika ursprunget i Indien, hade något fler som smittats av varianten B.1.617.2, resekoppling (se tabell 1). Man ser också tydligt hur förekomsten snabbt ökade över tid (se översta delen i figuren nedan), medan den samtidigt minskade över tid för varianten B.1.1.7. Denna variant kan för övrigt enligt preliminär data öka risken för sekundärsmitta, ~50% (intervall 40-70%), och detta jämfört med den redan mer smittsamma varianten B.1.1.7, enligt preliminär data.
 
A. Vaccinmedierat skydd mot B.1.617.2
Efter enbart en förstados (dvs. ofullständigt skydd), gällande vaccinens skydd mot B.1.617.2, visar datan väsentligen avseende skyddet mot symptomatisk COVID-19:
  • Skyddet minskar från ~49-51% mot B.1.1.7 för AstraZeneca och Pfizer, till ~33-34% mot B.1.617. Här beräknades endos-medierade skyddet ≥21 dagar räknat från dos 1.
  • Skyddet efter en dos är dock ofta variabelt i studie. Detta beror sannolikt på flera faktorer såsom vilken tidsperiod (antal dagar) efter första dosen man tittar på (här är därtill t.ex. bakgrundspopulationen sannolikt en tidigare högexponerad grupp, där många i Storbritannien tidigare har haft COVID-19).
Gällande vaccinens skydd efter två doser mot B.1.617.2, visar datan avseende skyddet mot symptomatisk COVID-19:
  • Minskning från 66% mot B.1.1.7 för AstraZeneca, till 60% mot B.1.617. Notera att detta skydd är dokumenterat högre efter längre dosintervall, så dessa siffror är inte direkt jämförbara med nedanstående data för Pfizers vaccin (och enligt ovanstående data för skyddet efter en dos, uppvisar dessa två vaccin närmast likartat skydd / effectiveness)
  • Skyddet minskar från 93% mot B.1.1.7 för Pfizers vaccin, till 88% mot B.1.617. Konfidensintervallet för bägge vaccin överlappade gällande skyddet mot COVID-19 orsakad av respektive variant av viruset.
  • Här beräknades skyddet ≥14 dagar räknat från dos 2.
Bernal et al. PHE, 2021
 
B. Övriga aspekter med den nya analysen
Den nya preliminära datan belyser sammantaget enligt ovan också vikten av att iaktta extra försiktighet tills man har vaccinerats färdigt med två doser vaccin. Enligt amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC är man fullt skyddad först två veckor efter den andra dosen vaccin.
 
Några begränsningar med analysen:
  • Den bygger på PCR-resultat, och därmed inte sekvensering, men resultaten för effectiveness för B.1.1.7 tycks stämma överens med tidigare siffror (t.ex. från BMJ och The Lancet). S Gene target failure (SGTF) – att ej kunna amplifiera S-genen – användes för att skilja B.1.617.2 från B.1.1.7; detta tycks rimligt utifrån att 93% av de utan SGTF var av varianten B.1.617.2 nu i maj i England)
  • Datan gällande skyddet efter två doser bygger på små siffror (se även i tabellen). Dock är som antytt ovan skyddet efter en dos mer variabelt (om man tittar på olika studier), varför datan sammantaget måste tolkas försiktigt. Varianten B.1.617.2 är därtill så ny att många individer ej har hunnits följa en längre tid, och därmed kan siffrorna ändras när mer data kommer in.
  • Det kan också finnas skillnader i vilka grupper som fått respektive vaccin. Fler sjukvårdsarbetare i yngre grupper hade fått Pfizers vaccin, medan fler kliniska riskgrupper hade fått AstraZenecas grupp (detta kan därmed ge vad som synes som fördelar för Pfizers siffror). De hade inte tillräckligt med individer för att bedöma skyddet från Modernas vaccin (men andra resultat tyder på att Pfizers och Modernas vaccin ger likartat skydd – se punkt 5 här)
 

2. Andra resultat och studier gällande varianten B.1.617:

  • De flesta studier om denna variant är ännu så kallade preprints, då varianten har identifierats och spritts relativt nyligen.
  • Utgår man från preprints får man bilden av att B.1.617 undgår vaccineffekten (se även mitt inlägg här), men in vitro-baserad data kan t.ex. visa en 9-14-faldig reduktion i neutralisering mot B.1.351, samtidigt som samhällsdata (effectiveness), nyligen visat att skyddet “enbart” är minskat till effectiveness på ~75% (enligt data från Qatar, se punkt 3 här). Datan från Qatar visar för övrigt återigen vikten av att andra dosen är särskilt viktig mot varianter av SARS-CoV-2.
  • In vitro-data inriktat just på varianten B.1.617.2 tycks saknas (till skillnad för mot B.1.617) men nu kan vi sannolikt räkna med mer effectiveness-data (dvs. skyddet mot SARS-CoV-2/COVID-19) framöver.
  • Gällande vad som är specifikt för varianterna i gruppen B.1.617, visar en annan preprint därtill att en mutation på spike i position P681R (gemensamt för alla varianter i gruppen B.1.617) ev. kan göra att viruset får högre infektivitet eller smittsamhet (preprintstudie här). Denna mutation ligger i den patogenetiska så kallade “furin cleavage site” i viruset. Tar man bort denna region kan man åtminstone i djurmodeller minska patogeniciteten för viruset, samtidigt som en större mängd antikroppar behövs för neutralisering – så en komplex förändring avseende virusets inverkan på värden.
  • Det finns även en preprint-studie inriktad specifikt på AstraZenecas vaccin, där de också finner in vitro-baserat stöd för att vaccinet är effektivt mot B.1.617.1 (dvs. ej samma som .2-varianten). De ser liksom många tidigare studier att de med tidigare COVID-19, som sen fått (här AstraZenecas) vaccin, har betydligt högre nivåer av antikroppar mot viruset (här just ovannämnda variant).
  • Här länk till mitt tidigare inlägg om hur B.1.617 påverkar det in vitro-baserade skyddet från vaccinen. Den studien visade en som ovan nämnt måttlig reduktion av vaccinens effekt, men ej lika påtaglig som den orsakad av varianten B.1.351 (beta).
Med vänliga hälsningar,
Jonathan Cedernaes
Leg. läkare, PhD/senior forskare
Read more →